verldshistorien; men en nation, som en gång vunnit
upplysning, kan ej hållas af sin regering i slafveri, utan
folkets vilja måste der hafva medel att uttrycka sig.
Revolutionerna börja icke ifrån stegens nedersta del:
de utgå från de högre klasserna som gifva ämnen der-
till åt massan; men som ingen folkklass i den med-
lersta delen af Österrikiske Staterna har apledning
att beklaga sig, anser han denna massa betryggad
för revolutionsmanien, Ja, hörde jag honom här
om dagen säga, Osterrikiska polisen finnes blott
i föreställningen: den är ett skrämskott, som kan
afskräcka de illasinnade, men som ingen hederlig man
behöfver frukta. Vår verkliga polis är i folkets hjer-
tan, i kärleken till fäderneslandet, dess ullgifvenhet för
monarken, lagarmes rättvisa och deras obrottsliga efter-
lefnad af domare och embetsmän, samt framför allt i
undervisningens framsteg och i folkets välstånd och tref-
nad. Hvartll skulle vi väl behöfva pohs, då alla folk-
klasser åro lika vältänkande? Bonden, bokhandlanden,
handtverkaren, konstnären, alla äro här polis, emedan
enhvar för sitt eget bästa beskyddar staten. Österriki-
ska monarken är enväldig, men han är det blott för
att kunna göra det goda, han skulle blifva störtad från
sin thbron, om han ville göra ondt. Man behöfver
blott betrakta förhållanderna här. — Kejsaren är utan
trupper, och folket har ständigt tillträde till hans per-
son, icke endast ute, men älven i enskildta audienser.
Bevisar icke detta, att han lefver i sina undersåtares
hjertan och att en nödvändighet således ålägger honom,
att regera i en populär anda? Ibland hvarje upplyst
folk, måste representation ega rum under en eller an-
nan skepnad; men en valkammares mellankomst är all-
deles icke nödig, att göra nationens vilja känd eller
efterföljd.
Jag är ledsen att en del af hans ord undföllo mig,
att hela slutet icke kunde af mig höras, emedan några
förbigående tilltalade mig. Furst. Metternichs maner
gör mycket intryck; han är artig och eftergifvande
för andras opinioner. Han undviker gerna dogmer
och positiva satser, och lemnar sina omdömen allenast
såsom resultater af erfarenheten ; ungefär såsom jag en
gång hörde den största läkaren i Europa säga: man
har sagt mig att för er plåga skulle bästa botemedlet
vara etc. ; och som när Sir James Scarlett skulle
säga i Domstolen : allt hvad jag vet är att Högsta
Domstolen dömde så och så i en sådan fråga. —
Talet vändes sedan af några på tryck-friheten, under
smädelser mot publicisterna; men Metternich svarade:
Ni har misstagit Er! Tryckpressen är en förträfflig
sak, då folket begriper den, och då den begagnas, så-
som t. ex. 1 England. Vi hafva en tryckpress for all nyt-
tig kunskaps utbredande, men vi behöfvea inga tidnin-
gar för att utså oenighet ibland folket, som är lyckligt
dem förutan, och som ej en gång vet hvad en tidning
är. En tidnings-press önskas endast af dem, som
skulle önska blifva tidningsskrifvare, men den önskas
icke af nationen, emedan den ej uppfattat att han
kunde göra henne någon nytta. Jag tror för min del,
att folket, som innerligt älskar sin Kejsare och sina
lagar, icke skulle göra något skadligt bruk af periodi-
ska pressen; men hvarför skulle vi försöka experimep-
t; förmögne, upplyste och lycklige, som ÖOsterrikar-
ne nu äro, skulle det ej vara klokt att införa ett osä-
kert godt, då vi kunna låta det säkra goda vara i fred?
Engelska nationen har rätt att försvara sin tryckpress
sådan den är, cmedan den en gång har den; men vi
komma den förutan till samma resultat, neml. un-
dervispingens framsteg och folkets bästa. Det är sant
att Engelska tryckpressen ofta misstager sig, stundom
har mycket oratt, i synnerhet emot främmande natio-
ner, och jag har enskildt mycket att beklaga mig öf-
ver den; men ju mer upplysta Engländarne blifva , ju
mer de lära att känna det öfriga Europa och i synner-
het Österrike, ju mer våra grundsatser och motiverne
för vårt handlingssätt blifva bekanta, ju mer skall rätt-
visa Oss vederfaras. England och Österrike äro vänner
oeh skola, som jag hoppas, alltid blifva det; och vi
lita på det sunda förståndet och moderationen hos na-
tionens majorilet.
Jag gick rätt nöjd ifrån den lilla samtals-kretsen, för
att se på dansen, som snart slutades. I ett rum bred-
vid danssalen var ett större bord dukadt för de Kej-
serliga och Kongl. personerna; småbord inburos i dans-
salen, på hvilka en lätt aftonmåltid serverades, med en
mångfald af goda viner; hvar och en tog utan ceremo-
ni hvad han tyckte om, och kl. 11 uppbröt hela säll-
skapet. —