dande af fabriker för siden och kammarduk, under det
att landet ännu saknade tillräckligt bröd af egen pro-
duktion och af sitt eget jern ej kunde förfärdiga ett godt
verktyg för den dagliga nödtorften. Man har snart sagdt
velat tvinga folket, att väfva florsband och knyppla
spetsar, emedan man hindrat det, att ur sina skogar
exportera det öfverflöd af bränsle, som finnes på mån-
ga stållen. I naturbg väg skulle vi haft fri export af
skogs-effekter och derigenom väl vårdade och till-
räckhlga skogar, ett blomstrande åkerbruk, förträffliga
jernmanufakturer och goda skeppsbyggerier, ty för allt
detta äger landet naturliga tillgangar och folket naturlig
fallenhet. - Nu deremot hafva vi missvårdade skogar
samt på åtskilliga orter den i ett kallt land förfärliga
skogsbristen, ena jern-tillverkning hvilken befarar en
hotande undergång och ett jordbruk som ehuru 1 sedna-
re tider mycket förbättradt, ännu står långt efter nästan
alla öfriga Europeiska länders.
Vi komma uu till de invåndningar som göras mot
den fria handeln ur det skälet, att tillgången på grann-
låtsvaror och lättheten att öfverallt få köpa dem, föran-
leder personer dertill, medan de sakna det nödvändiga,
eller nödgas dyrt betala det. Härtill anmärka vi, att
detta allud i det hela kommer att höra till undantagen
och att, om menniskorna äro barnsliga nog att förskaffa
sig granlåt, der de lida brist på nödtorft, så är sådant
ett bevis på bristande bildning, och om de kunna för-
skaffa sig granulåter lättare än nödtorfter, så är detta
ett bevis på origtiga administrations-principer hos Sty-
relsen. Wilden frestas af glasperlor och annat lappri,
hvaråt vi icke egna någon uppmärksamhet. Hvarföre?
io emedan han för det första är en vilde d. v. s8. rå
och obildad, och dessa saker för det andra, äro sällsynt-
heter, hvarigenom de i hans ögon antaga egenskapen af
dyrbarheter. Låt honom hinna till ståndpunkten af vår kul-
tur, och han skall oändeligen mindre bry sig derom, dels
derföre, att han förstår deras verkliga värde, dels emedan de
hvarken, genom sin yttre form tillfredsställa hans skön-
hetssinne, eller genom sin inre halt uppfylla hans be-
grepp om det redbara. Låtom ess nu gå litet längre
fram, och betraktom t. ex. Fransmännen som, om-
gifne af alla lyxens och förfiningens skatter, likväl mnt-
göra ett af de tarfligaste och sparsammaste folk i verl-
den. Man ser hos detta folk visserligen den största
lyx rådande, men icke hos andra, än dem, som hafva
råd dertill, och då utgör det väl icke något ondt att om-
gifva sig med lifvets beqvämligheter, helst om de derpå
nedlagda kostnader föda talrika arbetare? de som der-
emot icke hafva råd, fylla icke sina rum med flärd och
granniat, dels emedan de äro så vane vid dessa sa-
kers åskådning, att begäret och längtan derefter icke
så lätt retas, och dels emedan hvar och en som der
skulle känna en önskan att utmärka sig framför sina
grannar eller omgifningar, ganska väl vet, att han icke
kan göra det med saker, som hvar och en kan förskaf-
fa sig, och förskaffa sig för ett obetydligt pris.
Samma förhållande skall äfven uppkomma hes oss,
i fall antingen handeln eller industrien fått gå sin egen
naturliga och obehindrade gång, eller den förunnade
handelsfriheten varit allmän och verklig, d. v. s. icke
inskränkt genom vissa varors förbjudande, och sjelfva
de s. k. frias beläggande med hög tull, som opropor-
tionerhgt fördyrade dem, och sålunda gaf dem ett vär-
de i priset, då de endast borde åga ett i arbetets skön-
het. Återställ jemnvigten i de ekonomiska lagarne,
och jemnvigten skall äfven återkomma både i varornas
mängd och i uppskattningen af deras värde.
Men om vår tid och vårt land verkeligen plågas af
ett foörderfligt begär efter flärd och öfverflöd så leder det
sitt ursprung från helt andra och djupare liggande or-
saker. än bloua handelsförhållanderna. I allmänhet är
man för mycket benagen, att se blott en enda sida af
sakerna, och att vid betraktande af en olägenhet, hvar-
af samhället lider, vilja se dess orsak i ett enda factum.
Ingenting står likväl isoleradt 1 staten, och lyxen gör det
icke heller. Menar man dermed det öfverdrifna värde
som gilves ål ytan, det obetänksamma i lefnadssättet,
och alla detta ondas utgreningar, så torde man få söka
anledningen både högre opp och längre bort. Man
skall då finna den i politiska och administrativa för-
hållanden, hvilka vi här icke vilja närmare utveckla
utan som vi nöja oss med, att blott antyda. Man er
inre sig de klagomål öfver en allmän otrefnad, öfver
odugliga samhällsformer, ller origtigheten i deras til-
lämpning, öfver bristande harmoni mellan statens huf-
vudelementer; man påminne sig huru gammal denna kla-
gau är, huru den blifvit så allmåan, att den icke ens
vägar bestridas af dem, mot hvilka hon utgör en ankla-
gelse; om man då måste tillstå, att det offentliga lifvet
drages med kännbara olägenheter, kan man väl betvifla
att Aocsa hafva något influtanda Rå det enskild? Ao
MMMM