altare, med några emblemer. Under lästes:
Lefve de älskade! Stolt och glad jag äger dem åter.
Det smakfullaste inom sjelfva staden var dock sanno-
likt Grosshandlaren Oldenburgs hus å Stora Nygatan.
Detta hus har nio fönster, och uti hvart och ett af dem
var i ekläreradt kronglas anbragt, till nästan samma höjd
som hela fonsterluften en af bokstäfverna CARL JOHAN.
På Blasieholmen utmärkte sig tvenne ställen, nemligen
det fordna Fockiska, nu mera Hr Frih. Adelsvärds hus,
emellan hvars båda flyglar var uppsatt ett kolossalt
Välkommen, hvilket syntes nästan öfver hela staden
och i synnerhet åt Kongl. slottet och nya bron. Bok-
stäfverna utgjordes af lampor på hvit botten, hvilken
färg alltid presenterar sig bäst, ehuru man till följe af
någon tradition allmännast antagit den svarta färgen.
Utanpå HB. Ex. Hr StatsMinisterns för Utrikes
ärenderna boställshus var ett tempel formeradt, för-
sedt med ett alt tare, på hvilket syntes Konungens krönta
namncehiffer, och på templets fris: D. 19 Ott. 1835.
Templet var lika högt med huset.
På Kastellholmen var en stor lysande fyrbåkslampa
uppsatt, så att den syntes ofver sjön i linie med
Hornsgatan.
På Ladugårdslandet likasom öfverallt annorstädes, voro
alla offentliga embetsverks hus och platser äfvensom
många enskildtas, upplysta med mareschaller, från och
med Nybron ända till och med första gardets kasern vid
Fredrikshof. Det andra gardets hade en rad tjärtunnor
brinnande längs stranden, hvilka med sitt röda sken
mot valinet gjorde en grann, men något hemsk effekt.
Den praktfullaste anblicken näst Slottsbacken gaf lik-
väl Ärtilleri-gården, vid hvars ingång en hög portal
var upprest, krönt med Konungens namncehiffer i lam-
por, och öfver det hela höjde sig Ladugårslands
kyrkans vackra döm, hvilken altid på afstånd synes
tillhöra Arullerigårdens byggnader och nu, med biträde
af lampljusets illusion, syntes sammanhänga med por-
talen. M
ne Professor Göthes hus, der Österrikiske Ministern
r Grefve Woijna bor, hade en architektur i form af
att tempel och deröfver en transparent, föreställande Ö-
sterrikiska vapnet, på hvars båda sidor man såg D.D.
M.M. Konungens och Drottningens namncehiffer i kron-
glas, omgifna, den förra aflagrar den sednare af blom-
mor. Den trånga gatan hindrade likväl denvackra an-
ordningen från att göra hela sin påräknade effekt.
Stora Trädgårdsgatan skimrade med en fortsatt rad
af lampor och höga kandelabrer.
På Clara Fattighus var en transparent foreställan-
de en fattig man och en likadan qvinna, hvilka sträckte
sina händer mot Konungens vapen och namnehiffer.
Derunder lästes: Herre, du har hört våra böner!
Hos Konditorn La Croix på Malmtorgsgatan var en
transparent, der man såg H. M. Konungen ridande en
ljus bana öfver brustna klippstycken, på hvilka lästes
Carl XIV, Carl XI, Carl VIII. under stod
följande vers:
En skiljemur emellan brödralanden,
Den höga fjällen fordom reste sig;
Carl Johan pekade med bjeltehanden
Och genom klippan öppnades en stig,
Der folken nu i fredhg endrägt blandas,
Med tacksamt jubel på den ädla färd;
Hvarhälst Han nalkas, ljusa dagar randas
Och folkens kärlek bär sin oflergärd.
Alla kyrkotornen voro illuminerade med lanternor, u-
tom Tyska kyrkans, hvars kyrkoråd i stället har lemnat
till Hr Ofver-Ståthållaren en summa till stadens fattige.
För öfrigt voro de enskilda husen mer och mindre
eklärerade med ljus i fönsterna eller marschaller utan-
för; på några ställen de Kongl. namncehifferna.
Ledsemt var, att i anseende till en för tidig
påtändning lamporna å äreporten redan till icke o-
betydlig del hade börjat slockna, innan Deras Majestäters
ankomst till slottet. Detta förstörde mycket effekten af
den annars vackra byggnaden, hvilken man gjort sig
så mycken möda för au få färdig, att arbetet och ham-
randet derpå måste fortsättas å sjelfva böndagen under
gudstjensten, samt ackompanjerade orgorna och sången
ide irenne helt nära intill omgifvande kyrkorna. )
) Denna bristande grannlagenhet å en stor helgedag synes
så mycket lättare hafva bordt kunna undvikas, som
H. M. Konungen varit frånvarande från hufvudstaden
hela sex veckor, och således tilräckligt rådrum bordt
finnas att få en äreport färdig, utan att timmarne un-
der Bönedagsgudstjensten behöfde dertill användas; i
synnerbet som detta icke kunde hänföras under nå-
got stort nödfall, eller äreporten behöofde dra-
gas utur brunnen. Wi skulle visserligen icke an-
märkt denna oaomstängAiahkar aomedan utan tvifvel don