värr ofta en sanning, som icke kan bestridas ; men nog är det väl bra obilligt att påstå, det Presterskapet är skulden dertill. Svårligen lärer ett af naturen vildt och oböjligt sinne föras till bättring genom åhörandet af en eller annan predikan, talaren må med än aldrig så stor skicklighet och ifver behandla specialiteterna hos ett argt och vrångt sinne. Men äfven härvid kan man ej undgå att anmärka, att månget husbondfolk, genom sitt förhållande mot tjenstefolket, ofta gifver anledning till dessa obehagliga uppträden, öfver hvilka de sedan så bittert beklaga sig. Huru månget i sig sjelft ganska oskyldigt ord från tjenarens sida får icke ofta benämning af tredska och sturskhet, då husbonden eller matmodern behagar vara vid mauvaise humeur, hvilket i synnerhet hos en del af våra finkänsliga och lättrörliga husmödrar icke plär vara så sällsynt. Ofta har Kanske mången koksdisputation, uppväckt och underhållen af en sinnessjuk husmoder, sedan i sängkammarea blifvit relaterad, kanske tillika, på ett sätt, som ådagalägger vana och färdighet i konsten , behörigen interrumperad af klagovisor öfver dessa sturska varelser, som så ständigt förbittra deras matmoders dagar, att hon derigenom till och med kan komma att gå i förtid i grafven. Dessa och dylika utgjutelser från hans lidande engel måste nodvändigt gå en husbonde djupt till sinnes, och sålunda, äfven från hans sida, gifva anledning till dylika klagomil, som finnas i prestvännens artikel. Slutligen äro presterna skulden till, att man ofta genom små, men derföre lika låga knep, blir lurad på en eller annan usel skilling , samt att mjölkbuden, på Stockholms torg, betaga mjölken all nödig. fetma genom ett och annat qvarter vatten. Hvad de usla skillingarna beträffar, så är det väl, i våra industriösa tider, isynnerhet på vissa ställen, nästan en lika stor omöjlighet att undgå från att någon gång blifva beslagen derpå, som det är en orimlighet, att påstå det presterna äro orsaken dertill. Hvad den andra saken beträffar, så, om också bristande nit hos presterskapet skall vara orsaken till mjölkbudens bedräglighet på Stockholms torg, så kan väl åtminstone icke hela presterskapet i Sverige beskyllas derför. Att i landsorterna frår predikstolarna börja ifra häremot, vore att ifra mot en last, som skulle vara alldeles okänd, och detta är förbjudet på det högsta af en bland våra största Theologer. För att kunna afvända detta ofog, vore utan tvifvel ingenting bättre, än att prestvännen, som förmodligen bor i Stockholm, organiserade en liten observationscorps, hvars chef han möjligtvis sjelf kunde blifva, hvilken dagligen kunde spankulera omkring på de ställen mjölkbuden hålla sig, för att se efter om någon bland dem kunde visa sig hågad, att för tillfället, under den mjölkbrist, som nu skall äga rum, vilja något litet föröka mjölkqvantiteten åt Stockholmsboerna; och då sådant förmärktes, laga att man fick sig den brottsliges namn och hemvist bekant, för att sedan kunna inrapportera saken till vederbörande pastor, hvilken icke lärer underlåta, att nästföljande söndag från predikstolen behandla nuancerna hos utspädd mjölk och ull complett evidens deducera en menniskas synder, som sysselsätter sig med dylika bedrägerier.. Det enda hvarföre man, vid organiserandet af denna corps, möjligtvis kunde komma i förlägenhet, vore väl det, hvarifrån man skulle få medel till dess aflöning; men möjligtvis kunde dessa komma att anslås af de många öfverskotten , som efter hvad står att läsa i Aftonbladet, nästan i alla grenar af förvaltningen, nu lära ega rum. (Och ändå kunna de der gemena Aftonbladisterna klandra en så vis styrelse som vår!) — Detta rörer nu förra hälften af prestvännens artikel. Hvad den sednare beträffar, så måste säkerligen förf. då han nedskref denne, varit vid ett gladare lynne, än då han satte den förra på papperet; och man har ingenting att saga om denne sednare del, annat än det, att man förundrar sig öfver, att en person, som skrifvit densamme, har kunnat komma fram med saker, som innehållas uti den förra. -— Man kan väl i andanom se, att det invändigt hos prestvännen, vid genomläsandet höraf, skall blifva nittio graders hetta; ja, att thermometern, om man så får uttrycka sig, kanske till och med skall stiga ända till kokpunkten; men detta är en sak, som man alldeles icke rår för eller kan hjelpa. Man afbidar med lugn explosionen af hans upphettade sinne. Älskare af billighet. rn BP 4 END SLR RATTEN ROTE 0 AEA TIRANA SR Vr a