En Assessor C. U. Roman, boende på landet, ingaf
för tvenne år sedan till Härads--Bätten sin cessionsansök-
ning. Ibland borgenärerne är äfven Hans Exellence m.
m. Hr Grefve Tawast, som hade prioriterad fordran.
På inställelsedagen skulle, enligt konkurslagen, alla for-
dringar bevakas innan rättegaångstimmans slut klockan 7
e. m. Uppropet företogs också när tiden lidit något
öfver denna timma. Forst klockan nära åtta anlände
Hr Grefve Tawasts ombud med dess bevakningshandlin-
gar. Härads-Rätten förklarade i anledning häraf, att
Hr Grefyvens fordringsbevakning hade kommit för sent,
och att fatalierna voro försuttna, och Götha Hofrätt,
dit målet vidare fortgick. fastställde detta beslut. Af-
ven i Kongl. Maj:ts Högsta Domstol voro tvenne Leda-
möter, Hrr Justitie-Råderne Backman och Themptander,
af samma tanka; men Hr Justitie-Rådet Engelhardt ytt-
rade sig annorlunda, och tillerkände H. Ex. rättighe-
ten att få bevaka sim fordran, och med honom förena-
de sig Herrar Isberg, Rostn och Hans Exellens Grefve
Rosenblad; hvarigenom pluralitetet uppstod å denna
sidan. Innehållet af detta Domstolens beslut, dateradt
den 19 sist. Juni, är följande: : .
Och då ostridigt är, att, å inställelsedagen i Asses-
sorn Romans konkurs, sökandens bevakningshandlingar
icke allenast blifvit till Domhafvanden ingifne, utan ock
hos Rätten anmälde, så att öfriga parter i konkursen
om dem erhållit kännedom, innan Rättens sammanträde
för dagen upphört, så, och ehuru sådant icke skall haf-
va skedt före kl. 7 på aftonen, enär, på satt i proto-
kollet finnes anmärkt, Domhafvandens och flera vid till-
fället upviste fickur, skulle hafva framskridit närmare
mot 8; Likväl och som upplyst är, att hvarken den i
allmänna tidningarne inforde kungörelsen om offenteliga
stämningen i; målet, eller den serskilta underrättelse der-
om, som är vorden sökanden, i egenskap af inteck-
ningshafvare, meddelad, innehållit det borgenärerne bor-
de, å den utsatta dagen, innan rättegångstimmans slut
kl. 7 på aftonen sig inställa, och sökanden följaktligen
icke uti dessa kallelser erhållit kunskap om hvad han, i af-
seende å sin fordrans bevakande, hade att iaktaga, sådan
fullstandig underrättelse och föreskrift, som enligt 9, 10
och 11 46. i 5 Kap. af 1818 års konkurslag, lemnas
bordt; altså pröfvar Kongl. Maj:t, med åndring af Dom-
stolarnes öfverklagade utlåtande, det sökanden icke kan
på grund af hvad sålunda förekommit, anses hafva sin
talan i saken förlorat; hvarföre ock denne konkurssak,
i hvad den rörer Sökandens anmälde fordringar, förvi-
ses åter till Härads Rätten, som äger att, utan hinder
af de nu undanröjde besluten, efter vederbörandes hö-
rande, nytt laglikmägtigt utlåtande derom meddela; Det
vederbörande hafva att ställa sig tvll underaånig efter-
rättelse.
Nu måste det visserligen å ena sidan medgifvas att det
varit ganska kännbart för H. Ex. Gr. Tawast, att förlora
en prioriterad och intecknad fordran, blott för en tim-
mas dröjsmål; men å den andra har också fataliers nog-
granna iakttagande altid inför lagen varit ansedt såsom
något sa väsentligt, att man dagligen erfar, det Borge-
närer som inkomma till Rådstufvu-Rätterne eller Hof-
Rätten, om också blott en half minut efter sedan klockan
slagit, och innan upropet är börjadt, frandömas sin be-
vakningsrätt, och att summa jus, älven då det skulle
kunna kallas summa: injuria eljest i dylika fall, utan
undantag tillämpas.
Den andra saken, som angår ännu en Exellens, re-
ferera vi med insändarens egna ord:
En rättegång, som visar, hvad man under åberopan-
de af de juridiska formerna kan försöka och möjligen
vinna, har inom den landsort, der den genomgått de
första instanserna, väckt mycken uppmärksamhet och
torde äfven inför en större allmännet icke sakna sin
egen märkvärdighet.
På executif auktion försåldes år 1832 en hemmans-
lägenhet i Uppland, Wendels socken och Allerbecks by,
af 3 dels mantal. Under densamma hade, som hand-
lingar intygade, sedan uråldriga tider lydt 15 tunnel.
jord, hvilka (ingen urkund visar hwu eller på hvilka
vilkor) blifvit afsöndrade från ett nästgränsande frälse-
hemman, Lill-En benämndt, ullhörigt Hans Ex. m. m.
Gretve Carl de Geer och lydande under Bergby gard
innom samma församling. Först vid auktionstillfället af
obehörig person händelsevis underrättad härom, men
utan något slags document eller lagligt skäl för sitt på-
stående, reklamerade då Grefve de Geers Inspektor de
omförmäldte tunnelanden, såsom de där af fordno till-
hört Bergby och borde enligt lag dit återgå. Aller-
bäcks-hemmanet inropades, cet oaktadt, af en bland de
kreduorer, för hvilkas räkning det var intecknadt, till
ovanligt högt pris, men förstides af denne korrt deref-
ter till tredie man. Denne sökte och vann lagfart och