OM FRANSKA TRYCKPRESSENS ÖDE EFTER RESTAURATIONEN. Då den franska tryckfriheten nyligen blifvit ställd under ett tvång, hvilket synes närma sig det, som hvilade öfver henne under Napoleons tid, och som medför samma olägenheter för yttrande rätten, men större vådor för dess organer, än censuren, torde det icke vara otjenligt, att kasta en återblick på de skiften denna frihet varit underkastad inom en tid af 21 år; och vi meddela af sadan anledning nedanstående intressan1a artikel, hämtad ur Revue des deux mondes: Restaurationen började, likasom den nuvarande regeringen, med vackra planer. I St. Ouen var länge fråga om tryckfriheten. Ludvig den 18:de talade med något sakförstånd om dess fördelar och olägenheter, och den gamla konungen skref egenhändigt följande strof: Tryckfriheten skall stadgas, med förbehåll af lagar till hämmande af dess utsväfningar. ? Denna artikel önskades af Senaten i konstitutionsprojektet. Då talet föll på kartans uppgörande, föreslog Tlr Montesquiou, dåvarande ministern för inrikes ärenderne , följande modilikationer, som hans generalsekreterare uppsatt: Fransmännen hafva rättighet att offentliggöra och låta trycka sma meningar; likväl efter lagar, som skola förekomma eller straffa missbruk af denna frihet.? Deri låg tydhgt planen att införa en censur, med åsidosattande af Ludvig den 18:s egen mening. Vid de konferenser som ägde rum angående kartan, gal detta amandement anledning till lifliga debatter. Men ni aterställen sålunda censuren , ropade Hr Boissy dAnglas. Hr Semonville var äfvenledes emot denna ordfogning. J frukten tryckfräckheten, mine herrar, sade han; men då J gifven tidningarne sin frihet, förvandlen J folkpiken ul cn penna, och regeringen vinner på detta byte. Slutligen bestämde sig kommissionens pluralitet sålunda, att ordet förekomma skulle utstrykas ur kartan, emedan det i sig innefattade censuren. Detta bestut var särdeles oangenämt för generalsekreteraren för inrikes ärenderna, hvilken ganska väl kände betydelsen af sitt amandement. Denne generalsekreterare var Hr Guizot. Hr Montesquiou och hans sekreterare, Hr GCuizot, ansigo sig likväl ännu icke besegrade, och hoppades framdeles på censurens införande. Den 5 Juli 1814 infördes Hrr Montesquiou, Blacas, Ferrand och Beugnot i deputeradekamaren, för att i konungens namn göra kamaren en kommunikation. Ministerns tal var af nära samma innehall, som Hr Chantelauzes af den 6 fuli, och som Hr Persils for några få dagar sedan hållna tal, och som nästan alla de ministrars, hvilka angripa den allmänna foiheten. Hr Montesquiows tal och censurlagen voro åter Hr GuizoUs verk. Restaurationen hade således vunnit censuren. Men månne censuren gaf henne särdeles mera styrka emot partiernas rörelser? Fem manader scnarc landsteg Napoleon i Juans-viken, och Bourbonerne lcimnade Paris som flyktingar, i Napoleon var ingen vän af filbeten; han förstod sig icke på den politiska hetydelsen af en fri press, Orgaucn för alla klagomil, antydaren af landets ställning och partiernas fö ;rhållan den. Men Napoleon var vid sin an1lomst till Frankrike 18135, icke mer den alls mägtige Kejsaren af 1810. Fransmän, hade han sagt vid 2. 00 : N g : 7 ae sl a 3 Ad landstigningen i Jaans-viken, Jag skall göra Frankrike iritt, för alt proklamera mig till dess förste medborgap : S re; jag kommer, för att befria er från den hfegenskap, den (raidom , byvarmed restaurationen hotar er. An