altare, med några emblemer. Under lästes: Lefve de älskade! Stolt och glad jag äger dem åter. Det smakfullaste inom sjelfva staden var dock sannolikt Grosshandlaren Oldenburgs hus å Stora Nygatan. Detta hus har nio fönster, och uti hvart och ett af dem var i ekläreradt kronglas anbragt, till nästan samma höjd som hela fonsterluften en af bokstäfverna CARL JOHAN. På Blasieholmen utmärkte sig tvenne ställen, nemligen det fordna Fockiska, nu mera Hr Frih. Adelsvärds hus, emellan hvars båda flyglar var uppsatt ett kolossalt Välkommen, hvilket syntes nästan öfver hela staden och i synnerhet åt Kongl. slottet och nya bron. Bokstäfverna utgjordes af lampor på hvit botten, hvilken färg alltid presenterar sig bäst, ehuru man till följe af någon tradition allmännast antagit den svarta färgen. Utanpå HB. Ex. Hr StatsMinisterns för Utrikes ärenderna boställshus var ett tempel formeradt, försedt med ett alt tare, på hvilket syntes Konungens krönta namncehiffer, och på templets fris: D. 19 Ott. 1835. Templet var lika högt med huset. På Kastellholmen var en stor lysande fyrbåkslampa uppsatt, så att den syntes ofver sjön i linie med Hornsgatan. På Ladugårdslandet likasom öfverallt annorstädes, voro alla offentliga embetsverks hus och platser äfvensom många enskildtas, upplysta med mareschaller, från och med Nybron ända till och med första gardets kasern vid Fredrikshof. Det andra gardets hade en rad tjärtunnor brinnande längs stranden, hvilka med sitt röda sken mot valinet gjorde en grann, men något hemsk effekt. Den praktfullaste anblicken näst Slottsbacken gaf likväl Ärtilleri-gården, vid hvars ingång en hög portal var upprest, krönt med Konungens namncehiffer i lampor, och öfver det hela höjde sig Ladugårslands kyrkans vackra döm, hvilken altid på afstånd synes tillhöra Arullerigårdens byggnader och nu, med biträde af lampljusets illusion, syntes sammanhänga med portalen. M ne Professor Göthes hus, der Österrikiske Ministern r Grefve Woijna bor, hade en architektur i form af att tempel och deröfver en transparent, föreställande Österrikiska vapnet, på hvars båda sidor man såg D.D. M.M. Konungens och Drottningens namncehiffer i kronglas, omgifna, den förra aflagrar den sednare af blommor. Den trånga gatan hindrade likväl denvackra anordningen från att göra hela sin påräknade effekt. Stora Trädgårdsgatan skimrade med en fortsatt rad af lampor och höga kandelabrer. På Clara Fattighus var en transparent foreställande en fattig man och en likadan qvinna, hvilka sträckte sina händer mot Konungens vapen och namnehiffer. Derunder lästes: Herre, du har hört våra böner! Hos Konditorn La Croix på Malmtorgsgatan var en transparent, der man såg H. M. Konungen ridande en ljus bana öfver brustna klippstycken, på hvilka lästes Carl XIV, Carl XI, Carl VIII. under stod följande vers: En skiljemur emellan brödralanden, Den höga fjällen fordom reste sig; Carl Johan pekade med bjeltehanden Och genom klippan öppnades en stig, Der folken nu i fredhg endrägt blandas, Med tacksamt jubel på den ädla färd; Hvarhälst Han nalkas, ljusa dagar randas Och folkens kärlek bär sin oflergärd. Alla kyrkotornen voro illuminerade med lanternor, utom Tyska kyrkans, hvars kyrkoråd i stället har lemnat till Hr Ofver-Ståthållaren en summa till stadens fattige. För öfrigt voro de enskilda husen mer och mindre eklärerade med ljus i fönsterna eller marschaller utanför; på några ställen de Kongl. namncehifferna. Ledsemt var, att i anseende till en för tidig påtändning lamporna å äreporten redan till icke obetydlig del hade börjat slockna, innan Deras Majestäters ankomst till slottet. Detta förstörde mycket effekten af den annars vackra byggnaden, hvilken man gjort sig så mycken möda för au få färdig, att arbetet och hamrandet derpå måste fortsättas å sjelfva böndagen under gudstjensten, samt ackompanjerade orgorna och sången ide irenne helt nära intill omgifvande kyrkorna. ) ) Denna bristande grannlagenhet å en stor helgedag synes så mycket lättare hafva bordt kunna undvikas, som H. M. Konungen varit frånvarande från hufvudstaden hela sex veckor, och således tilräckligt rådrum bordt finnas att få en äreport färdig, utan att timmarne under Bönedagsgudstjensten behöfde dertill användas; i synnerbet som detta icke kunde hänföras under något stort nödfall, eller äreporten behöofde dragas utur brunnen. Wi skulle visserligen icke anmärkt denna oaomstängAiahkar aomedan utan tvifvel don