är åtminstone icke utan sin märkvärdighet, att se den-
na grundsats delad af sjelfva den nuvarande medgörliga
Deputeradekammaren i Frankrike, som således i detta
afseende icke latit sig betagas af på långt när så myc-
ken undfallenhet för ministeren, och bäfvan för royau-
teen, som det Svenska LagUtskottet och Ständerna.
Art. 5 säger att hvarje angrepp mot grundsatsen el-
ler formen för den styrelse som infördes genom 1830
års karta, anses såsom angrepp mot statens säkerhet,
då det har för ändamål att uppmana till öfverända-
kastande af styrelseformen, och brottet straffas enligt
de tvenne sista mom. af första artikeln.
Den Svenska lagen stadgar för samma brott owilkor-
ligt dödsstraff.
Samma straff som det föregående, drabbar enl. 7 ar-
tikeln äfven dem, som antingen oflentligen tillägga rät-
tigheten till thronen åt någon annan än Ludvig Fihp
och hans dynasti eller öppet förklara sig för fiender
till den konstitutionella monarkien. — Den Svenska la-
gen stadgar icke blott ovilkorligt dödsstraff för dessa
båda fall, utan den år 1812 så besynnerligt tillkomna
förordningen innehåller jemvällandsförvisning för hvarje
äfven det oskyldigaste umgängeys eller brefvex-
ling med den härifrån förvista dynastiens med-
lemmar.
Vi förbigå nu ett par obetydande artiklar för att
uppräkna i korhet dem som egentligen innefatta for-
mella inskränkningar och band på den periodiska pres-
sen. Dessa äro: Förbud mot annonserande af sub-
skriptioner till böters betalande; stadgandet om nedsät-
tande af borgen: I Paris 100,000 francs för en daglig
tidning, 75,000 för den som utges 2 gånger i veckan,
50,000 för veckoblad och 25,000 för månadsskrift;
samt proportionsvis mindre i ländsorterne ; nedsättning
af det antal ledamöter i juryn som fordras för att fälla
från 8 till 7, af 123; rättigheten för domstolen att kun-
na fördubbla straffen för periodiska skrifters utgifvande,
samt ändtligen sådana måls dragande under Pärskama-
ren från juryn, hvilka blifvit qvalificerade såsom brott
emot statens säkerhet. I sanning! en massa afhinder,
som nogsamt rättfärdiga de ogillande omdömen , till
och med flere bland Ludvig Filips personliga vänner,
såsom en Dupin och sådane män som en Royer Col-
lard m. fl. uttryckt från tribunen. I synnerhet är för
budet mot subskriptioner, som stänger vägen för sjelf-
va medlidandet med olyckan, verkligen abderitiskt,
ehuru detta icke egentligen gör något hinder för yt-
tranderätten. Men huru långt mycket mindre betun-
gande äro icke emellertid alla dessa band, än den
Kongl. Svenska Indragningmakten , som icke allenast
utan alla skäl och bevis kan befalla en tidnings upphö-
rande, när det behagar de maktägande, utan äfven beröf-
var utgifvaren för hela dess hifstid rättigheten att vidare ut-
gifva någon periodisk skrift, så vida den icke åter-
skänkes af hvad i lagstil kallas gunst och nåde ! Det
bör anmärkas, att de Fransyska dagbladen äro fyra
gånger dyrare än t. ex. Aftonbladet, som är det dyra-
ste af de Svenska, och att, relativt till inkomsten af
samma afsättning, om man för båda antager den till om-
kring 4000, utgör 100,000 francs borgen der detsam-
ma som 25,000 här; och en sådan summa, motsva-
rande något öfver 12,000 Banko, hvem skulle icke,
helst då ränta betalas af staten, gerna underkasta sig
att anskaffa den i utbyte mot indragningsmakten? Hvad
beträffar nedsättningen af de ledamöters antal som for-
dras att fälla , så:är detta visserligen en af de väsendtliga-
ste inskränkningarnas men torde icke vara mera vådligt för
skrifställarne, med en jury sammansatt på det viset som den
Fransyska, genom en årlig lista från hvilken lottning
sker, än de två tredjedelar af vår jury, hvilka åklagaren
och domstolen för tillfället tillsätter, och der den an-
klagades öde således förnämligast besor på Domarens
mer eller mindre beroende och tänkesätt. Straffens
fördubbling för periodiska skriftens utgifvare, är i allt
hvad penningeböter beträffar, enligt vår tryckfrihetslag
icke blott eventuelt, utan ovilkorligt, stadgad i lagen.
Aterstår således de egentliga högmålens dragande under
Pärskammaren, nemlhgen de som anses för brott mot
statens säkerhet, — icke klander af Konungens person
för regeringsåtgärder, eller sådana förolämpningar som
ej innefatta uppmaning till olydnad mot hans myndighet;
ty dessa förblifva såsom hittils under juryn. - Men
hafva vi då icke sett äfven i Sverge, t. ex. uti
rättegången mot kapten Lindeberg, att det ganska laglik-
mätigt gått an att få en tryckt skrift under Svea Hof-
rätts pröfning i första hand? och hvem vet hvad som
kunde göras, vid andra dylika fall, som den nya Fran-
syska lagen qvalificerar såsom brott emot statens säker-
het? Man måste framför allt ihågkomma, att något spår
till sådana slags förbrytelser från pressens sida icke en
enda gång förekommit i Sverge, alltsedan 1809 års stats-
hvälfnine eller på 26 år. och att de således för Oss ut-