en annans, egde denne ratt att göra sa tillbaka. Han trodde Spanska nationen compelent, att sjelf ordna sin regeringsform. Kejsaren af Ryssland hade väl icke tagit saken med sådan ifver, men hade slutit sig till Ferdinands åsigt och alla tre hade sluthgen kommit överens om, att det vore bäst lemna Spanien till sitt öde. Töplitz d. 3 Oct. Les reumons, som de kallas, dessa tidiga bal-sällskaper, som börja kl. 9 och slutas kl. 11 eft. m. i slottsträdgårdens paviljong, ådagalägga på ett träffande sätt, enkelheten i seder och bruk hos de högsta personerne i Tyskland. Väl äro herrarna då klädda i uniformer och med sina ordnar, m. m. och en odekorerad eller civilt klädd person är här så sällsynt, att han tages för en hög herre; men fruntimmernas klädsel är högst enkel, och de tyska prinsessorna visa sig då alldeles icke dyrbart utstyrda. Den sublima konsten, att fjettra en hel rad beundrare medelst de böljande hårlockarnas svall. eller de konstiga vecken på en halsrvemsa, m. m. öfvas icke af dem. Österrikiska Kejsarinnan är ett godt mönster för en modest toilette; hon synes rådfråga sim stolthet såsom qvinna och sin värdighet som Drottning, då hon tillhåller alla sina hofdamer att häri följa hennes exempel; men den Ryska Kejsarinnan ofverträder något de stränga reglor som våra Engelskor antaga. Hennes hofdamer, följande som vanligt det höga exemplet, deployera för vår åsyn bara halsar och skuldror, hvilka skulle vara mycket älskvärda, om gazet ändå gaf inbillningen något att önska. Jag har tyckt mig finna att Österrikiska Kejsarinnan helst klar sitt hufvud med en Grekisk turban, under det att den Ryska uppfäster håret med ri a brillanter. Furstinnan af Iiegnitz låter blott en enkel blomma pryda sitt vackra hår, som ligger benadt på den sköna pannan, och de yngre prinsessorna äro helt enkelt balklädda utan kostbåra prydnader. Den allmänna entr som jag först berättade skulle meddelas alla främlingar, blef sedan något inskränkt; och spektaklet har i dessa sednare dagar blifvit det enda ställe der mängden af resande kunnat få tillfälle beskåda de höga personerna. Vid dessa baler börjar vanligen Ryska Kejsarinnan dansen, med en Mazurka (Rysk dans), då någon af hennes bröder dansa med henne. Sedan dansas valser, galloppader -och quadriller. Af alla synes dock valsen våra den, som lifligast dansas. Jag såg här ett bruk som, i London och Paris skulle stöta ögat, men här allmänt iagttogs. Då dansen slutas, förer kavaljeren ej damen ifrån platsen, utan hon öfvergifves genast för att ensam vandra hvart hon behagar. — — Jag vidblifver mitt yttrande, att skönheten här år mera sällsynt är hos oss, och äfven den ungdom jag här sett, kan icke förliknas med vår unga, Engelska adel. Hvad som i öfrigt gör dessa baler behagliga, är den frånvaro af all ceremoni som här är rådande; ty i detta fall eger mer stelhet rum vid en Engelsk småstadsbal än här ibland prinsar och prinsessor. Endast då Kejsarinnorna afresa bruka kavaljererne uppställa sig i en dubbel haye och buga sig vid deras förbigående; och jag har bemärkt, att Österrikiska Kejsaren härvid iakttager den aktningen mot sällskapet, att han alltid påskyndar utgåendet så mycket som möjligt. Jag har hört honom säga till sin Gemål kom, kom, lät oss ej uppehålla våra vänner! — Han brukar alltid, attinnan han lemnar rummet vända sig om inåt salongepv och bedja hela sällskapet farväl. Då Kejsarinnan af Ryssland afreser, brukar Storfursten Michael, att gå fram till henne och kyssa hennes hand. Man kan knappast föreställa sig den yttre agtning, som denna : furste visar sin Bror, Kejsar Nikolaus. Han bugar sig hvarje gång brodern talar till honom; men deremot synes han icke iagttaga så mycken respekt för sin brorsdotter. Jag hörde honom säga till henne: Kom Olga, kom hit, jag vill plåga dig. Detär så roligt, att bafva en brorsdotter, som man kan få plåga, så mycket man vill; och i sanning såg han ut som han vore van, att plåga folk. Konungen af Preussen visar sig ej på dessa baler; men hans söner deltaga så mycket lifligare deri. De valsa och galloppera, med den alldra trägnaste uthållighet. : Vid dessa reunions har det varit mitt högsta nöje att närmare betragta de diplomatiska personerne. Ibland dem anser jag Metternich för Physiognonistens rikaste studium. Hans hufvud är välbildadt, ehuru dess profil icke ar uttrycksfull, pannan måhända något lägre än den borde vara, men något liknande vår afledne GCannings; ögonen aro gråa och sällan mycket lifliga — näsan snarare för lång, men väl formad — och munnen mycket uttrycksfull och något indragen, som merendels är fallet hos allvarsamma och fundersamma män. Hans