tU AR PR AAAAA— H—-—E VOVVE Sr a
diga förmögenheter. Man ser att framre delen al hjer-
aan hos djuren är jemförelsevis ganska liten, och den
medlersta jemväl sammandragen, och att denna brist af
organisation motsvaras af en brist af de moraliska och
intellectuella krafter, som utgör menniskans företräde.
Det gifves en mängd phenomen, både under helso- och
sjukdoms-tillståndet, som tillräckligt tala för den sannin-
gen, att hvarje organ har blott en bestämd funktion. Till de
förra hörer t. ex. att olika egenskaper och förmögen-
heter utvecklas efter hvarandra; att synsinnet utvecklas
före hörsel,- och känslosinnet; att perception är i acti-
vitet långt innan reflexion börjar visa sig verksam 0o.s.
v. Till de sednare: partielidiotism, eller sinnesrubbning,
förlust af namnminne, tillfällig utveckling af nya förmö-
genheter m. m. som står i motsägelse till den före-
ställningen, at hjernan är ett enkelt organ, och endast
kan förklaras genom antagande af dess sammansättning
af flere.
Om man invänder, att hjernan . omöjligen - kan be-
traktas som ett system af organer, af hvilka hvart och
ett har sin funktion, derföre att man med den ,anatomi-
ska knaifven ännu ej lärt att skilja och framlägga dem
alla, så erinras blott, huru man för kort tid sedan, äf-
ven ansåg den sensitiva och motoriska nerv, som synes
utgöra en, för ett enda, ehuru de verkligen äro tvenne
serskilta organer. Men det är visserligen lika stor skill-
nad mellan serskilda själs-functioner, som mellan kän-
sla och rörelse, och man nödgades derföre antaga, om
man än inga faktiska bevis egde, att i hjernan finnas,
för olika funktioner, serskilta organer. Men långt före
phrenologiens bearbetning som vetenskap och före alla
gifna facta, insåg man nödvändigheten af denna åsigt;
och Forder, som ej älskar phrenologien, tillstår dock,
att män funnits från Galeni ända till våra tider, som
insett detta och bland dem sjelfve den store Haller: qui
euprouvait le besoin dassigner une fonction a chaque
departement du cerveau etc. och Pinel, efter att haf-
va omtalat några fall af partiel sinnesrubbning, frågar:
?Si tout cet ensemble de faits peut se concilier avec
Popinion dun sikge ou dun principe unique de Pen-
tendement. — Att hbjernan består af ett system af orga-
ner, tål, efter Galls upptäckter, nu mera ingen tvifvel,
Det är blott organernas antal och funktioner, som ännu
ej äro till fullo utrönta, och det är denna forskning,
som utgör phrenologiens uppgift.
Gall har anvisat oss en väg, hvarpå vi kunna fram-
tränga till sanningen med mera visshet, än som tillför-
ne skedde. Att man före phrenologiens begynnelse,
förfarit oriktigt vid dessa slags undersökningar, bevisa
tillräckligt två tusende års fåfånga mödor. Anatomerna
felade vid deras försök, att genom dissection ådagalägga
hjernans funktioner; ty strukturen ensam uppenbarar in-
galunda organets funktion, och om den än det gjorde,
så var dock bjernans struktur verkligen lika litet känd
som dess delars nytta och ändamål. De fleste nerver
hafva samma utseende, änskönt deras funktioner äro
skiljaktiga; och å en annan sida känna vi väl t. ex.
mjälten, glandula thyreoidea, och en mängd ganglier, till
utseendet, men kunna ej derför upptäcka, ja ej en
gång gissa till deras ändamål. Metaphysici hafva gjort
andra lika fruktlösa försök, då de föga bekymrat sig
om att visa själens förhållande till dess organer, men
antagit sjelf-medvetandet, som sina kunskapers källa
utan atl ens saga oss om vi hafva en hjerna,
än mindre om den består af olika, för olika
ändamål bestämda organer. Läkare misstogo sig,
emedan en lokal åkomma eller sjukdom i hjernan (fast-
än det lidande organet är litet) framkallar sjukliga sym-
pathier i andra kroppsdelar, snarare i förhållande till
patientens egna irritabilitet, än till utsträckningen af det
onda. Af samma skäl misstogo sig ock physiologer vid
sina experimenter på lefvande djur. Gall har gått län-
gre, genom anatomisk undersökning hos döda, förenad
med ett uppmärksamt studerande af organets förhållande
tull funktionen hos lefvande; och detta är väl den rätta
physiologiska methoden, eller åtminstone en i hvarje
hänseende mera fruktbärande än alla de föregående.
Den som af dessa allmänna anmärkningar (hvilka huf-
vudsakligen äro uppställde efter en Engelsk phrenolog
And. Combe) ej kan öfvertygas om sanningen af den
grundsats, som utgör phrenologiens utgångspunkt och
gtundval, hänvisas till Galls, Spurzheims och de Engel-
ska phrenologernas utförligare skrifter. Blott ännu något
må få tilläggas till begrundande. Liksom i verldsorganis-
men, särskilta organer, med olika funktioner, ingå, så
äro dock dessa serskilta organer åter fördelade uti eller
sammansatta af andra, för olika ändamål bestämda or-
ganer, och så ned till det enklaste, det minsta infuso-
rium. Hvarje metall, hvarje ört, hvarje djur, har sin
bestänsmelse såsom ett organ i vår jord-organism. Hvar-
je genus och species har, jemte och uli sin serskilda
orsanisation, sin serskilda bestämmelse. Eller hvarföre
I
I
I
l
I