Stora och vigtiga grundsatserne i politik och statshus-
hållning endast långsamt nötas in och göra sig gällande,
men att de sedan ganska ståndaktigt vidhållas. Ett ta-
lande exempel är utan tvifvel, att Ständerne, sedan de
länge hyllat den gamla slendrianen, ändtligen öppnat
ögonen och nu redan tre gånger yrkat upphäfvande af
alla absoluta införselförbud — hvarå likväl intet afseen-
de bhfvit gjordt af regeringen, som lefver och bafver
sin varelse r konservantism, så snart något af de repre-
senterade interessena kommer i fråga. Detta är nära
förknippadt med hatet mot representations-förändring.
Hvilka interessen skulle man vilja stöta för hufvudet?
Också hafva fabrikanter i allmänhet varit att påräkna,
såsom oförfärade kämpar i ministerens leder. Lika
mycket som man afskyr en representation, hvilken ic-
ke grundade sig på enskilda interessen, lika mycket
fruktar man att erkänna rigtigheten af en princip,
enligt hvilken styrelsen bor anse sig förbunden att
göra afseende på någon majoritetens önskan, äfven
om den vore allvarligt och länge uttryckt. Det ena
hänger ihop med det andra; och ett tredje är äfven
derifrån oskiljaktigt, neml. hatet till den satsen, att en
rådgifvarepersonal skulle vara af pligt och heder för-
bunden att stå och falla med sina principer.
En märklig jemnförelse kan icke undgå någon upp-
märksam betraktare af den envisa striden mot denna en
lagbunden monarkisk styrelses grundidee. - Enligt 107
f. Reg. f. kunna Stånderne anmäla wll afsättning hvil-
ken rådgifvare de behaga, ja hela personalen, och det
utan att anföra några fakta, några handlingar, som sko-
la förråda brist på den skickhghet och nit,? hvarom
paragrafen talar, ja utan att ens af Konstitutirons-Utskot-
tet få uppgift på några dylika. Det hårda omdömet
måste således grunda sig på gissningar, på prevention
mot personerna. Detta vill säga, att vår grundlag
skulle åsyfta just detsamma personliga partiväsende,
som man låtsar sig afsky, men icke det förhållande, vi
yrke, eller en moralisk pligt att lysna till ett af repre-
sentationens majoritet om gifna facta yttradt omdöme.
Och ett sådant ligger omisskänneligen i hvarje skiljak-
tighet emellan styrelsen och representationen i afseende
på vigtiga principfrågor, äfvensom i hvarje afslag å be-
gärda vigtigare anslag. Detta är öppet och ärligt spel,
då deremot hvarje användande af 107 Q(. ar ett kryp-
skytteri, hvarunder parti, d. v. s. prevention för eller
mot personer, icke blott kan verka, utan äfven bilda
sig, om det förut ej finnes. Man må icke lita på, att
detta användande alldrig skall komma i fråga, emedan
det icke ännu skett. Man vill icke, att representa-
tionens omdöme om grundsatser skall hafva någon
betydelse, vara någon verksam vink; men man tål allt
för väl, att ett fält för blinda anfall mot personer skall
vara öppet. Detta kallas consequence! Det är dock ic-
ke svårt att förklara: man kan i sednare fallet så lätt
skrika — och med skäl skrika — om parti och de-
magogi och corruption och enskildas ärelystnad m. m.,
hvilket allt man har vida större svårighet att göra tro-
ligt i förra fallet. Att D. D. E. E. blifvit offer för
en majoritet, vunnen af andras lust att krafsa sig upp,
gör dem Hill interessanta martyrer; men forargligt vore
att nödgas erkänna, det D. D. E. E. icke förmått ut-
tänka planer, dem folkets ombud anse nyttiga, eller
stridt för satser, dem folket ogillar, eller så skött finan-
cerna, att folket icke ansett sig böra anförtro dem me-
ra penningar.
(Fortsättning följer.)
re