NAV ER RO RO VV 0 hör tf 2LIaALVTCIL I HÖ VIL bokstafligt uttryck åt mina grundsatser. Jag är en af folket — milt stånd är folket I hafven sett höga och stolta aristokrater ibland Eder såsom förespråkare för friheten; men I funnen att deras känslor icke voro de samma som edra. Jag ären af folket -— jag sträfvar för, att inga andra band måtte läggas på folket än sådane, som äro nödvändiga mot brott och förbrytelser. — jag yrkar god styrelse och en styrelse för godt köp. (Starka bifallsrop.) Jag har länge kämpat för den religiosa frihetens sak. Pi jag såg dagen, sväfvade mör: ka moln öfver mit fädernesland. De som ville dyrka Gud på samma sätt, som deras fäder tillbedt honom, i enfald och sanning, blefvo förföljda såsom främlingar i deras eget fädernesland. Jag minnes knappt någon period af min lefnad, då ej mitt hjerta klappade af längtan, att jag måtte blifva i stånd att afhjelpa detta onda och bannlysa denna orätträdighet. (Bifallsrop.) Jag har länge stridt deremot. Icke för en sekterisk triumf — för att den ena Kristna sekten skulle segra öfver den andra; utan för den heliga grundsatsen af samvetsfrihet för alla. C(Omätliga bifallsrop.) Jag yrkade aldrig något annat. Vi, Katholiker, segrade, lofvad vare den store Guden; men icke förr än vi tillvunnit de Protestantiske dissenters friheten, hvilket vi gjorde ett år innan vi tillkämpade oss samma frihet. Jag har länge varit af den tankan, att en menniska aldrig kan hafva för mycket ja till och med icke nog religion. Det är en ytterst vigtig sak, icke inskränkt till tid eller rum, utan omfattande en evighet af väl eller ve. Jag har länge varit intagen at denna känsla, och jag högaktar hvar och en, som har den, ehuru af olika bekännelse med mig, då frågan, hvem har rätt, blir endast och allenast mellan Gud och honom sjelf. Ofverväldigad af dessa känslor vill jag att menniskolag endast skall befatta sig med menniskohandling; och jag kallar den man en skändare af det heliga, som lägger sig mellan det skapade och skaparen, hvars namn vare välsignadt i evighet. — (Omätliga bifallsrop). Detta är grundsatsen för mitt handlingssätt, och det är denna grundsats, som törsamlat eder här i dag, för att visa att J gillen dessa kristliga tänkesätt. (Bifallsrop.) Jag har alltid yrkat att all styrelse var för menniskans skull, och icke menniskan för styrelsens; att regenterne tillkommit för folkets skull, och icke folket för regenterSRS SERR a ERERRRESRRER EE SNART nes. (Bifall.) Fastän jag är färdig att förena mig: med dem, som äro angelägna om god styrelse, så är min tanka dock, att sedan vi nu tagit ett betydande steg till fullkomnande af vår frihet, så bör experimentet försökas, och om det lyckas utan att rösträttigheten utsträckes vidare än den för närvarande är, så, fastän jag alluid kommer att längta efter en sådan utsträckning så skall jag dock alldrig störa samhällets lugn, så länge inga oskäliga hinder läggas i vägen för frihetens framgång. Men om vagnen skulle stanna, så skall jag sätta min axel mot hjulet, såvida ingen fara är för handen, att den kunde stjelpa. (Skratt och bifallsrop.) Jag tror på samvete, att treåriga parlamenter äro långa nog. Ingen man städjer sitt tjenstefolk på 7 år, utan rättighet att kunna afskeda dem innan den tidens förlopp; och förrän jag ser den seden införd i någon förständig och klok Skottsk stad, att städja tjenstefolk på det sättet, så skall jag fortfara i min tro, att treåriga parlamenter äro långa nog. (Bifallsrop.) Måhända är till och med äfven den perioden för lång; men det är en gammal god sedvänja, som har sitt upphof från den ärofulla revolutionen 1688; och jag tycker alltid om att bibehålla så mycket som möjligt af det gamla, såvida deticke förderfvar det nya. (Bifallsrop.) Utan hemlig omröstning få vi aldrig ärliga val. (Hör! hör! och bifallsrop.) Jag tror verligen att det är den enda punkt, i hvilken jag skulle vara böjd för att vara intolerant. Vi kunna näppeligen hafva god styrelse, hemlig omröstning förutan. När röstningen är hemlig, kan jordägaren icke känna huru hans arrendator röstar, såvida icke denne är dåraktig nog att tala om det för honom, för att blifva straffad. (Skratt.) Men — säger man — de skola icke hålla det hemligt. Hvarför icke? röfvare och ficktjufvar hafva sina hemligheter, och hvarfore skulle väl ej ärligt folk kunna hafva sina? Det kan jag icke tro. (Bifallsrop.) Dessutom, i fall vi hade hemlig röstning skulle alla mutor försvikna; ty den skurken, som skulle vilja sålja sitt samvete för penningar, skulle äfven vara skurk nog, för att icke göra skäl för dem. Sådana äro mina tänkesätt, och jag fägnar mig åt detta mitt möte med eder, emedan det gifver ny styrka åt dem. (Bifallsrop.) Jag anser hvar och en, som har en befattning i det allmänna, Löra vara ansvarig för dess förvaltning, men en anomali i denna väg finnes hos oss — etw ärfligt Ofverhus. vem tänker väl på ärfiliga advokater eller ärftliga läkare? Om Ni har en rättegång, och en person kommer och erbjuder sig att blifva eder 0