(Insändt.) SÅNG TILL TIDEN. Jag helsar dig tid! ditt redbara allvar, din manliga strid! välkommen, välkommen! Ditt frihetsbaner jag ynglingakärlekens huldhetsed ger. Din Son vill dig helga Sin skönaste id; Han älskar dig, tid. I barndomens dar min kärlek jag vikingatiderna bar; I dem gick väldet dock ännu för rätt och ;friheten bråddes på berserka ätt. Ja urtid från nutid är fjerran så visst, Som Balder från Christ. Väl medeltids kraft, och heliga fromhet min kärlek ock haft: Romantiska doket dock lyftom och se! båd verldsliga bojor och andeli.t ve: Jag vördar min Gud och then heliga bok, cj presterligt ok. . Väl Sverige som stort från Guldkungens tid blef till tolfte Carls spordt! En stöfvel dock ännu fick konung då bli och ännu man föddes till slaf celler fri: Jag hyllar den adel som koras af Gud, cj anornas bud. Och derför en gång Jag hoppas lofsjunga med handlingars sång Försynen, som tillät mix födas just nu: då sanning vill slitas från lögnen itu, från nceologism, då sjelf religion är tidsamazon. Det stundar till krig på Hfoch på död — Det fröjdar mig — Sc forntidens seepter på thronerna än; Sc, gardernas krets är dess soldade vän; Se furstarne träda tillsammans på vakt mot frihetens magt. mod tappre vän! .melska ljuset skall släckas iaen: Ak till folk söker oni oj 21: folk tll IoIR söker gnistan sitt mal; ina sig samkar till ragnaröks — bål; tyihetenus phoenix — ur scklernas bur — skall svinga derur. Den tiden jag ser, då thronernas värn är de frias baner, då folket, det hela, är konungens hof der frihetens lycka sjunger hans lof, s och osminkad sanning blir ljudliga spord i manliga ord. i