sOTrespondenten talar 1 Sura proklamation myc Set
om sin opartiskhet; om värdigheten af sitt språk,
om sin sakkunnighet o. s. v. Huru rörande att på:
samma gång man skyller andra för öfvermod och makt-
språk, med en så ädel biygsamhet kunna göra
sig sjelf rättvisa ! ! och huru lyckligt att till bevis
på det värdiga språket blott behöfva gå tll ra-
derna ofvan och nedanför, till uttrycken om okynnet,
i
HN
U
om de okunnighetsdigra försöken, om grofheterna,
om öfningen på gator, torg och källare och kaf-
Jehus att uppfånga dagens sqvaller, m. m. ) Vi
beklaga blott att vi nödgas så hastigt förtaga illusionen
af detta illaluktande sjelfberom. Aftonbladet har aldrig, -—
på intet ställe villait sig ett enda omdöme om kor-
respondenten som kan liknas vid något af det ofvan-
stående. Vi hafva till och med gjort Korrespondentens
utgifvare rättvisa för dess personliga kunskaper. — Vi
hänskjuta nu till den sansade läsaren att bedöma, om
vi åtnjutit en sådan rättvisa tillbaka, och om vi likväl
någonsin låtit höra en sådan ömklig jemmer deröfver.
Men så är det med vissa af dessa goda Herrar
Konservative! De låna gerna sitt biträde till nedsät-
S
tande af de få bemödanden som blifvit gjorda att under-
hålla en allmän anda hos nationen, och till förlöjligan-
de, så mycket de kunna, afallt sträfvande till utbildning
utaf det representativa samhällsskicket. De låta antingen
af inre drift eller yttre impuls, begagna sig till handt-
langare för de läror som behaga makten, och anfalla i
följd deraf oupphörligt den oberoende pressen. Men
gör någon då den ringaste anmärkning emot dem, och
tager det allmänna vettet i försvar mot deras vräng-
da framställningar, då skrika de i sitt hbjelplösa till
stånd öfver pressvälde och tidningsdespotism wm. m.,
likasom om de trodde sig kunna iubilla allmänhe-
ter att icke samma medel: publiciteten , står dem till
huds, som deras motståndare, och att skillnaden egent-
ligen ligger uti satserna som de förfakta. Hvad
nu serskildt beträffar Korrespondentens värdiga språk?
och opartiskhet, så borde han, för att erhålla äfven
vitsord derom, åtminstone icke genom sådane invekti-
ver, som de ofvanstående, hvartill vi visat att icke en
bokstaf i Aftonbladets uppsats gifvit amledning, i ton
och åthäfvor sänka sig ända i bredd med publiatetens
kloak, Det Göteborgska Dagbladet. Så länge Korres-
pondenten icke anser detta under sin värdighet
kunna vi icke hjelpa att vi emellanåt komma att
hålla honom litet fram i dagsljuset.
Det år väl möjligt att Korrespondenten någon gång,
såsom han sjelf sager, försvarat äfven liberala mäns
minnen och rykten, såsom en Cronhbjelms och Petres;
men om så har varit, så har detta åtminstone icke skett,
såsom han föregifver, emot den liberala pressen, e-
medan den alldrig angripit någon af dessa personer. Så-
dant har endast skeu i Nyare Argus och Minerva,
hvilka båda blad hvar och en vet, arbeta fullt ut
så mycket för reaktionen som någonsin, Korresponden-
ten sjelf. Dessutom har detta utgjort en så oändligt
liten del i jemförelse med allt hvad som blifvit sagdt
i motsatt anda, att det endast kan betraktas såsom ett
sällsynt , kanske omedvetet undantag, eller en captatio
benevolentizx, för att också hafva någonting att citera.
Korr espondenten har förmodat, att det snart instundande
prenumeratronsåret utgjort motivet, hvarföre Aftonbladet
velat, nedergöra de provinsblad, som hbegynt allt
mer och mer omtalas, och hvarföre ett dräphugg?
skulle gifvas Korrespondenten. -Korrespondenten miss-
tager sig härvid i flera afseenden. Aftonbladet har al-
drig missunnat något annat blad dess prenumeranter,
ehuru mycket andras afundsjuka sökt att genom de
simplaste medel äfven på denna materiella väg skada
Aftonbladet, sednast genom den direkta uppmaningen i
Svenska Minerva. Endast det löjliga försöket i. sist-
nämde blad, att röka för några dels usla dels högst
medelmåttiga landsortsblad, och derigenom omgifva dem
med en nimbus , hvaraf allmänheten kunde bedragas ,
föranledde oss att blåsa bort röken. För det andra
misstager Korrespondenten sig högeligen om betydel-
sen deraf, att hafva begynt omtalas. Detta omtalan-
de har tyvär för honom icke samma bemärkelse, som
det Romerska digito monstrari. Man vet att äfven
Argus IV, Granskaren, med flere, haft sin tid då de
varit mycket omtalta, men huruvida detta ländt till
deras fördel, lemna vi derhän. För öfrigt äro visserli-
gen vi af den tankan att både Korrespondenten och fle-
re andra goda tudningar få vidkännas en ansenlig minsk-
ning 1 prenumerationen nästa är, men dewua kommer då
icke så mycket af våra dråphugg, som, alt nyttja Kor-
respondentens eget uttryck, för det de gjort ned sig
sjelfva.
Korrespondenten tager slutligen i sitt beskydd, en äf-
ven namngifven? — huru förskräckligt ! — af Afton-
FR RA ET a 1 Fr