Wien silt system. - Spurzheim afhörde som lär-
junge, den stora mästaren ifrån 1801 till 1804 då
han efter slutade studier af Gall assoeierades som med-
arbetare, och egnade sedan hela sin lefnad åt en ve-
tenskap, som han i så många riktningar utvidgat och
förfullkomnat. Till 1813 arbetade båda tillsammans.
Både Gall och Spurzheim föreläste phrenologien i
Paris.
Cuvier, som i början, för ett tillfälligt etiketts-fel
af Gall emot honom, visade sig som fiende till saken,
slutade dock med att ingå på dess principer, och
snart vann den allt flera anhängare. Vid Spurzheims
besök i Stor-Britannien 1816—1817, emottogs den
nya läran, som vanligt, med misstroende eller gäckeri,
men knapt var ett decennium förflutet , då man redan
i England hade en Phrenological Society , The
Phrenological Journal , Transactions of the Phren.
Society, och en redan rikhaltig litteratur i åmnet. I
Frankrike gick den ock framåt, dock mindre raskt än
man kunnat vänta, och anmärkningsvärdt är att Vi-
mont, som af Cuvier kommitterades och verksamt un-
derstöddes att utarbeta en vederläggning af phrenolo-
gien, efter ett års trägna mödor fann sig så öfvertygad
om dess sanning, att han, för att undgå den mägtiga
- Cuviers ovilja, drog sig tillbaka till landsorten och der
alldeles obemärkt fortsatte sina undersökningar, hvar-
med han ej förr, än 10 år derefter, då Cuvier förkla-
rat sig för saken, framträdde och dervid förvånade verlden
med sina sköna preparater, sina stora samlingar och
silt ovärderliga plancheverk öfver hjernan och mnervsy-
stemet. - I Norra Amerika har phrenologien många an-
sedda anhängare, och i Köpenhamn utgifver Otto en
qvartalsskrift i ämnet. I England utmärka sig brö-
derne Combe Alexander, Medikus Caldwell, Mac-
kintosh med flera. I Frankrike! har Falret, Voi-
sin och slldraförst Georget, skrifvit öfver psychisk medi-
cin i phrenologiens anda. Broussais säger i sitt arbe-
te Sur la Folie? om Gall, att han förtjenat en evig
rätt till menniskoslägtets tacksamhet; och Adelon, i
sin berömda fysiologie, egnar en stor del af en vo-
lum åt framställningen af Galls upptäckt. I Florens
har Prof. Ucelli försvarat nhrenologien i sitt Compen-
dio di Anatomia-Fisiologico comparata. Hos oss sak-
nar den ej heller anhängare bland fysiologer och lär-
de. Prof. Berzelius, samtidens störste, kritiske och
praktiske naturforskare, yttrar, i 6:te delen af sin lä-
robok i kemien, om Galls utmärkta och länge miss-
kända bemödanden, efter att hafva angifvit principer-
na för Galls upptäckt: härigenom är således afgjordt,
att redan formen har ett väsendtligt inflytande på det
intellektuela. Hvad sammansättningen. dervid medver-
kar, är icke kändt, ehuru vi funnit, att då, med till-
tagande år , själsförmögenheterna förslöas , hjernans mas-
sa blir hårdare och tätare, och att den vid åtskilliga
ullfällen hos fåniga och vansinniga förekommer ännu
hårdare än hos gamla. Man kan deraf, utan misstag,
draga den slutsats, att detta tillstånd i hjernans massa,
väsendtligt deltager i själsförmögenheternas beskaffen-
het. Prof. A. Retzius, vår utmärkte och af veten-
skapen högt förtjente fysiolog, framställer vid sina de-
monstrationer öfver hjernan och nervsystemet samt des-
sas funktioner, åsigler, söm i grunden öfverensstämma
med phrenologiens principer. Jag har sjelf haft den
lyckan att höra honom föredraga, huru, då det ge-
nom Millers, Ehrenbergs m. fl. noggranna undersök-
ningar är afgjordt, att så väl hjernan, som ryggmer-
gen och nerverna, bestå af rör, hvilka icke under de-
ras lopp med hvarandra direkte kommunicera, att des-
sa rör äro tedare för nervprincipet, och att de, utgå-
ende från nervernas yttersta utbredning i de sensibla
och irritabla organerna, genomlöpa ryggmergen, aflån-
ga märgen och hjernstammen, samt ända sig slutligen
i stora och Lilla hjernans hemispheerer, just vid sin kon-
takt med den grå substancen, d. v. s. i Gyri; då det
vidare genom direkta experimenter är utrönt, att viljan
och de högre själsförmögenheterna, genom lzesioner å
hjernans organer störas eller upphäfvas, så har vår
tids anatomie och fysiologie, oaktadt allt motstånd från
anatomerna och fysiologerna sjelfve, gifvit phrenologiens
fundament den mest positiva bekräftelse den någon-
sin kunde vänta, den, att hemisphiererna och Gyri äro
de högre siälsförmögenheternas organer. Om vi derfö-
re måste, som afgjord, antaga denna sanning, så fin-
na Vi Vidare bekräftelse på en annan för phrenologien
högst vigtig grundsats , om Vi blott helt enkelt hit an-
vända fysiologiens gamla, aldrig betviflade princip, att
organets bestånd och utveakling förnemligast beror på dess
egen verksamhet. Hvem känner icke , alt hvarje kroppsdel
ökas i utbildning och styrka, då den hålles uti en na-
turlig, icke öfverspänd verksamhet; och äfven på nerv-
stammarne finner man detsamma , genom jemförelse af