NAV ER RO RO VV 0 hör tf 2LIaALVTCIL I HÖ VIL
bokstafligt uttryck åt mina grundsatser. Jag är en af
folket — milt stånd är folket I hafven sett höga och
stolta aristokrater ibland Eder såsom förespråkare för
friheten; men I funnen att deras känslor icke voro de
samma som edra. Jag ären af folket -— jag sträfvar
för, att inga andra band måtte läggas på folket än så-
dane, som äro nödvändiga mot brott och förbrytelser.
— jag yrkar god styrelse och en styrelse för godt köp.
(Starka bifallsrop.) Jag har länge kämpat för den re-
ligiosa frihetens sak. Pi jag såg dagen, sväfvade mör- :
ka moln öfver mit fädernesland. De som ville dyrka
Gud på samma sätt, som deras fäder tillbedt honom,
i enfald och sanning, blefvo förföljda såsom främlingar
i deras eget fädernesland. Jag minnes knappt någon
period af min lefnad, då ej mitt hjerta klappade af läng-
tan, att jag måtte blifva i stånd att afhjelpa detta onda
och bannlysa denna orätträdighet. (Bifallsrop.) Jag
har länge stridt deremot. Icke för en sekterisk triumf
— för att den ena Kristna sekten skulle segra öfver den
andra; utan för den heliga grundsatsen af samvetsfrihet
för alla. C(Omätliga bifallsrop.) Jag yrkade aldrig nå-
got annat. Vi, Katholiker, segrade, lofvad vare den
store Guden; men icke förr än vi tillvunnit de Prote-
stantiske dissenters friheten, hvilket vi gjorde ett år in-
nan vi tillkämpade oss samma frihet. Jag har länge
varit af den tankan, att en menniska aldrig kan hafva
för mycket ja till och med icke nog religion. Det är
en ytterst vigtig sak, icke inskränkt till tid el-
ler rum, utan omfattande en evighet af väl eller ve.
Jag har länge varit intagen at denna känsla, och jag
högaktar hvar och en, som har den, ehuru af olika
bekännelse med mig, då frågan, hvem har rätt, blir
endast och allenast mellan Gud och honom sjelf. Of-
verväldigad af dessa känslor vill jag att menniskolag en-
dast skall befatta sig med menniskohandling; och jag
kallar den man en skändare af det heliga, som lägger
sig mellan det skapade och skaparen, hvars namn vare
välsignadt i evighet. — (Omätliga bifallsrop). Detta är
grundsatsen för mitt handlingssätt, och det är denna
grundsats, som törsamlat eder här i dag, för att visa
att J gillen dessa kristliga tänkesätt. (Bifallsrop.) Jag
har alltid yrkat att all styrelse var för menniskans skull,
och icke menniskan för styrelsens; att regenterne till-
kommit för folkets skull, och icke folket för regenter-
SRS SERR a ERERRRESRRER EE SNART
nes. (Bifall.) Fastän jag är färdig att förena mig:
med dem, som äro angelägna om god styrelse,
så är min tanka dock, att sedan vi nu tagit ett bety-
dande steg till fullkomnande af vår frihet, så bör ex-
perimentet försökas, och om det lyckas utan att röst-
rättigheten utsträckes vidare än den för närvarande är,
så, fastän jag alluid kommer att längta efter en sådan ut-
sträckning så skall jag dock alldrig störa samhällets lugn,
så länge inga oskäliga hinder läggas i vägen för frihe-
tens framgång. Men om vagnen skulle stanna, så skall
jag sätta min axel mot hjulet, såvida ingen fara är för
handen, att den kunde stjelpa. (Skratt och bifallsrop.)
Jag tror på samvete, att treåriga parlamenter äro långa
nog. Ingen man städjer sitt tjenstefolk på 7 år, utan
rättighet att kunna afskeda dem innan den tidens för-
lopp; och förrän jag ser den seden införd i någon för-
ständig och klok Skottsk stad, att städja tjenstefolk på
det sättet, så skall jag fortfara i min tro, att treåriga par-
lamenter äro långa nog. (Bifallsrop.) Måhända är till och
med äfven den perioden för lång; men det är en gammal god
sedvänja, som har sitt upphof från den ärofulla revolutionen
1688; och jag tycker alltid om att bibehålla så mycket
som möjligt af det gamla, såvida deticke förderfvar det
nya. (Bifallsrop.) Utan hemlig omröstning få vi al-
drig ärliga val. (Hör! hör! och bifallsrop.) Jag tror
verligen att det är den enda punkt, i hvilken jag skulle
vara böjd för att vara intolerant. Vi kunna näppeligen
hafva god styrelse, hemlig omröstning förutan. När röst-
ningen är hemlig, kan jordägaren icke känna huru hans
arrendator röstar, såvida icke denne är dåraktig nog att
tala om det för honom, för att blifva straffad. (Skratt.)
Men — säger man — de skola icke hålla det hemligt.
Hvarför icke? röfvare och ficktjufvar hafva sina hemlig-
heter, och hvarfore skulle väl ej ärligt folk kunna hafva
sina? Det kan jag icke tro. (Bifallsrop.) Dessutom, i
fall vi hade hemlig röstning skulle alla mutor för-
svikna; ty den skurken, som skulle vilja sålja sitt
samvete för penningar, skulle äfven vara skurk nog,
för att icke göra skäl för dem. Sådana äro mina
tänkesätt, och jag fägnar mig åt detta mitt möte
med eder, emedan det gifver ny styrka åt dem.
(Bifallsrop.) Jag anser hvar och en, som har en befatt-
ning i det allmänna, Löra vara ansvarig för dess förvalt-
ning, men en anomali i denna väg finnes hos oss —
etw ärfligt Ofverhus. vem tänker väl på ärfiliga ad-
vokater eller ärftliga läkare? Om Ni har en rättegång,
och en person kommer och erbjuder sig att blifva eder
0