ära och vetenskapliga verkningskrets; Tegner och Ber-
zelius, Järta och Agardh, Wallin och Grubbe, Geyer
och Ling sammanparas och påstås vara af Aftonbladet
frånkända det varde, nationens hyllning tilldelat dem.
Menar då Samlaren, att Berzelius är också en stor skald,
Järta också en naturforsk: re, Wallin en filosof, Geyer
en fiktmästare, eller Ling en häfdatecknare? Om Sam-
laren hade samlat naturalster, och följt samma regel,
som vid sammanställningen af Sveriges snillen, så hade
örnen kommit vid sidan af ett fyrfota djur, kråkan vid
sidan af en basilisk, paddan jemte en svärdsfisk, och
Samlaren hade sjelf ställt sig bredvid Iduna, för att af
dess äpplen känna sig föryngrad, i fall han icke funnit
rådligast att krypa under skalet afen sköldpadda, eme-
dan den känner icke hvad slag den får. Männe icke
de utmärkte männens sammanställning skulle varit mera
passande, om Tegner och Wallin, såsom Sverges ypper-
ste skalder, Berzelius och Agardh, såsom Sverges ypper-
Ste naturforskare, Järta och Ling, såsom snillrike älskare
af litteraturen, utan att hafva gjort den tilll sin hufvud-
sak, samt Grubbe och Geyer, såsom både filosofer och
Professorer vid samma låroverk, fått framträda vid sidan
af hvarandra i Samlarens Panteon? Ty Ins. kan icke
tro, att afunden skulle så intagit de store männens sim-
nen, att den ene skalden eller naturforskaren icke skulle
vilja stå vid den andres sida, eller, att fäktmästaren,
— ——— ———-L- SO — — — RR ————— LL
ställd bredvid en större man, skulle vilja stöta värjan i
Hans Hjerta. Om för dfrigt de liberala bladen klandrat
visse store författare, för det de såsom offentlige män
handlat i rak mutsats med de grundsatser de hyllat i:
sina skrifter, så hafva de icke derföre underkänt deras :
literära värde. Men framför allt kan Samleren icke åbe- i
ropa sådane män, såsom en politisk autoritet, afven om
de hade Talleyrands, Mirabeaus och Sieyes utomordent- i
kiga talanger. Samlarens slutsats förfaller således alldeles,
som år denna: att efter vissa utmärkta snillen i Sverge
icke hysa samma politiska tänkesätt, som de liberala :
bladen, så hafva dessa sednare orätt. Men som dessa
bevisat, alt t. ex. Tegutr och Geyer vid Riksdagarna
stallt sig i opposition mot sina förut yttrade tänkesätt:
så är det ju icke Aftonbladet man bör förebrå en slik
inkonsequens, som isynnerhet är vådlig för dem, hvilkas
namn icke dör med dem sjelfva, Och hvad Atterbom
beträffar, har han väl icke uppträdt vid någon Riksdag;
men hans sednare politiska skrifter innebära, liksom Hr
Askelöfs, en syndabekännelse af deras förra villfarelser,
och skulle kunna anses såsom en vederläggning af deras
förut offentliggjorda skrifter, om icke dessa sparare kun-
de framhållas i motsatt syfte. Emedlertid är det en o-
behaglig sak, att sanningens och frihetens vänner varit
nödsakade göra allmänheten uppmärksam på ogiltigheten
af så snillrika måns auktoritet i annat än Vitterhet och
Akademisk lärdom. När derföre Samlaren påstår, att
enligt de liberalas logik Nyberg vore en större man, än
Frithiofs skald emedan han kritiserat honom, så har Sam-
larens egen logik dervid så förvillat sig, att han må anse
sig vara likså stor som samme skald, efter han försvarat
bonom, en fluga, säger Samlaren, kan visserligen såt-
ta sig på en stor mans näsa och inbilla sig åtskil-
ligt. Liknelsen är Homerisk; men derföre är icke
Samlaren Sverges Homer. Men om han hade besinnat,
att flugan far allestädes omkring, och samlar af andras
tillhörighet, men meddelar af egen fatabur ej annat än
smuts, så hade han bäst sjelf bedömt, på hvem liknel-
sen drabbar. Som Samlaren aldrig meddelat något ori-
ginelt stycke, vore det likväl artigt att få veta hvad
en fluga, åtminstone hvad han sjelf inbillar sig; det
vore då den första uppsats af Samlaren, som utmärkte
sig genom en upplinning; men tilläfventyrs inbillar han
sig, att hans lilla tflugesnabel är Elefantens och kan för- i
svara thronen mot de liberala; och det var visserligen j
att sätta sig på de storas näsa, eller åtminstone vid si-
dan af thronen, som har sitt försvar af folkets kärlek,
men icke af de servilas colit. Bättre vore att som tum-
meliten sätta sig i de storas öra, och hviska om hvad
man hör och ser i landet.
Då Samlaren vidare åberopar Professor Grubbe så-
som en berömd focskare i samhällslärans grunder, bi-
träder Ins. detta vitsord om den klarseende tänkaren;
men försäkrar, att denne forskare omöjligen kan hylla
sammå asigter, emedan de skulle, realiserade, föra rakt
till suveränitet, despotism, folkslafveri, i första instan-
ten. men i; den andra till uppror, revolution, folkty- j