tU AR PR AAAAA— H—-—E VOVVE Sr a diga förmögenheter. Man ser att framre delen al hjeraan hos djuren är jemförelsevis ganska liten, och den medlersta jemväl sammandragen, och att denna brist af organisation motsvaras af en brist af de moraliska och intellectuella krafter, som utgör menniskans företräde. Det gifves en mängd phenomen, både under helsooch sjukdoms-tillståndet, som tillräckligt tala för den sanningen, att hvarje organ har blott en bestämd funktion. Till de förra hörer t. ex. att olika egenskaper och förmögenheter utvecklas efter hvarandra; att synsinnet utvecklas före hörsel,och känslosinnet; att perception är i activitet långt innan reflexion börjar visa sig verksam 0o.s. v. Till de sednare: partielidiotism, eller sinnesrubbning, förlust af namnminne, tillfällig utveckling af nya förmögenheter m. m. som står i motsägelse till den föreställningen, at hjernan är ett enkelt organ, och endast kan förklaras genom antagande af dess sammansättning af flere. Om man invänder, att hjernan . omöjligen kan betraktas som ett system af organer, af hvilka hvart och ett har sin funktion, derföre att man med den ,anatomiska knaifven ännu ej lärt att skilja och framlägga dem alla, så erinras blott, huru man för kort tid sedan, äfven ansåg den sensitiva och motoriska nerv, som synes utgöra en, för ett enda, ehuru de verkligen äro tvenne serskilta organer. Men det är visserligen lika stor skillnad mellan serskilda själs-functioner, som mellan känsla och rörelse, och man nödgades derföre antaga, om man än inga faktiska bevis egde, att i hjernan finnas, för olika funktioner, serskilta organer. Men långt före phrenologiens bearbetning som vetenskap och före alla gifna facta, insåg man nödvändigheten af denna åsigt; och Forder, som ej älskar phrenologien, tillstår dock, att män funnits från Galeni ända till våra tider, som insett detta och bland dem sjelfve den store Haller: qui euprouvait le besoin dassigner une fonction a chaque departement du cerveau etc. och Pinel, efter att hafva omtalat några fall af partiel sinnesrubbning, frågar: ?Si tout cet ensemble de faits peut se concilier avec Popinion dun sikge ou dun principe unique de Pentendement. — Att hbjernan består af ett system af organer, tål, efter Galls upptäckter, nu mera ingen tvifvel, Det är blott organernas antal och funktioner, som ännu ej äro till fullo utrönta, och det är denna forskning, som utgör phrenologiens uppgift. Gall har anvisat oss en väg, hvarpå vi kunna framtränga till sanningen med mera visshet, än som tillförne skedde. Att man före phrenologiens begynnelse, förfarit oriktigt vid dessa slags undersökningar, bevisa tillräckligt två tusende års fåfånga mödor. Anatomerna felade vid deras försök, att genom dissection ådagalägga hjernans funktioner; ty strukturen ensam uppenbarar ingalunda organets funktion, och om den än det gjorde, så var dock bjernans struktur verkligen lika litet känd som dess delars nytta och ändamål. De fleste nerver hafva samma utseende, änskönt deras funktioner äro skiljaktiga; och å en annan sida känna vi väl t. ex. mjälten, glandula thyreoidea, och en mängd ganglier, till utseendet, men kunna ej derför upptäcka, ja ej en gång gissa till deras ändamål. Metaphysici hafva gjort andra lika fruktlösa försök, då de föga bekymrat sig om att visa själens förhållande till dess organer, men antagit sjelf-medvetandet, som sina kunskapers källa utan atl ens saga oss om vi hafva en hjerna, än mindre om den består af olika, för olika ändamål bestämda organer. Läkare misstogo sig, emedan en lokal åkomma eller sjukdom i hjernan (fastän det lidande organet är litet) framkallar sjukliga sympathier i andra kroppsdelar, snarare i förhållande till patientens egna irritabilitet, än till utsträckningen af det onda. Af samma skäl misstogo sig ock physiologer vid sina experimenter på lefvande djur. Gall har gått längre, genom anatomisk undersökning hos döda, förenad med ett uppmärksamt studerande af organets förhållande tull funktionen hos lefvande; och detta är väl den rätta physiologiska methoden, eller åtminstone en i hvarje hänseende mera fruktbärande än alla de föregående. Den som af dessa allmänna anmärkningar (hvilka hufvudsakligen äro uppställde efter en Engelsk phrenolog And. Combe) ej kan öfvertygas om sanningen af den grundsats, som utgör phrenologiens utgångspunkt och gtundval, hänvisas till Galls, Spurzheims och de Engelska phrenologernas utförligare skrifter. Blott ännu något må få tilläggas till begrundande. Liksom i verldsorganismen, särskilta organer, med olika funktioner, ingå, så äro dock dessa serskilta organer åter fördelade uti eller sammansatta af andra, för olika ändamål bestämda organer, och så ned till det enklaste, det minsta infusorium. Hvarje metall, hvarje ört, hvarje djur, har sin bestänsmelse såsom ett organ i vår jord-organism. Hvarje genus och species har, jemte och uli sin serskilda orsanisation, sin serskilda bestämmelse. Eller hvarföre I I I l I