bringa enhet. För sådant fall är det mnödvändigt, att någonting dylikt vidtages, som det af Consistorierna föreslagna. Man kan följa den tanke, hvilken ligger till grund för det Förstärkta Stats-Utskottet, som sammanjemkar Ständernas skiljaktigheter. Hvarje församling borde då utse en korps af fullmägtige och dessa korpser sammanträda, för att diskutera och, genom votering per capita, afgöra frågan. Men endast så långt kunna vi biträda förslaget. Då detta vill, att de ständige deputerade ytterligare delegera den undfångna magten åt några få tillfälliga, skiljer sig vår öfvertygelse fullkomligt derifrån. Såsom ofvan nämndt år, kan en för längre tid vald deputation icke vara rådlig eller med församlingsboarnes interesse förenlig, utan måste den utses för hvarje särskild fråga och väljas direkte af sockenstämman. Då det visat sig, att församlingarnes beslut äro olika, utlysas nya seckenstämmor, då hvardera väljer ett visst antal deputerade, hvarpå alla dessa sammanträda och afgöra den förevarande frågan och ingenting annat. Därmed är deras uppdrag slut; och förekommer en ny fråga, väljas ock nya deputerade. Föreskrifter, huru de skola votera, kunna de icke få af sina hufvudmän; de behöfvas ej heller, emedan församlingsboarne troligen välja dem, hvilkas tänkesätt äro dem bekanta. Ett och annat skulle ännu vara att anmärka vid Consistoriernas förslag; men det, som vi redan tagit i skärskådande, är fullkomligt wllräckligt att föranleda till enkelt afslag å Consistoriernas framställning. Vi kunna icke misstaga oss, då vi vänta att i nästa nummer få berätta om ett dylikt afslag.