värr ofta en sanning, som icke kan bestridas ; men nog
är det väl bra obilligt att påstå, det Presterskapet är
skulden dertill. Svårligen lärer ett af naturen vildt och
oböjligt sinne föras till bättring genom åhörandet af en
eller annan predikan, talaren må med än aldrig så stor
skicklighet och ifver behandla specialiteterna hos ett
argt och vrångt sinne. Men äfven härvid kan man ej
undgå att anmärka, att månget husbondfolk, genom
sitt förhållande mot tjenstefolket, ofta gifver anledning
till dessa obehagliga uppträden, öfver hvilka de sedan
så bittert beklaga sig. Huru månget i sig sjelft ganska
oskyldigt ord från tjenarens sida får icke ofta benäm-
ning af tredska och sturskhet, då husbonden eller mat-
modern behagar vara vid mauvaise humeur, hvilket
i synnerhet hos en del af våra finkänsliga och lättrör-
liga husmödrar icke plär vara så sällsynt. Ofta har
Kanske mången koksdisputation, uppväckt och under-
hållen af en sinnessjuk husmoder, sedan i sängkamma-
rea blifvit relaterad, kanske tillika, på ett sätt, som
ådagalägger vana och färdighet i konsten , behörigen
interrumperad af klagovisor öfver dessa sturska varel-
ser, som så ständigt förbittra deras matmoders dagar,
att hon derigenom till och med kan komma att gå i
förtid i grafven. Dessa och dylika utgjutelser från hans
lidande engel måste nodvändigt gå en husbonde djupt
till sinnes, och sålunda, äfven från hans sida, gifva an-
ledning till dylika klagomil, som finnas i prestvännens
artikel.
Slutligen äro presterna skulden till, att man ofta ge-
nom små, men derföre lika låga knep, blir lurad
på en eller annan usel skilling , samt att mjölkbu-
den, på Stockholms torg, betaga mjölken all nödig.
fetma genom ett och annat qvarter vatten. Hvad
de usla skillingarna beträffar, så är det väl, i våra in-
dustriösa tider, i- synnerhet på vissa ställen, nästan en
lika stor omöjlighet att undgå från att någon gång blif-
va beslagen derpå, som det är en orimlighet, att påstå
det presterna äro orsaken dertill. Hvad den andra sa-
ken beträffar, så, om också bristande nit hos prester-
skapet skall vara orsaken till mjölkbudens bedräglighet
på Stockholms torg, så kan väl åtminstone icke hela
presterskapet i Sverige beskyllas derför. Att i lands-
orterna frår predikstolarna börja ifra häremot, vore att
ifra mot en last, som skulle vara alldeles okänd, och
detta är förbjudet på det högsta af en bland våra stör-
sta Theologer. För att kunna afvända detta ofog, vore
utan tvifvel ingenting bättre, än att prestvännen, som
förmodligen bor i Stockholm, organiserade en liten ob-
servationscorps, hvars chef han möjligtvis sjelf kun-
de blifva, hvilken dagligen kunde spankulera om-
kring på de ställen mjölkbuden hålla sig, för att se
efter om någon bland dem kunde visa sig hågad, att för
tillfället, under den mjölkbrist, som nu skall äga rum,
vilja något litet föröka mjölkqvantiteten åt Stockholms-
boerna; och då sådant förmärktes, laga att man fick
sig den brottsliges namn och hemvist bekant, för att
sedan kunna inrapportera saken till vederbörande pa-
stor, hvilken icke lärer underlåta, att nästföljande sön-
dag från predikstolen behandla nuancerna hos utspädd
mjölk och ull complett evidens deducera en men-
niskas synder, som sysselsätter sig med dylika bedrä-
gerier.. Det enda hvarföre man, vid organiserandet af
denna corps, möjligtvis kunde komma i förlägenhet,
vore väl det, hvarifrån man skulle få medel till dess
aflöning; men möjligtvis kunde dessa komma att an-
slås af de många öfverskotten , som efter hvad står att
läsa i Aftonbladet, nästan i alla grenar af förvaltnin-
gen, nu lära ega rum. (Och ändå kunna de der ge-
mena Aftonbladisterna klandra en så vis styrelse som
vår!) —
Detta rörer nu förra hälften af prestvännens artikel.
Hvad den sednare beträffar, så måste säkerligen förf.
då han nedskref denne, varit vid ett gladare lynne, än
då han satte den förra på papperet; och man har in-
genting att saga om denne sednare del, annat än det,
att man förundrar sig öfver, att en person, som skrif-
vit densamme, har kunnat komma fram med saker,
som innehållas uti den förra. -— Man kan väl i an-
danom se, att det invändigt hos prestvännen, vid ge-
nomläsandet höraf, skall blifva nittio graders hetta; ja,
att thermometern, om man så får uttrycka sig, kan-
ske till och med skall stiga ända till kokpunkten; men
detta är en sak, som man alldeles icke rår för eller
kan hjelpa. Man afbidar med lugn explosionen af hans
upphettade sinne. Älskare af billighet.
rn
BP 4 END SLR RATTEN ROTE 0 AEA TIRANA SR Vr a
