(Stastidningen.)
Aftonbladets Redaktion har vanligen haft den lyckan,
alt. intet enda ord den råkat yttra till sina motståndare
blifvit upptaget med kallsinnighet, men mången gång
med en värma, som skulle göra oss högmodiga, om vi j
fomno något nöje al att se oss fruktade. Likväl gör det
ess nästan ondt, att hafva uppväckt ett sådant svall af
oroliga känslor, som några få rader i bladet nyligen för-
orsakat uti ett litet hörn af Fjerdingen , i den goda
staden Upsala. De svassande loford Svenska Minerva
för ett par veckor sedan i så ymnigt mått utströdde of-
ver Redaktörerne af några bland de så kallade mycket
goda tidningarna i landsorten, till tacksamhet för det
Jaistånd de börjat lemna henne i striden mot Aftonbla-
det, sedan hennes dekrepita tillstånd gör henne än me-
ra oformogen än förr att ensam bestå den, föranledde
oss att beledsaga dessa puffings? med några upplysan-
de addenda vill allmänhetens kunskap, hvar-
ibland förekom en förut allmänt känd uppgift, angåen-
de Utgifvaren af Upsala Correspondenten. Detta har
nu väckt ett förskräckligt larm i Correspondentens lä-
er. En Insändare, som förekommer oss temligen
tdentisk med Utgifvaren sjelf, har med bladet N:o 84
för den 21 October utsändt en proklamation, såsom
vore det i fråga att uppkalla icke blott Rector och
Senatus Academicus samt Borgmästare och Råd utan
kela stadens och universitetets befolkning till stormning
emot Aftonbladet.
Man skulle svårligen kunna hitta på flera fördömel-
ser på en gång, än uti besagde proklamation-blifvit rik-
tade mot oss, och det är rätt lyckligt, att Ins. ej är
någon trollkarl, annars hade han längesedan svurit oss
fnånga famnar ned i jorden eller rättare i afgrunden.
Redan den högtidliga titeln på proklamationen ger
tillkänna den effekt man väntar deraf. Den kallas nem-
ligen: Några ord om Svensk mans — märk läsare,
det lyckliga i användandet af ordet Svensk på detta
ställe! — Några ord om Svensk mans rättighet
till husfred äfven emot Aftonblads-liberalismen.
Hånliga tillvitelser, — — idkeligen ådagalagdt o-
kynne, mot hvilket ingen hederlig man behöfver att
försvaras, och till hvilka man lyckönskar hvarje med-
hergare — — fribeten att i offentligt tryck skända
— — grofheter — — öfvermodiga maktspråk —
okunnighetsdigra försök att vederlägga historiska upp-
gifter, — — Aftonblads-angifvelser — — inqvisi-
ton, som oupphörligen söker utrota all dess ledning
försakande yttrandefrihet, -— — dräphugg åt Upsala
Correspondenten? — öfning att på gator, torg, käl-
are och kaffehus uppfånga dagens sqvaller? — — ;
allt detta utgör ännu endast en del af de helsnin-
gar, som blifvit riktade till Aftonbladet. Afven det
enskilda lifvets helgd skulle kränkas af Afton-
bladsliberalismen; — — den skulle smyga sig in i
den fredliga medborgarens NNus, för att bespeja
hans enskilda lefnad; — — hvarje vän af sann
liberalism frågas, om icke en medborgare må kun-
na, utan äfventyr att i offentligt tryck varda hå-
nad, fu trifras inom sitt hus och sin familj, o. s.v.
Vi upprepa, det vi verkligen beklaga, att genom
vår artikel hafva satt den Upsaliensiska redaktionens
galla i en så häftig, och för dess helsa sannolikt äfven-
tyrlig jäsming, som tyckes hota hela Fjerdingen med
öfversvämning. Vi kunna likväl icke undgå att an-
märka, att om någonting behöfdes för att bekräfta rik-
tigheten af vårt uti ifrågarande artikel framkastade tvif-
vel om bemälde Redaktions förmåga att uppfylla sin
plats såsom offentlig man, så lemnas en sådan bekräf-
telse till öfverflöd af ofvanstående yttranden, som för-
råda den fullkomligaste obekantskap om de första be-
greppen af hvad som hör till det offentliga lifvet: Hvad
finner man val i Aftonbladets artikel om Upsalakor-
respondentens utgifvare? Jo! att der hvarken förekom-
mer ett ord om hans enskilta lif? eller om denifred-
lige medborgarens hus, eller om hans familj, eller
något smygande, eller något bespejande, eller något
som rör husfreden.? Vi hafva blow berättat ett actum,
hvilket uti trettio års tid varit lika bekant för hvarenda Up-
salabo som hört Hr Lefflers namn, som någonsin den i Kor-
respondenten sjelf anförda omständigheten, att Doktor Od-
man ständigt låg i sin säng, eller att Lidden var besvä-
rad af lamhet, och denna omständighet föranledde en
hemstallan, som på intet vis kan anses obehörig. Nu
fråga vi i vår tur hvarje opartisk menniska, om det
ligger något inträngande i det enskilta lifvets helgedom,
eller störande af husfreden, att helt enkelt omtala det
en person aldrig går utom silt hus, när det-
ta redan under en mansålder varit allmänt bekant och
ingenting yttras om huru han lefver, hvarom visserli-
gen ingenting förekommer i artikeln. Såvida nu NySs-
od Par pr PR