gen af den stora saken, kan man svårligen undgå att
hos Herr Friherren linna någon motsägelse, ty om den-
na vigtiga reformfråga icke vidare möter vwågot hinder
från Regeringens sida, hvarföre vill då Herr Friherren,
att man for densamma skulle ytterligare anställa peti-
tioner? AÅntager man, lika med Friherre Anckarsvärd,
att Regeringens förr visade obenägenhet för representa-
tions- förändring numera är lyckligen. öfvervunnen, så
synes man kunna utan samvetsqval gå till hvila från
de fromma, långsamt mognande önskningarnes väg.
Etthundrade femtiotusen respektabla underskrifter skul-
le i alla fall icke tynga så mycket i vågskålen, som det
sista Riksmötets resultater. Aro ej desse tillräcklige,
att genast framkalla Regeringens verksamhet för en sak,
som Friherre Anckarsvärd ställer främst bland föremå-
len för allt medborgerligt bemödande inom fäderneslan-
det,, så anvisa de dock den bana, på hvilken Herr
Friherren säkrast kan ernå sitt stora mål. Det må så-
ledes vara tillåtet att hoppas, det Friherre Anckarsvärd
vid en kommande Riksdag ätergår till den Ständsför-
samling, der det är så sällsynt att finna någon folkets
man, der Herr Friherrens oafhängighet af bördens. för-
domar så väl behöfves mot det skadligaste af alla kast-
intressen, och der Herr Friherrens hela politiska verk-
samhet synes böra koncentreras, ända till den af Herr
Friherren efterlängtade dag, då representationens sjelf-
skrifne: man icke mera utgöra en skiljemur mellan
Konung och folk. Då Friherre Anckarsvärds upphöj-
da tänkesätt icke lemna rum för tvifvel om dess upp-
rigtighet i nyssnämnde hänseende, så måste dess loford
åt Grefve Björnstjernas från trycket nyligen utgifne för-
slag till representationsförändring anses förhastadt. Att
kalla det förtjenstfullt, dertill har Frih. Anckarsvärd
haft någon anledning af de flera sakrika, statistiska upp-
gifter, som deruti innefattas; men att derjemte gifva det
namn af fosterländskt, det är att förbise, huruledes det
åsyftar att upphöja den, för sitt handlingssätt, af Fri-
herre Anckarsvärd ofta med sorglig häpnad betraktade
del af representationen, hvars enskilda fördelar vanli-
gen ligga i vägen för fäderneslandets sanna intressen!
Då Friherre Anckarsvärd hyser den på erfarenhet grun-
dade öfvertygelse, att det för Sverge är en olycka, att
hafva en medborgareklass, som anser sig prisilegierad
att allena omgifva Konungens person och att sig emel-
lan skifta statens högsta embeten, så följer ju otvunget
deraf, att Hr Friherren, vid fråga om Representationens
förbättring, bör söka att, så mycket ske kan, amoalga-
mera denna medborgareklass med nationen. Hvarföre
lemnar då icke Friherre Anckarsvärd en högre upp-
märksamhet åt den grundlag, som redan i många år
gjort brödrafolkets heder och lycka. Lider det i Hr
Friherrens tanka något tvifvel, att Norges konstitution
är den, som med vissa modifikationer bäst passar för
Sverge? Tror ej Hr Friherren, att den bland oss har
allmänna opinionen för sig? Det är sannerligen
på tiden, att Friherre Auckarsvärd noga öfver-
väger dessa frågor! En så varm frihetsvän som
Friherre Anckarsvärd, kan omöjligen i våra dagar
vilja, efter Grefve Björnstjernas forslag, bilda ett Öf-
verhus med Biskopar och regeringens män till le-
damöter. — För maklighetens goddagar, fåfängans
förkoppningar och öofverflödets njutningar? - kunde
en sålunda sammansatt Rådsförsamling tilläfventyrs blif-
va gagnehg, men aldrig skulle den komma att ägna sig
åt mindre vällottade bröders både moraliska och bor-
gerliga utveckling. Hammarby d 15 Okt. 1835.
Th. Petre.