d Den lemnas oss af en period i Fransyska justitie-ministern Persils tal i Deputeradekammaren, som innefattade motiverna till sjelfva lagförslaget. Republiken, kejsardömet yttrade han hafva icke fördragit tryckfriheten; restaurationen har ofta misskänt henne; vi . . vi vilja icke göra det. Vi uprepa det: vi vilja icke döda en opponerande tryckpress, såsom republiken och Kejsaredömet hafva gjort. Vi öfverlemna åt henne VÄRA PERSONER, VÅRA HANDLINGAR, VÅRA TANKAR må den konstitutionella pressen vara rättpis eller icke i sina anfall, vi framställa oss för dess lugg, DET ÄR PRESSENS RÄTTIGHET, det är ett villkor för vår plats i samhället. Vi vilja blow förbjuda pressen att blanda Konungens höga namn i dess diskussioner, emedan konstitutionen fridlyst honom för dess angrepp. Konungen mina herrar, måste anses såsom källan till det goda, och till all nåd och ynnest. Det onda, när det sker, är vårt verk; detta är redan en gammal teori. Vi bedja våra Läsare, att skänka detta stycke en särskildt uppmärksamhet. Ännu hafva vi väl aldrig hört eller sett Hr Persil beskyllas för en obehörig flathet mot tryckpressen, för någon eftergift af maktens prerogativer, eller några alltför liberala grundsatser i samhällsläran ; och likväl, hvilken ursinnig radikalism måste icke hans förklaring innefatta i våra djupa statsmäns och Stadsråders ögon, som i sina tal på Riddarhuset beständigt äflats att krypa bakom egiden af Konungens oantastlighet? — Hvilken himmelsvid skillnad emellan deena öppna och vackra forklaring: vi öfverle mna åt pressen våra personer, våra handlingar, våra tankar; må hon vara rättvis eller icke i sma anfall, de äro hennes rättighet; och dessa lika fega och stupida sofismer af Statstidningens Insändare, som än vilja leda all rättighet tll granskning af regeringens åtgärder till ett brott emot 5 Kap. Missgerningsbalken, än genom framkrystande af långa dagfrågor och krior om konungens namnstämpel m. m. synas hafva gjort det till det officiella bladets uteslutande ändamål, att förneka alla de grundsatser af opinionens rättighet till bevakande af Styrelsens handlingar, som ännu finnas nedlagda uti vår tryckfrihetslag, och att advocera bort all ansvarighet inför folket.