Götheborg den 29 Sept. På vår fiskförsäljningsplats är icke ovanligt att se högst sällsynte, i hafvet fångade, fiskar utbjudne ull forsäljning; men få hafva till den grad ådragit sig åskådares uppmärksamhet, som en, hvilken för någon tid sedan inköptes af Jernhandlaren Herr A. MUM. Lundgren och, nu uppstoppad, af honvm förvaras bland dess intressanta samlingar. Genom en tillfallighet lyckades det ägaren att, ännu innan fisken uppstoppades, få den beskrifven af en Naturforskare, och i förmodan att den skall roa mången af de personer, hvilka hesago fisken, att få närmare kännedom om den, meddela vi här den alffattade beskrifningen, så lydande: Loplius piscatorius. Tinne; på Svenska Hafpadda; på Norrska Paddefisk. Denna art, som ensam bildar ett slägte i fisk-systemet, äger följande mest karakteristiska kännemärken: kroppen bar, utan fjäll, gråfläckig liksom den vanliga simpan. Hufvudet rundakt tigt, mycket stort, ganska nedtryckt, bredare än den öfriga kroppen; ofvan vid ögonen och vid sidorne försedd med taggar. Gälöppningarne stora, under bröstfenorna. Gapet jemte syaljet ofantligt stort, mer än af fiskens längd. Genom svaljet kan ses ända till ryggfenans början. Tänder finnas både på käkarne, i gommen och svaljet. — Bröstfenorna stråliga, handformiga; bukfenorna små, sexfingrade; ryggfenorna tvenne, den främre bestående af fria strålar, den bakre, 10 tum ling, af 11 samsittande radier. Den undre käken långt framskjutande framför den öfre, garnerad med tums afskiljda handlika utvexter. Denna fisk förekommer mindre allmänt, och då den fångas bruka fiskrarne merendels återsända den till bot1en medelst en större sten, som de kasta i hans gap. Dess utseende är förfärligt, dess lynne glupskt; han lefver mest af fisk och är ofta af ovanlig storlek. Han uppehåller sig vanligen i Nordsjön och träflias der på steniga och gräsbeväxta grundare ställen. (Götheb. H. o. S. T.)