nionernas kämpar. Alldeles som om det icke varit nog
med partisinnet, blandade sig äfven nepotismen med i
spelet. Någon hade skyndat sig ur striden för att be-
rätta händelsen för den hederliga glasmästaren i byn,
Modeste Hazebrouck, och hade ingifvit honom en stor
ängslan för sin beskedlige systerson Docite Quique, som
han sade blifvit alldeles sönderslagen af en vid namn
Pipart. Den värde morbrodern rusar in i striden, fin-
ner ej sin gunstling, men träffar på Pipart, som han
ger en förskräcklig örlil, oaktadt Pipart var alldeles
oskyldig!
Andiligen ledsnar mån vid att evigt strida. Ett slags
stillestånd framkallas af behofvet att hvila sig. Det un-
ga folket från Lers, hvilka såsom verkliga Fransmän
stridt en mot tjuge, verkställa sin retraite i god ordning,
med lika hållning som de ankommit, under flygande
fana, trumslag och med sin kapten i spetsen. Denna
retraite hade de segrande innevånarne af Wattrelos bordt
respektera. Vid ett dylikt tillfälle skulle Napoleon haf-
va aftagit sin historiska lilla trekantiga hatt, värdigt å-
skadat deras afmarsch, och sagt: Ära vare modet, äf-
ven då det icke krönes af segern! Men nej. Wattre-
losgubbarne tyckte det vara mnäsvist att de slagne läto
trumman gå, och misstyckte att de retirerande, envise
som Partherna, åter gafvo dem titlarne af chouaner och
carlister. De afsände derföre sitt by-garde för att an-
befalla dem, att ej röra trumman. By-gardets autori-
tet blef icke respekterad, och nu började en ny, ännu
lifligare strid. Trumslagaren blef tillfångatagen och förd
ull Mairen; soldaterne från Lers blefvo öfverflyglade och
sträckte till marken under den öfverlägsna fienden, så
grundligt, sade eit ögonvittne, att man endast lemnade
dem ögonen qvar för att kunna gråta med. Kaptenen,
sjelfva kaptenen bief kastad i ett dike; och det var i
detta ögonblick som brodern till kaptenen, Seraphin
Quique, vid åsynen af den fara, som förestod anföra-
ren, fattade fanan i ena handen och den fallnes värja i den
andra, samt rusade så vildt i striden, att många föllo
och en blef sårad i synen. Denna katastrof gjorde slut
på striden. Seraphin Quique öfverlemnade sin värja
ull By-gardet och enhvar vandrade hem till sig.
Men de röde, som de hvite, hade icke ännu hunnit
målet för sina pröfningar. De hade väl afgjort sin räk-
ning sins emellan; men de hade en annan att uppgöra
med rättvisan.
Den 18 Augusti måste de fram för Korrektions-
domstolen ; begge partierna försedde med sina behöriga
advokater. — Kongl. Prokuratorn iagttog en behörig
jwstemilieu , afbidande att begge partierna, på vanligt
sätt utbrytande i ovett och skällsord, skulle anklaga
hvarandra och göra ännu klarare och tydligare de an-
klagelsepunkter , som polisundersökningen på stället
lemnat obestämde. Sedan ville ban sannolikt anklaga
i samhällets namn. Men — besynnerligt nog — beg-
ge lägrens anklagade afhöllo sig ifrån att vidare gifva
eid på hvarandra.
Domstolen, som derföre utvecklade sanningen utur
vittnenas fåordiga anföranden, dömde, i sin opartiskhet,
håde röda och hvita att hållas i fängelse, -somlige i
8 andra i 14 dagar, men de fleste blefvo frikände.
Morbror Hazebrouck fick plikta 15 francs.
Alltsedan har man ej. mer hört af någon batalj vid
Wattrelos. .