denna institution; vi vilja antaga att hela landet är be-
stämdt öfvertygadt härom, djupt kännande nödvändig-
heten af en förändring, och fast i sitt beslut att tillvä-
sabringa den. Engelska folket sättes icke lätt i rö-
relse, och föredrager heldre ett närvarande ondt, än tager
in tillflykt till ett annat, hvars beskaffenhet det icke
känner; men vi vilja antaga att allmänna ärendernes gång
länge varit hämmad, att ett eller två Underhus blifvit
upplösta, ech att det senast valda är af en så beslut-
sam karakter, att det är färdigt till ganska kraftiga åt-
gärder. Vi vilja vidare antaga, att under tiden de bå-
da Husens strid med hvarandra, eller rättare striden
mellan Lorderna och folket, räckt så länge, att Underhu-
set vägrat budgeten, och beslutit att icke bevilja ett run-
stycke mera för statsmachinens gång, innan Öfverhuset
blifvit reformeradt: för armgen, ponera vi, har således
solden brustit — flottan är utan afloning — statens kredi-
orer jemra sig för sina dividender — allmänna krediten
håller på att förstöras — hela monarkiens ståtliga byggnad
är i fara. Nu kommer Underhuset med en bill om
reform af Ofverhuset, i inledningen till hvilken det
heter: I anseende dertill, att Öfverhuset i sitt när-
varande skick är skadligt för samhällets frihet, och
farligt för folkets i dessa riken lugn och välfärd, så
varder härigenom stadgadt, att från och med den 1
— — år 18 — — skola alla pärer, som sitta i det
öfre parlamentshuset, intaga sina säten i kraft af
folkets val. En sådan bill blefve naturligtvis högst be-
svärlig för Lorderne att handtera; i vanliga tider och
under vanliga förhållanden skulle de naturligtvis förka-
sta den, ja, under en sådan period skulle icke ens en
sådan bill blifvit föreslagen. Men billen har passerat
Underhuset , Konungen eller den unga Drottningen an-
ses vara för saken, eller önskar åtminstone att frågan
mellan pärerne och folket måtte blifva afgjord, Under-
huset är fast i sitt beslut, och omständighetermes tvång
medger intet uppskof: pärerne af Whigpartiet, åtmin-
stone många af dem, hafva ingenting att invända —
Lord Brougham skulle naturligtvis icke hafva det rin-
gaste. emot saken — af Toryvpärerne hafva en mängd
pensioner, och bero för deras bibehållande af Urider-
huset och ministrarne. Dessa senare pärer måste man
imponera på; Newcastlar och Winchelseaer komme
naturligtvis att skälla; : men, då deras prat en-
dast blotfställde dem för åtlöje, och icke öfver-
tygade någon enda menniska, så kunde de stå
der och prata, bäst de gittade. Här hafva vi således
medel och sätt nog att verkställa förändringen , eller
ock, om några af de mera .motspänstige Lorderne ej
stodo att vinna, så kunde Konungen eller Drottningen
utnämna en femtio nya pärer, hvilka, liksom de andra,
sedermera komme att bero. af folket för deras val, då
billen gått igenom — och på detta sätt blefve således
frågan fullkomligt afgjord, och billen lag. Ofverhuset
komme då att bestå af 1 å 200 ledamöter, valda af
folket bland 6 seller 700 Engelska, Irländska och Skott-
ska pärer, hvilka ensamme vore valbara till platser inom
det Huset. - En tredjedel af dem kunde afgå hvart tred-
je år, så att det fanns nog karakter af permanens i de-
ras ställning, för att trygga landet mot faran af en obe-
tänksam lagstiftning, eller populär hänförelse inom det an-
dra Huset. Förhållandet blefve då följande: — Konungen
förlänte adeliga titlar åt hvem han behagade — åt per-
soner, utmärkta för vishet, rikedom, tapperhet, tjen-
ster giorda åt det allmänna — och derigenom att Ko-
nungen på detta sätt utmärkt dem, blefve sådana per-
soner valbara till platser i det öfre parlamentshuset.
Underhusct måste emellertid afskaffa den lagen, som
stadgar att dess ledamöter skola väljas för 7
år — en lag, som det aldrig egde konstitutionell
rättighet att stifta; och Underhusets ledamöter borde
sedermera väljas, antingen för ett år eller tvenne. På
detta sätt skulle vi få, å ena sidan, ett ganska popu-
lärt Underhus, der ledamöterne ombyttes tillräckligen ofta
för att kunna representera hvarje förändring i allmänna
tänkesättet; och å andra sidan finge vi ett granskande och
reviderande hus, af en stadig och någorlunda permanent
karakter, hvilket kunde motverka all förhastad lagstift-
ning, tillägga hvad som brast, stryka ut hvad
som vore förkastligt, och i sjelfva verket blifva hvad
vi valde detsamma för, och hvad vi kunde vänta af
Lorderne att de skulle vara — landets fäder och väk-
tare?.
pa nr a