Fullmyndig Svensk.
Hr AF FORSSELLS RESA I ENGLAND.
. (Forts. fr. N:o 121.)
Till Hr Dalmans framställning hafva vi föga att til-
lägga. Motionen är ett ytterligare bevis för sanningen
af våra goda tidningars påstående, att oppositionen ic-
ke tänker på något positift, på några förslag till för-
bättringar, utan endast lefver i lust att häckla och o-
roa styrelsen i dess lofvärda bemödanden för landets
bästa!? Man glömmer efteråt, att nagra förslag blifvit
gjorda, emedan man för tillfället glömde att taga no-
tis om dem eller skänka dem uppmärksamhet. Vi
hafva flera gånger anmärkt åtgärder, hvilka oppositio-
nen bragt å bane, och som äfven, efter rastlösa bemö-
danden, lyckats. Vi vilja, för att icke just tala om
småsaker, anmärka, att det egentligen var oppositio-
nen, som bragte myntbestämningen å bane och stridde
för den länge, innan styrelsen slutligen fann sig tvun-
gen att framställa förslaget. Allt hvad som sedermera
gjordes för att fördröja och, så vidt möjligt var, skäm-
ma bort denna stora national-angelägenhet (genom det
oförnuftiga och inkränglade . myntsystemet), kom icke
Årån oppositionen , utan. från vissa obeslutsamhetens
skrupler och den barnsliga högfärdens ingifvelser. —
För att komma ihåg ännu en vigtig sak, fråga vi: var
det icke oppositionen, som understödde den vigtiga
frågan om mått-, mål- och vigtsystemets förbättring?
eller var det oppositionen, som förstörde det redan
fattade beslutet härom och sålunda återförde oss till
det gamla barbariet?
Det finnes två sätt att styra ett land. Det ena kan
man kalla negatift, d. v. s. ett bemödande att blott
.streta emot, att blott käbbla med dem man anser för
sina fiender, att blott hålla sig uppe, att hålla svas-
sande tal och corrumpera, för att inbilla nationen, att
den är lycklig, och för öfrigt låta allt gå, sem det går,
och lefva för dagen, lik den, som har 8 sk. i trakta-
- mente, och anser all politikens fullkomlighet ligga uti
att skaffa sig I sk. För dessa stora bemödanden har
man icke tid att synnerligen tänka på sådana småsaker
som - befordrandet af nationens ekonomiska välstånd.
Dylikt betattar man sig icke med förr, än ropet derpå
blifver allt för högljudt, för att ej mer kunna nedty-
stas; då låter man ändtligen släpa sig efter tidens vagn.
En annan metod att styra finnes, hvilken kan kallas
positif. Den består uti att alltid likasom ana nationens
önskningar och behof, att genast och högsint gripa an
de företag, hvarigenom välstånd och förnöjsamhet upp-
komma... För dessa bemödanden förlåter man mycket
annat. Napoleon var en despot; men ham fick opå-
salt synda mycket och länge, emedan nationen såg
hans gigantiska bemödanden för landets blomstring.
Det vår icke blott i sina miitäriska företag, som
han var en jätte; dessa ensamrima hade snart uttröt-
tat nationen, sedan första skimret af gloire hade för-
svunnit. Men dessa ansträngningar gingo hand i hand
med lika kolossala bemödanden för det inre. Han lät
icke kommitter sitta och älta i halfva sekler med ett
lagverk, som aldrig blef färdigt, utan han lät sin rast-
lösa skapande förmåga gripa in i verket — och inom
kort stod detta stora lagverk färdigt, som möjligen kan
hafva sina brister, men ändock är en konseqvent hög-
tänkt skapelse. Han upprättade ett uppfostrings- och
undervisnings-system, som likaledes kunde vara felak-
tigt, men ändock var ett monument, öfver hvars stor-
het och enhet en fördomsfri efterverld skall hisna. Han
uppbyggde ett embetsmanna-machineri och en inre sty-
relse, hvars enkelhet och rörlighet skall blifva ett o-
upphunnet mönster, om ock hans oböjliga jernvilja för
ullfället gaf den en anstrykning af våldsamhet och ty-
ranni. Han mförde en styrelse öfver de inre kommu-
nikationerna och de allmänna byggnaderna, hvilken li-
kasom med ett trollslag lifvade hela Frankrike; och det
är i denna punkt, som hans efterdöme i inre styrelse
kanske ovilkorligast kan och bör följas. Han insåg den
djupa betydelsen af regeringens pligt att gripa in uti
dessa företag, som öfvergå den enskilda både förmågan
kompetencen. Snart genomkorsades landet af ett nät af
beqväma kommunikationslinier; och sjelfve de förut nä-
stan ofarbara bergskedjorna måste lyda hans herskare-
vilja och släppa den resande och köpmannen fram med
lätthet. )
Tröghetens dyrkare invända: detta: gick an för