hvarken i afseende på ofvannämnda fall eller på den billiga och allmänt rättsenliga fordran att: respectera andras egendom. — Att straxt på våren 6, 8, 10 ja ända till 16 jägaresällskaper, åtföljde af minst lika stort antal hundar, nedlägga af villbråd hvad som i vägen träffas, insmugla det till jagt denna tid förbjudna och skryta med en fångst af 8 ända till 25 harar på I åa 2 dagars jagter, och detta en gång i hvarje vecka; attsedan året ut fortsätta jagten på det sätt att, der man kommer, utan allt vidare afseende, sopa bort allt hvad som finnes, på holmar, öar eller fasta landet; är detta att vårda jagten? eller att uppfylla ändamålet med jägareförbundets stiftelse? Medgifva måste man, att skäl till dylik anmärkning förefinnes, mindre emot den eller de jägare, som så handhafva jagten på egne ägor; men anmärkningen öfvergår lätt till befogadt klagomål, om man, utan sökt eller erhållet tillstånd att jaga, sålunda framfar å andras ägor. Beklagligen är med ofvannämnde ungherrar förhållandet just det sednare. De hafva icke några egna ägor, knappast ett på något ställe erhållet tillstånd att jaga: de sätta sig öfver att respectera denna egendomsrätt: de sätta tvertom en bravur uti att våldföra den, eller åtminstone förakta de att, i det allmänna utmärkas såsom lagbrytare i detta fall, de betrakta denna andras egendom såsom gifven till sköfling åt deras nöje och ohyfsade vilja, de förlita sig på sitt manstarkare antal och äro ständigt i det sinnelag att, hvarest någon reclamation emot dem låter höra sig, genast vara färdiga att qväfva den genom öfvervigten af den råa fysiska styrkan, de förmena att dem skall stå öppet att drifva deras okynne, endast de med pengar uppfylla skogsförbudens innehåll och dymedelst visa sina nobla begrepp om egendomsrätt och samhällsskick. Då man sett ett sådant förfarande hos menniskor, hvilka göra anspråk på att anses hafva fått uppfostran och vara som man säger hederligt folk, hvilken anledning har man att, icke tro dem en gång falla öfver på den lusten att jaga efter andras hvad annat slags egendom som helst? Om Jägarförbundet eller Stockholmska afdelningen deraf blott kunde uträtta så mycket att dessa ungherrar fingo bättre begrepp om det förhållande, i hvilket deras rättighet att tillfredsställa jagtlusten står till andras egendomsrätt, så vore redan ganska mycket uträttadt för jagtens rätta vårdande i trakterna af ända till 6 mils afstånd rundtomkring Stockholm; kanske skulle ock förbundet då vinna både ett större anseende och större antal Ledamöter: säkerligen skulle ock mången egendomsegare på landet, lika med Ins:, då hålla Jägarförbundet i upriktig och tacksam åminnelse för det, att det befriat honom från detta friskyttesällskap som man väl skulle kunna kalla något värre. Egendomsegare på landet, boende i Friskytte-sällskapets farled.