vi mera slagit oss på de allmänt nyttiga vetenskaperna
än de eleganta och 4dilosofiska, mera på det praktiskt
användbara än på den högre konsten, deruti ligger
grunden till vårt ännu ungdomliga tillstånd. Imedlertid
hafva vi, detta oaktadt, flera utmärkta målare och bild-
huggare, skalder och historiker, naturforskare och egent-
ligen lärde. Att vi ej äge än flere är helt wvaturligt,
då redan de som finnas sakna från nationens sida ett
nödigt understöd. Men denna brist på understöd får
alldeles icke förklaras ur felande sinne hos nationen
för konster och vetenskaper, utan derigenom, att vi
verkligen icke ännu äga nog tid eller medel till att
odla och upphjelpa dem. Vi hafva ännu nog att syss-
Ja med upptagande af skogsmarker, med anläggande af
städer , med inrättande af kanaler och jernvägar, med
vår politiska ekonomi, och vara kapitaler tagas deraf
fullkomligt i anspråk. . Hafva vi engåpg först fulländat
alla dessa verk, har ett välmående stånd af possessio-
nater och kapitalister först bildat sig hos oss,
sa blir det tid att mera lägga sig på konster
och vettenskaper, och deras odlare skola då fin-
na hos oss större understöd än 1 hvilket annat land som
heldst. Man har sagt, att vi i dessa delar aldrig skulle
kunna komma att mäta oss med Kuropa, emedan vi ej
äga något rikt presterskap, någon mäktig aristokrati och
inga hof. Men man har icke betänkt, att industrien
lemnar den fastaste och säkraste grund för den vetten-
skapliga och artistiska bildningen. När en gång För-
enta Staterna räkna hundra millioner välmående och
bildade medborgare, hviika alla ega språk, intressen,
känslor, opinioner gemensamt, en tidpunkt som ej är
längt borta, så skola utmärktare arbeten säkert upplef-
va sådana upplagor, hvarom man i Europa ännu icke
har begrepp. Ett enda dylikt verk skall kunna grunda
sin författares ekonomiska oberoende. Samma förhål-
lande blir det med de sköna konsterna. Städer, som
räkna millioner upplysta och rika borgare, skola kunna
betala taftegallerier, skulpturarbeten, koncerter, skådespel
på ett sätt, som till och med bör locka hit alla jor-
dens utmärktare talanger. Vi kunna derför gerna med
stllatigande möta deras utfall, som mera fästa afseende
på nutiden och flydda dagar, än på vår framtid. Ut-
gången skall komma dem på skam, liksom hon hittills
gjort det med alla, som väl anmärkt det lilla och spe-
ciella, men icke haft öga för en öfversigt af det allmän-
na, stora och hela. Det kan icke nekas att i detta vårt
argument ligger mycken sanning. Också måste en upp-
märksam betraktare erkönna, att i detta land finnes mån-
ga helt nya, i Europa icke alls eller högst sparsamt fö-
rekommande, anledningar till den förmodan, att sinnet
för konsten och studier härstädes en gång skall utbreda
sig bland den stora massan af nationen. Ingenstfides
på jorden hör man omtalas så många privatföreläsnin-
gar och så stora auditorier. Det hålles föreläsningar
öfver astronomi, mineralogi, geologi, kemi, mekanik,
språk, religion, fysik, nationalekonomi, zoologi, med
ett ord, öfver allting, och detta till och med icke utaf
privilegierade docenter, utan mestadels af resande, hvil-
ka för sådant ändamål besöka de aflägsnaste orter och
uppehålla sig derstädes nigra veckor eller manader: Det
är icke blott studenter, som anmäla sig till ahörande af
dylika lektioner, utan köpmän, handtyverkare, landtmän,
och ofta fruntimmer afalla stånd. Stundom åro visserligen
dessa föreläsningar hjertans klena, men deraf följer ej, att
icke hvar enda by en gång kan komma att ega bättre
lärare. Ett ytterligare förebud härtill är den starka kon-
kurrensen af personer utaf alla klasser, så fort ett
konstföremål af högre intresse någonstädes är att hese.
Det ges för närvarande tallesamlare, som lefva deraf
att från ställe till ställe fara omkring och förevisa sina
målningar. Man tänke sig nu städer med mill:ontals
innevånare, och ett folk, hos hvilket äfven den ringa-
ste genom det höga priset på arbetslöner är satt i till-
fälle att uppoffra några cents för en konstnjutning, och
man skall ofvertyga sig, att de sköna konsterna snart
hos en förmögen och allmänt bildad publik böra finna
större understöd, än någonsin af kloster och optimater.
—
0
(Insändt.)
Tlälaaa Af ost href från Tandcarton I 29 fal; 1925