(Insändt.) Till Red. af Aftonbladet. Svenska Minerva har nyligen, i anledning af den i Aftonbladet införda anspråkslösa berättelsen, kallad Cajsa Rulta, tagit sin vanliga skolmästare-min på sig och öppnat en kurs af föreläsningar öfver smak i sul, städadt skrifsätt ce. c Sådane kunde väl passera oanmärkte, hållna af någon annan; men af Svenska Minervas Utgifvare, af Utgifvaren till Polyfem, smutsigi åminnelse . . . nej! Om han glömt huru han i nämnde blad behandlade författarne af den gamla skolan, så finnas ännu de som minnas det. Också fins ännu, hos samlare af curiosa, sjelfva bladet att derom påminna. Det blefve för vidlyftigt att här annföra prof af den stil, hvarmed han kritiserade t. ex. Blom, Edelcrantz och framför allt Leopold ) ; kritiker, 1 hvilka bitterheten balancerade grofheten; och Aftonbladet skulle dessutom icke dermed kunna mnedsmutsa sina spalter. Men .det behöfves icke heller; mannens eget medvetande, till hvilket Ins. vädjar, gör oss nog. Lika illa passar det honom att ondgöras öfver uttrycket om tuggbusvalkandet — ett uttryck hvilket hvar och en som genomläser berätelsen skall finna aldeles icke sårar den goda smaken på det sätt det förekommer, och med hvilket man finner många fullt ut jemförliga ej blott hos Svift och Sterne, utan äfven Tieck och Jean Paul. De finnas för öfrigt ännu, som rätt väl minnas, huru han, som nu från tupphöjden af sin löjliga egenkärleks Riddarholmstorn dunstar muskus och affekterar förakt för de liberala: som ändtligen nått den lyckan att i pantalons serres och silkesstrumpor a jour få på en vördnadsfull fot freqventera våra Statsministrar och äta en eller annan inoch utlandsk Exellenses mat, valkade sm tuggbuss lika duktigt som någon af Cajsa Rultas gäster, samt att cynismen i hans sätt att vara då fullkomligt svarade mot cynismen i hans skrifssätt. Ins. gör ej Mineryas utgifvare ett fel af sin nuvarande finhet. Tvertom: det fågnar honom att han på sma gamla dagar bättrat sig; det fägnar honom att då i vår ud så många resa till Rom och komma lika beskaffage tillbaka, han der blifvit dekrotterad åtminstone till det yttre; och i betraktande af de stora tjenster han söker göra våra Statsmän genom sin tidning, kan den betydliga och förlorade kostnad, staten lärer användt på denna dekrottering, ej sägas vara för stor. Men när han, den fordne utgifvaren af Polyfem, uppträder såsom föreläsäre öfver smaken, och ifrar för iakttagande af en förmakston i uttryck, hvilken han sjelf först på ett par år fått lära sig, men sjelf så ofta glömmer i Svenska Minerva, då må det vara tillåtet att påminna honom om det förflutna, och i anledning af hans nuvarande ) Det var på honom ett i förväg uttaget straff för stycket: de tre kransarna och versen till Kalma; och om något felade i denna bestraffning, så har det i rikt mått träffat hans stoft, i thy att hans argaste smädare, Polyfems fordne utgifvare, blifvit uptagen i dens intimitet, som var föremålet för detta smickerqväde.