utan ledas af konsterfarne män, som dertill blott äga
kommendera armar, men i öfrigt ansvara för arbetets
duglighet. Jag behöfver ej saga, att denna rätt att re-
qvirera dagsverken skall vara kringgärdad af bestämda
reglementariska föreskrifter, så att mannamån ej kan
ske, eller arbetaren ryckas från jordbruket i den brå-
daste tiden. Ej heller behöfver jag säga, alt min me-
ning är, det äfven denna servitut blott är öfvergående,
och att den dag väl en gång skall komma, då jord-
brukaren befrias från bekostandet af de stora farvägar-
aa (de små, eiler by- och socknevägarna, torde väl all-
uid komma att underhållas af inv: ånarne).
Afsigten med detta förslag är att söka tillvägabringa
en kanske oberäknelig nyia för landet. Om jag ej
med nog sakkännedom eller skarpsinnighet inträngt i
ämnet, så ma andra visa mig mina misstag ; jag skall
ej blott utan ovilja, utan med verklig glädje emottaga
tillvättavisningen. Det enda, hvari jag ej tror mig
kurna vederlägg: is, är, alt frågan är af högsta vigt.
(Fortsättning följer.)
——— nn ———