bort frågan dermed att hon svarar att de böra blifva det. Men barnet frågade genast: men säg mig mamma, hvarföre äro skälmarne sådane tokar, att de icke, när de äro så mycket talrikare än hederligt folk, hänga upp dessa allesammans? — Tories följde detta råd, så länge de voro nog starka, och hängde det hederliga folket; men skälmarne hafva nu blifvit underlägsna till antalet och det hederliga folket utgör den tal ikare delen. Likväl vill detta folk ej söka att hänga upp dem, endast att sparka ut dem och öfverlemna dem åt sin egen eftertanka. Låtom oss vara eniga mot Lorderne: af denna enighet kommer vår styrka och säkerhet att bero. I hafven redan i sjelfva verket erkännt denna lärdom genom att välja två Whigs. Om hvar och en radikal, åtminstone hvarje elektor gåfve ett redligt och ointresseradt understöd, tviflar jag icke att ju VYhigarne vid något annat tillfälle skola understödja ärligt tänkande Radikala. Men J måsten utestänga Tories; de äro mäktiga och farliga för Iriand. Talaren yttrade sig sedermera om Sir Robert Peels anmärkningar vid Lynchlag i Amerika, och tillskref denne Baron Manchester-massakern. Blodscenerue vid Rathcormac och andra ställen, voro, mente han , mer än jemförliga med den förenämde tilldragelsen i Amerika. Sedan kom ban till Sir Robert Peels lfliga loftal öfver Ludvig Philip, Frankrikes -— — — som han beskref såsem ovanligt oförsynt och djerf och den der öfvergifvit sina fordna satser. Härpå fortfor han: Mine herrar, jag har uppehållit er allt för länge. -— (Nej! Nej!) Jag har funnit ett nöje uti att tånka högt i Er närvaro. Ifrån Er vandra mina tankar till mitt förtryckta fadernesland. Jag påmmner mig dess romantiska dalar och praktfulla höjder, den ständiga grönskan på dess slätter, och ljudet af dess bergsströmar tona i mina öron, böljornas slag emot klipporna, som med en evigt fortfarande röst gifva tillkänna, att denna nation icke är skapad att förslafvas eller förnedras. (Förnyade Bifallsrop) Mina landsmän skola med Igädje förnimma det sätt hvarpå jag blifvit emottagen i England och i Edinburgh. (Långvariga och högljudda bifallsrop.) Detta glädjerop skall räcka från ena ändan af Irland till den andra och mången rättsinnad Ilrländare skall känna sitt hjerta lifvas och lyftas när han hör huru Skottland har emottagit den obetydliga person, som nu står framför eder. Mången Irländsk moder skall, när hon trycker sitt späda barn mot sitt bröst och sjunger det till hvila med en Irländsk melodi, inblanda den ljufva tonen af Auld Langsyne eller Scots whahae wi, Wallace bled, ) och när ljuden deraflulla den späda till söms, skall hon höja en bön till Gud, att han måtte välsigna det högsinta folk, som bistod det gamla Irland uti nödens dagar. (Omätliga Bifallsrop.) Hr Pratt väckte härpå en motion om en tacksägelseadress till Lord Provosten och Magistraten för det de tillåtit dem att begagna platsen, hvilken proposition blef antagen med -acklamation; Härpå feijde tre hurrarop för Hr Aytoun. Hr Aytoun framträdde härpå och sade; att sedan de nu hört en sådan vacker och lysande framställning af den, som för närvarande kunde kallas den förste talare inom det Brittiska området, vågade han icke uppehålla dem mer än några få minuter: hvarefter talaren gjorde! några få anmärkningar om det sätt hvarpå Hr (0 Connell blifvit emottagen i Skottland och slutade med att proponera tre enthusiastiska bifallsyttringar för denna herre; en uppmaning, som högljudt efterkoms af hela massan. Härefter återvände herr OConnell till Waterloo Hotelet, vid hvars port en stor folkmassa samlat sig för att emottaga horom. Hvarje handtverksembete lemnade sedan samlingsst illet och gick hvar och en till sin station, der de itskiljdes. Den utmärktaste ordning iakttogs under hela dagen. Vi torde en aunan day återkomma till beskrifningen om middagen.