(Insändt.)
SÅNG TILL TIDEN.
Jag helsar dig tid!
ditt redbara allvar, din manliga strid!
välkommen, välkommen! Ditt frihetsbaner
jag ynglingakärlekens huldhetsed ger.
Din Son vill dig helga Sin skönaste id;
Han älskar dig, tid.
I barndomens dar
min kärlek jag vikingatiderna bar;
I dem gick väldet dock ännu för rätt
och ;friheten bråddes på berserka ätt.
Ja urtid från nutid är fjerran så visst,
Som Balder från Christ.
Väl medeltids kraft,
och heliga fromhet min kärlek ock haft:
Romantiska doket dock lyftom och se!
båd verldsliga bojor och andeli.t ve:
Jag vördar min Gud och then heliga bok,
cj presterligt ok. .
Väl Sverige som stort
från Guldkungens tid blef till tolfte Carls spordt!
En stöfvel dock ännu fick konung då bli
och ännu man föddes till slaf celler fri:
Jag hyllar den adel som koras af Gud,
cj anornas bud.
Och derför en gång
Jag hoppas lofsjunga med handlingars sång
Försynen, som tillät mix födas just nu:
då sanning vill slitas från lögnen itu,
från nceologism, då sjelf religion
är tidsamazon.
Det stundar till krig
på Hfoch på död — Det fröjdar mig —
Sc forntidens seepter på thronerna än;
Sc, gardernas krets är dess soldade vän;
Se furstarne träda tillsammans på vakt
mot frihetens magt.
mod tappre vän!
.melska ljuset skall släckas iaen:
Ak till folk söker oni oj 21:
folk tll IoIR söker gnistan sitt mal;
ina sig samkar till ragnaröks — bål;
tyihetenus phoenix — ur scklernas bur —
skall svinga derur.
Den tiden jag ser,
då thronernas värn är de frias baner,
då folket, det hela, är konungens hof
der frihetens lycka sjunger hans lof, s
och osminkad sanning blir ljudliga spord
i manliga ord. i