Batafjfältet vid Culm erbjuder en vacker anblick, och jag skall snart se det i detalj, då. en manöver kommer att der gifvas, som skall föreställa den slagtning här föreföll, och hvartill en mängd trupper äro 5Seordrade. På fältet finnas tvänne monumenter — det ena en enkel obelisk, upprest af Preussarne tll minne af dem som stupat, ibland deras landsmän, med den korta inskriften: ?Est tacksamt land till sina tappra försvarare; det andra en stor, fyrkantig colonn, upprest af Österrikiska armeen till ära för furst Colloredo-Mansfield, som Xxommenderade den första hbataljdagen och dödades under den fortsatta fäktningen. Den är försedd med inskrifter, som hafva syftning till dagens händelser och den visas af en rask och vacker gammal krigsman, som blifvit sårad då han försvarade generalen och som fick en pension och denna förtroendeplats för sin tapperhet. Hans tätt bredvid belägna hydda är em tafla af weflighet och af militarisk ordentlighet. En af orsakerna hvarföre Kejsar Nicolaus önskat besöka Töplitz var, att vid Culm upprätta ett monument för de äfven der fallna Ryssar. En sior parad kommer att ega rum, då ban itagger grundstenen dertill. En modell af träd är upprest helt nära stäliet der monumentet skall uppresas, och arbetarne ärv Tedan nära att fullända den stora plattform af huggen sten, hvarpa det skall hvila. Basen föreställer ett liggande lejon och upvöfver obelisken synes Ryktets gudinna, visande segrens dag, den 30 Augusti 1813. De kostnader som Kejsar Ferdinand far vidkännas för detta möte äro aldeles enorma, (och sppgå säkert till 5 million pund sterling;) ehuru visserhgen, mindre än de öfverdrifna summor som lägret vid Kalisch erfodrat och der Kejsar Nicolaus säkert gjort ända på en och en half million pund sterling. Kanske äro tillfället och sällskapet värde så mycket; åtminstone voro i dag vid middagsbordet församlade 43 personer af Kungligt blod, (begge könen) — nemligen elfva från Osterrike, fem från Ryssland, nio från Preussen, fem från Saxen, en (Kron prinsen) från Baijern, fyra från Saxen--Veimar, en från Nassau, tre från Saxen-Coburg, två från Lucca, en från England.