(Insändt.)
Till Red. af Aftonbladet.
Svenska Minerva har nyligen, i anledning af den
i Aftonbladet införda anspråkslösa berättelsen, kal-
lad Cajsa Rulta, tagit sin vanliga skolmästare-min
på sig och öppnat en kurs af föreläsningar öfver
smak i sul, städadt skrifsätt ce. c Sådane
kunde väl passera oanmärkte, hållna af någon an-
nan; men af Svenska Minervas Utgifvare, af Utgifva-
ren till Polyfem, smutsigi åminnelse . . . - nej! Om
han glömt huru han i nämnde blad behandlade förfat-
tarne af den gamla skolan, så finnas ännu de som min-
nas det. Också fins ännu, hos samlare af curiosa, sjelfva
bladet att derom påminna. Det blefve för vidlyftigt att
här annföra prof af den stil, hvarmed han kritiserade t.
ex. Blom, Edelcrantz och framför allt Leopold ) ;
kritiker, 1 hvilka bitterheten balancerade grofheten; och
Aftonbladet skulle dessutom icke dermed kunna mned-
smutsa sina spalter. Men .det behöfves icke heller;
mannens eget medvetande, till hvilket Ins. vädjar, gör
oss nog. Lika illa passar det honom att ondgöras öf-
ver uttrycket om tuggbusvalkandet — ett uttryck hvil-
ket hvar och en som genomläser berätelsen skall fin-
na aldeles icke sårar den goda smaken på det sätt det
förekommer, och med hvilket man finner många fullt ut
jemförliga ej blott hos Svift och Sterne, utan äfven
Tieck och Jean Paul. De finnas för öfrigt ännu, som
rätt väl minnas, huru han, som nu från tupphöjden af
sin löjliga egenkärleks Riddarholmstorn dunstar muskus
och affekterar förakt för de liberala: som ändtligen nått
den lyckan att i pantalons serres och silkesstrumpor a
jour få på en vördnadsfull fot freqventera våra Statsmi-
nistrar och äta en eller annan in- och utlandsk Exellenses
mat, valkade sm tuggbuss lika duktigt som någon af
Cajsa Rultas gäster, samt att cynismen i hans sätt att vara
då fullkomligt svarade mot cynismen i hans skrifssätt.
Ins. gör ej Mineryas utgifvare ett fel af sin nuvaran-
de finhet. Tvertom: det fågnar honom att han på sma
gamla dagar bättrat sig; det fägnar honom att då i vår
ud så många resa till Rom och komma lika beskaffa-
ge tillbaka, han der blifvit dekrotterad åtminstone till
det yttre; och i betraktande af de stora tjenster han
söker göra våra Statsmän genom sin tidning, kan den
betydliga och förlorade kostnad, staten lärer användt på
denna dekrottering, ej sägas vara för stor. Men när
han, den fordne utgifvaren af Polyfem, uppträder såsom fö-
reläsäre öfver smaken, och ifrar för iakttagande af en
förmakston i uttryck, hvilken han sjelf först på ett par
år fått lära sig, men sjelf så ofta glömmer i Svenska
Minerva, då må det vara tillåtet att påminna honom
om det förflutna, och i anledning af hans nuvarande
) Det var på honom ett i förväg uttaget straff för
stycket: de tre kransarna och versen till Kalma;
och om något felade i denna bestraffning, så har det
i rikt mått träffat hans stoft, i thy att hans argaste
smädare, Polyfems fordne utgifvare, blifvit uptagen i
dens intimitet, som var föremålet för detta smicker-
qväde.