verldshistorien; men en nation, som en gång vunnit upplysning, kan ej hållas af sin regering i slafveri, utan folkets vilja måste der hafva medel att uttrycka sig. Revolutionerna börja icke ifrån stegens nedersta del: de utgå från de högre klasserna som gifva ämnen dertill åt massan; men som ingen folkklass i den medlersta delen af Österrikiske Staterna har apledning att beklaga sig, anser han denna massa betryggad för revolutionsmanien, Ja, hörde jag honom här om dagen säga, Osterrikiska polisen finnes blott i föreställningen: den är ett skrämskott, som kan afskräcka de illasinnade, men som ingen hederlig man behöfver frukta. Vår verkliga polis är i folkets hjertan, i kärleken till fäderneslandet, dess ullgifvenhet för monarken, lagarmes rättvisa och deras obrottsliga efterlefnad af domare och embetsmän, samt framför allt i undervisningens framsteg och i folkets välstånd och trefnad. Hvartll skulle vi väl behöfva pohs, då alla folkklasser åro lika vältänkande? Bonden, bokhandlanden, handtverkaren, konstnären, alla äro här polis, emedan enhvar för sitt eget bästa beskyddar staten. Österrikiska monarken är enväldig, men han är det blott för att kunna göra det goda, han skulle blifva störtad från sin thbron, om han ville göra ondt. Man behöfver blott betrakta förhållanderna här. — Kejsaren är utan trupper, och folket har ständigt tillträde till hans person, icke endast ute, men älven i enskildta audienser. Bevisar icke detta, att han lefver i sina undersåtares hjertan och att en nödvändighet således ålägger honom, att regera i en populär anda? Ibland hvarje upplyst folk, måste representation ega rum under en eller annan skepnad; men en valkammares mellankomst är alldeles icke nödig, att göra nationens vilja känd eller efterföljd. Jag är ledsen att en del af hans ord undföllo mig, att hela slutet icke kunde af mig höras, emedan några förbigående tilltalade mig. Furst. Metternichs maner gör mycket intryck; han är artig och eftergifvande för andras opinioner. Han undviker gerna dogmer och positiva satser, och lemnar sina omdömen allenast såsom resultater af erfarenheten ; ungefär såsom jag en gång hörde den största läkaren i Europa säga: man har sagt mig att för er plåga skulle bästa botemedlet vara etc. ; och som när Sir James Scarlett skulle säga i Domstolen : allt hvad jag vet är att Högsta Domstolen dömde så och så i en sådan fråga. — Talet vändes sedan af några på tryck-friheten, under smädelser mot publicisterna; men Metternich svarade: Ni har misstagit Er! Tryckpressen är en förträfflig sak, då folket begriper den, och då den begagnas, såsom t. ex. 1 England. Vi hafva en tryckpress for all nyttig kunskaps utbredande, men vi behöfvea inga tidningar för att utså oenighet ibland folket, som är lyckligt dem förutan, och som ej en gång vet hvad en tidning är. En tidnings-press önskas endast af dem, som skulle önska blifva tidningsskrifvare, men den önskas icke af nationen, emedan den ej uppfattat att han kunde göra henne någon nytta. Jag tror för min del, att folket, som innerligt älskar sin Kejsare och sina lagar, icke skulle göra något skadligt bruk af periodiska pressen; men hvarför skulle vi försöka experimept; förmögne, upplyste och lycklige, som ÖOsterrikarne nu äro, skulle det ej vara klokt att införa ett osäkert godt, då vi kunna låta det säkra goda vara i fred? Engelska nationen har rätt att försvara sin tryckpress sådan den är, cmedan den en gång har den; men vi komma den förutan till samma resultat, neml. undervispingens framsteg och folkets bästa. Det är sant att Engelska tryckpressen ofta misstager sig, stundom har mycket oratt, i synnerhet emot främmande nationer, och jag har enskildt mycket att beklaga mig öfver den; men ju mer upplysta Engländarne blifva , ju mer de lära att känna det öfriga Europa och i synnerhet Österrike, ju mer våra grundsatser och motiverne för vårt handlingssätt blifva bekanta, ju mer skall rättvisa Oss vederfaras. England och Österrike äro vänner oeh skola, som jag hoppas, alltid blifva det; och vi lita på det sunda förståndet och moderationen hos nationens majorilet. Jag gick rätt nöjd ifrån den lilla samtals-kretsen, för att se på dansen, som snart slutades. I ett rum bredvid danssalen var ett större bord dukadt för de Kejserliga och Kongl. personerna; småbord inburos i danssalen, på hvilka en lätt aftonmåltid serverades, med en mångfald af goda viner; hvar och en tog utan ceremoni hvad han tyckte om, och kl. 11 uppbröt hela sällskapet. —