Den föreslagna grunden för hyresmans rösträttighet är
visserligen den rätta, nemligen beskattning efter 2:dra arti-
keln. Men så djupt ingripande lagar, sådana, om vi så
få säga, fundamentalförfattningar, som skola vara be-
räknade på ett orubbadt bestånd in uti enafligsen fram-
tid, såsom lagarne om nationens primair-församlingar, böra
icke byggas på någonting så föränderligt, som bevill-
ningsförordningen. Det är ju icke omöjligt, att Sverige
snart nog antager samma grund för sin beskattning, som
andra stater redan länge ägt, nemligen consumtionsaf-
gft i stället för våra så kallade artiklar. För en
lätt möjlig och hvart femte år föränderlig ekonomisk
författnings kulissförändringar skulle således den aldra
nedersta och ömtåligaste grnndstenen för hela sam-
hällsbyggnaden lika ofta rubbas! Detta vore att flytta
ett gammalt solid stenhus och lägga det — på
isen! Nej — vi äro konservative, och kanske i
strängare mening än någon: vi önska att statens vig-
tigaste institutioner måtte inrättas så, att de kun-
na konserveras och konservera — hvilket i många
fall lärer kunna ske endast på det sätt, att det nuva-
rande icke konserveras. Bland de inrättningar, hvilka
däremot icke böra lattsinnigt handteras och —— byggas
på is, är lagen -om -folkets första deltagande i sina an-
gelägenheters besörjande, dess öfverläggningar i massa.
Bygger man på den grund, som kan töa upp med hvar-
je Riksdag, så kan man riskera att skaka samhället i
dess innerta rot — och det utan all möjlig nytta.
Vi komma nu till den föreslagna röstberäkningsgrun-
den. Den, saga Konsistorierna, som efter 2:dra art.
skattar 2 ) Rdr, får 3 röst, den som skattar 5 Rdr
får 3 röst, den som skattar 10 Rdr får en hel röst,
den som skattar 1060 Rdr får 10 röster o. s vV.
Denna grund är alldeles falsk. Också är den alldeles
förkastad i vår representation. Enligt hvad Konsistorier-
ne nu föreslå, borde t. ex. Norrköpings riksdagsman
äga många röster emot Sigtunas representant — bor-
de den riksdagsman, som är vald af tre städer, äga
tre röster, då deremot den af en stad valde borde blott
äga en — borde riksdagsmannen för fem härader äga
fem röster, o. S. Vv. Men lagen har visserligen förebyggt
det missbruk, som kan blifva följden af en dylik cu-
mulation. Hvar och en, som åger komma till öfver-
läggningen, har en röst; och tie, som ägde komma
alla, men af hvilka blott en kommer, äga äfven icke
mera än en röst. Skälet är tväggehanda: den rika-
re är icke nödvändigt förståndigare och ärligare än
den fattigare; och den senares rätt och välfärd är li-
ka helig som den förres. Konsistoriernes förslag an-
taget, skulle öppna en möjlighet för en samman-
sättning af några få de rikaste att beherrska hela för-
samlingen, (likasom, tyvärr, vid prestval är förhållandet);
ja en enda skulle kunna komma i wlfälle dertill.
Nej hvar och en röstberättigad bör äga en röst. — om
man icke på sin höjd skulle medgifva, en klassifika-
tion, hvarigenom, enligt någon gifven tariff, de för-
mögnaste linge äga 3 a 4 röster, men aldrig mer, och
deremot ingen rörstberättigad mindre än en röst.
Man svarar oss: den råa massan skulle deremot, en-
ligt ert förslag, kunna beherrska och beskatta den rike.
— Ingalunda; ty vi medgifva gärna, att rösträttigheten
sättes så högt, att den råa massan icke lmnner dit;
fattigdom, eller rättare mindre rikedom, är visst icke
något osvikligt tecken till råhet eller orättrådighet. Vi
hafva dessutom sagt, och vi upprepa, att den mindre
rikes rätt är fullt ut lika helig, som millionärens. Och
man bör besinna, att Sockenstammans beslutanderätt
icke bör ställas så, att någon kan personligen åläggas
något onus, utan blott allmänna grunder stadgas för
utgörandet af onera. Hvarje möjlighet att annorlunda
förfara bör strängt förebyggas. Och då detta är gifvet,
finnes också ingen sorts skäl, hvarföre man skulle väg-
ra hvarje röstberättigad hka rösträtt, (hvilket är en
grundsats i riksförsamlingen) eller åtminstone hindra
luralitetens hopande på några få händer. Vi äro så-
ledes fullt öfvertygade, att hufvudstadens invånare icke
skola gå in på det nya röstberäkningsförslaget.
Öfver förslaget om sockenstämmornas beslutande-
rätts ofverlemnande åt Deputerade, hafva vi redan
yttrat OSS. Vi ogilla högeligen den idden att låta folket
delegera — eller bortskänka — all sin magt och i alla
instanser. Dessa nya deputerade borde således icke
få afgöra i beskattningsfrågor eller beslut om åt-
särder, som fordra anslag; och i fall deras verksamhet
skulle inskränkas till uppsigt. öfver ordning, sedlighet
och dylikt, så vore de ju endast en ny municipalau-
toritet, bredvid, öfver eller under kyrkovården. Vore
det då icke så godt att blott förstärka dessa och förse
dem med nya instruktioner och ny kompetence, för att
icke hopa myndigheter?
Det enda fall, hvari en dylik öfverlåtelse af försam-
lingsboernes egen beslutanderätt kan blifva nödvändig ,
ee a 4 0-5 KE AA SA Fr
