staudige vara. —
L., Hammarsköld.
Det stod för någon td sedan i tidningarna huru, till
betygande af sin glädje öfver D.D. K.K. H.H. Kron-
prinsens och Kronprinsessans lyckl ga återkomst till huf-
vudstaden, en deputation af stadens Äldste, anförde af
Ur Baron och Öfverstäthållaren, hade den nåden att
åa Borgerskapets vägnar till H. KK. H. Kronprinsessans
disposition aflemna en summa af 5,000 Tdr bko samti
666 Rdr 32 sk., samma mynt, till Hr Baron och Öfver-
erståthållaren, att utdelas till stadens fattiga.
Hvilka hafva sammanskjutit detta kapital? frågade
den ene den andra. Jag har icke minsta kännedom om
saken och har således icke kunnat gifva något, —
icke jag heller — och icke jag Öc.; troligen finnes
någon besparingsfond, hvarifrån sådana medel kunna ta-
sas; N icke lära några få hopskjutit samman och skänkt
den i Borgerskapets namn. — Så ungefär resonerade
något hvar, och saken glömdes.
Ett par veckor derefter blef Borgerskapet klassvis
sammankallade (hos de klasser, som ej blefvo samman-
kallade, hade listor gått omkring) och anmodadt att
genom sammanskott erlägga, hvarje klass 113 Rdr 16
sk. bko, till återbetalande af den upplånta summan,
som Hrr Äldste funnit för godt att bortskänka.
Resultatet af sammankomsterna blef, att då Hrr Äld-
ste kunnat, Borgerskapet oåtspordt, upplåna och i dess
namn bortskänka 3,666 Rdr 32 sk. bko, kunde de äf-
ven se sig om, hvad de finge att återbetaia med, för-
säkrande Borgerskapet föröfrigt, att det älskade sin Ko-
nung och dess dynasti så innerligt som någon annan,
och om den undersåtliga vördnaden och kärleken skall
uttrycka sig genom kontant, så vore det gerna villigt
dertill; det ville blott undanbedja sig blifva behandladt
som barn eller omyndiga personer.
Och hvad värde har väl en aftvingad gåfva? -— det
kan invändas: den var icke tvungen; ty det står skrif-
vet: hvem som vill, får teckna på, hur mycket han vill
ge. Men frivilligheten är ju borta, då det tillkännagif-
ves att det blir chikan för hvar och en, som ej ger,
hvilket nogsamt synes, då man ej tecknat någon sum-
ma bredvid sitt förut på listan uppförda namn, — samt
slutligen, att det nog skall uttagas på ett eller annat
sätt, om de äro motspänstiga. Önskeligt vore att veta,
hvem som tilldelat stadens Äldste en så diktatorisk
myndighet.
Hufvudstadens invånare hafva snart att förvänta Hans
Maj:ts Konungens hemkomst; hvad månne då Hrr Äld-
ste i sin vishet tänka dra å stad med? Intet spisa 5000
R:dr B:co; bättre opp måste det vara; men kom ihåg
illuminationen i Upsala för några år sedan; ! veta
eller vilja Herrarne kanske icke veta, hvem som fick
betala kalaset?
Men på något sätt skola väl vissa högmodiga Patro-
ner lurendreja sig till en bandstump i knapphålet, för
att blifva hälsade på torgen eller sitta främst i Syna-
gogorna, samt kunna yfvas af att blifvit spisade i Ko-
nunga-salar c. c.
Om Herrar Äldste, som deras skyldighet och sunda
förnuftet tyckes fordra, vid sådana tillfällen förut råd-
förde sig med dem, hvars representanter de äro, så
existerade ej sådana obehagligheter, och man kunde va-
ra fullt öfvertygad, att summan väl öfverstege men ej
blef. mindre, då det verkligen blefve frivilligt; och då
kunde man, utan att ljuga, s säga, att Stockholms Bor-
gerskap, väl ej för att bevisa (ty det behöfves visst ic-
ke), men för att på nagot sätt tillkännage sin glädje,
gifvit den summan, eller tillställt den festiviteten:
Borgare i Stockholm.
så
