ee pe AMMA IRGA LR ad Oo.
Jan oc 0
15; 10 och på England 17,429: 7; 14.
ee
HVAD SKOLA VI MED ÖFVERHUSET?
Tredje Artikeln.
Vi sade, i föregående artikel, att, i fall Öfverhuset
upphäfves, återstode tvänne vigliga frågor. Den ena af
dem är: hvad skall man sätta i stället? I fall vi ha-
de en röst att afgifva vid dess besvarande, skulle vi
säga, att hufvudsaken är, att detta nya Öfverhus icke
åter blir en privilegierad kast. Vi instämma helt och
hållet i deras mening, som anse nödvändigt för en
Representations bestånd, d. v. s. dess nytta för landet,
ätt den utgöres af mer än cn kammare. Frankrikes
och Spaniens exempel hafva tydligen ådagalagt vådan af
en Representant-korps, förenad inom ett enda rum.
En sådan är förträfflig, när ett samhälle behöfver ord-
nas, eller snarare i brytningens ögonblick, då det gam-
la och murknade behöfver undanrödjas och principer
för det nya införas, enliga med tiden och folkets behof.
Men en sådan Kammares natur är rastlös verksamhet,
brådstöradt framilande, och detta måste hafva sin gräns.
Sätter han sig icke sjelf en sådan, så rusar han der-
öfver och på andra sidan är ett, bråddjup, hvari han
ovillkorligen störtar sig sjelf eller Staten.
Håraf följer likväl för ingen del, att denna andra
kammare bör vara en ärftelig och monopoliserad. Vi
hafva förut sökt visa, att det gagn, en sådan någon gång
kunnat medföra, är tillfälligt och indwwviduelt, hvaremot
förderflighet för nationens sak ligger i dess natur och
är en följd af dess beståndsdelar. En representation
behöfver, emedan den består af menniskor, besinning,
öfverläggning, moderation, lika mycket som kraft, be-
slutsamhet och god vilja. Den behöfver sålunda, att
dess arbeten öfverses af någon, som dertill eger lika
behörighet med henne sjelf, som hvarken står under
eller öfver henne; så att hon hvarker kan förakta dess
mening, eller hörsamt antaga den på god tro; hon
behöfver, med ett ord en andra Kammare. som kan,
om möjligt, rätta dess misstag, hämma dess öfverdrift,
tygla dess passion, i fall spår af något sådant stundom
kunde röja sig i dess beslut. Hon behöfver i synner-
het, att denna andra kammare har i allmänhet lika in-
tressen, lika åsigter med henne, men, framför henne,
fördelen att afgifva sin röst efter henne, att sålunda
ej blott hafva blifvit upplyst af hennes öfverläggningar,
af de olika meningar, som der uttalat sig, af sjelfva
dess förvillelser, utan äfven att under mellantiden
hafva kunnat inhämta den allmänna rösten. Om så-
lunda endast sjelfva folkelementet fördelar sig sjelft i
tvenne sektioner, får hvardera af dessa samma fördel
framför den andra; och det är fullkomligt hkgiltgt,
hvilkendera af dem kallas den första elier andra,
blott de äro två. Vänte man likväl icke att hos
dessa altid finna typen af vishet, måtta, oegennytta, af
alla menskliga och medborgerliga dygder; de finnas in-
genstädes här på jorden i fullkomlighet, och äfven en
sådan representation skall alltid lemna den konstitutio-
nella principens fiender glädjen att få anmärka några
brister, verkliga eller, förmenta; vänte man icke eller.
att i tider af jäsning, af allmänna skakningar, de tvänne
kamrarne skulle altid kunna motstå den brusande storm-
hvirfveln; men de skola mindre hänföras deraf, än den
ena, de skola ej så lätt bringas ur jemnvigten,
och, om sådant skett, skall den lättare ätertagas, ty
en sådan representation är en kropp, stående på tven-
ne fötter, och de tvåfotade varelserna äro bestämda
att styra och ordna jorden. Den Norrska och den
Nordamerikanska representationen hvilar på denna dub-
bla grund, men en grund utgången från samma na-
tionella element, och deri består deras förträfflighet ;
hvilka lyten de än må äga, kunna dessa lätt afhjelpas,
emedan grunden är god, emedan den utesluter all kast-
skilnad, alla skråprivilegier, ty det är dessa. som ut
göra det nyare Europas sjukdomsfrön, och som måste
undanrödjas, om statskroppen någonsin skall komma
till hälsa.
Vi skola således icke uppehålla oss med gissningar,
hvilken ny form Engelska tolket möjligen kan komma
att gilva sitt öfverhus; men detta folk står högst bland
aila Europeiska i politisk bildning och sans; det skall
inse att det måste bibehålla idfgen om en andra kam-
mare, och det skall sålunda ovilkorligen hilda ett an-
nat öfverbus, och bilda det af sannut nationella elemen-
ter. Man bör ej betvifla, att detta exempel skall små-