I våra dagar skriker man om allmänt missnöje, om
missbelåtenhet. — Icke alldeles sannt! Man talar blott
om skatternes ojemna fördelning och en alltför stor
kortsynthet 1 vidhållandet af prohibitivsysstemets alla
grenar, och således om eh partiel missbelåtenhet. —
De, som frodas af de qvarstående missbruken från ford-
na dar, äro ingalunda missnöjde. Tvärtom äro de obe-
skrifligt belåtne. — Dessa skrika endast, då man vill
se dem i händerne, då man icke vill, att de skola stå
bakom dörren, eller ogillar allt krypskytte bakom en
inviolabel Egid. — Då man i lagens namn vill hålla
en slags vapensyn med deras omskrikna blanka vapen,
då börja deklamationerne om samfundsförstörande för-
sök, oro, låghet, villervalla: idel ord, ord, ord! —
T våra dagar finnes ingenting mer upproriskt för en
ädel känsla, och som mera väcker harm, än det eviga
förkä:trardet, hvarmed de män forföljas som tänka oli-
ka med — den magtägande personalen. Hos dem får
verkeligen intet gälla såsom det framträder. Man an-
ställer jagt efter hemliga motiver; man framkastar i vissa
små tidningar misstankar om orena bevekelsegrunder 0.
s. v. och då man icke offentligen kan göra sig trodd,
hopsmidas dikter om den enskilda lefnaden , för att så-
som den yttersta resursen lönnmörda personers enskilda
rykte, hvilka man förgäfves offentligen skulle söka att
åtkomma. Men framtiden kommer att åt sådana hand-
lingssätt gifva en annan dom, som samtiden redan in-
ristar uti icke förgängliga tabule votive. -— Således,
Herr Magister! quod agas, prudenter agas et respice
finem.
Ruricola.