Götheborg den 29 Sept. På vår fiskförsäljnings-
plats är icke ovanligt att se högst sällsynte, i hafvet
fångade, fiskar utbjudne ull forsäljning; men få hafva
till den grad ådragit sig åskådares uppmärksamhet, som
en, hvilken för någon tid sedan inköptes af Jernhand-
laren Herr A. MUM. Lundgren och, nu uppstoppad, af
honvm förvaras bland dess intressanta samlingar. Ge-
nom en tillfallighet lyckades det ägaren att, ännu innan
fisken uppstoppades, få den beskrifven af en Naturfor-
skare, och i förmodan att den skall roa mången af de
personer, hvilka hesago fisken, att få närmare känne-
dom om den, meddela vi här den alffattade beskrifnin-
gen, så lydande:
Loplius piscatorius. Tinne; på Svenska Haf-
padda; på Norrska Paddefisk.
Denna art, som ensam bildar ett slägte i fisk-syste-
met, äger följande mest karakteristiska kännemärken:
kroppen bar, utan fjäll, gråfläckig liksom den vanliga
simpan. - Hufvudet rundakt tigt, mycket stort, ganska
nedtryckt, bredare än den öfriga kroppen; ofvan vid
ögonen och vid sidorne försedd med taggar. Gälöpp-
ningarne stora, under bröstfenorna. Gapet jemte syaljet
ofantligt stort, mer än af fiskens längd. Genom
svaljet kan ses ända till ryggfenans början. Tänder
finnas både på käkarne, i gommen och svaljet. — Bröst-
fenorna stråliga, handformiga; bukfenorna små, sexfing-
rade; ryggfenorna tvenne, den främre bestående af fria
strålar, den bakre, 10 tum ling, af 11 samsittande radi-
er. Den undre käken långt framskjutande framför den
öfre, garnerad med tums afskiljda handlika utvexter.
Denna fisk förekommer mindre allmänt, och då den
fångas bruka fiskrarne merendels återsända den till bot-
1en medelst en större sten, som de kasta i hans gap.
Dess utseende är förfärligt, dess lynne glupskt; han
lefver mest af fisk och är ofta af ovanlig storlek. Han
uppehåller sig vanligen i Nordsjön och träflias der på
steniga och gräsbeväxta grundare ställen.
(Götheb. H. o. S. T.)