maglerne hafva sin peliuk för sig: och bverige hörer ull en hek annan fraktion al Kuropa, har et motsatt intresse, motsatta principer och institutioner, diameiralt motsatta sympathier. .Hvarföre skulle det då uppträda, representeradt al sin thronarfvinge, på denna 1 stora politiska bal par. Ty politik är hela tillställningen — con demonstration, för att attrahera eller intimidera. Och politik betyder nu mera icke det samma som för ett sekel scdan. Då licrade sig och aflägsnades regeringar för landvinningar, handelsintressen och dylikt, utan att kontrahenterna frågade hvarandra om deras politiska tro, om regeringssätt o. d.; det gick så längt, att mangen des spot uppvigglade sin fiendes undereiter, till och med genom förespeglingar af frihet, och understödde de republi Nu har statskonsten tagit en aldeles motsatt vändning; landvinningar och dylika syften hatva försvunnit ur räkningen , och allt sträfvande , alla underhandlingar och f förbun d, alla sammanträden och all önmlighet går icke ut från annan grund än bemödandet att bestämma regeringarnes förhallande till deras undersåter; de ikanska rebellerna emot deras förra monark. stora fursteförbunden och kongresserne handla icke om annat, än huru man skall med samlad hand bota den hos folken allt mer sig inrotande sjukdom , som Hr A. 3; Upsala kallar politiken. Furstemötena äro ej annat än fakultetskonsultationer i detta hänseende. Därigenom hafva de Europeiska staterne numera rangerat sig i två stora ligor, som stå i den häftigaste spänning mot hvarandra. Icke ett ögonblicks ivekan kan äga rum, till hvilkendera Sverige hörer och måste höra. Vi hafva visserligen sett, att många styrelser, som hafva sin naturliga plats i vester, sträfva åt öster, fastin folklynnet och statsinrättningarne icke vilja dit. Men vi äro ölvertygade, att vår styrelse icke vill eller kan luta åt något annat håll, än dit icke blott folkets sympathier, utan äfven det bestämdaste interesse visar vägen. . Vi kunna således omöjligen första, hvad H. K. H. skulle göra i Kalisch. Hans stadgade karakter och konstitutionella grundsatser försäkra honom visserligen emot all fara för smitta: men andra konsiderationer finnas, dem H. K. H. säkert icke förbiser, nemligen det intryck, som ett dylikt besök skulle göra hos Hans ullkommande undersåter i bada rikena, äfvensom de i Kalisch zete vepresenterade vestra staterna. Det är icke nog, att Caesars gemal är oskyldig; hon måste äfven synas det. ; Den lysande magtutvecklingen i Kalisch är ögonskenligen en demonstration, hvars närmaste praktiska bruk är öfverflödigt blifvit genom Fieschis bearbetande. Frankrike har nu i fem ar varit en nagel i ögat på de östra magterna, och de kunna ej hviia förr, än dettagit en mera monarkisk gång, såsom konsttermen lyder. Men hvad som till en början kan i detta atseende åtgöras, har blifvit möjligt utan det Kalischska skådespelet; och detta hade saledes rätt kunnat aflysas, om man icke för syns skull mist fortsätta tillställningen. Alla tänkande menniskor inse detta förhållande; och hvar och en, som kommer att figurera i den stora dramen, blifver ovilkorligen ansedd såsom adept i förbundets planer. Betta är den ledsamma följden. Hvilka dessa planer iro, det kan man inse, om annan samlar strödda yttranden af dem, som i bättre underrättade kretsar taga sina kunskaper och ideer. åär i landet är utan tvifvel Minerva — eler vill åtmminstone synas vara — djupast initier vad i det slags politik, som nu går och gäller i öster. Den höjda , säkra till och med hotande tonen, som hon antagit , bevisar nog, hvad man hoppas åt det hållet — ty hvad man vill, det veta vi förut. Denna å plomb går: ända derhän, att en tidning i ett samhälle, som äger representation och yttrandefrihet, vågar säga, att alla vältänkande män, som littsinnigt inlåtit sig i alt leka konstitutsonell opposition, icke längre Pkunna undgå att inse, det denna Ick ovilkorligen förer till revolutionen, som äter i Frankrike slutar med republiken, därest icke monarkien ännu har rådrum att göra hvad nu Ludvig Pilip och hans dokirinärer försöka, men hyaraf den slutliga utgången kan vara oviss. Sådant behöfver inga kommentarier. Förut vågade man dock icke så öppet förklara sig; man låtsade hysa belt andra tankar om det motstind , som kallas opposition. Ah bevars,: sade man, en opposition tåla vi visst, blott den är sansad och consliötwitoned. — Sanunt är väl att nan aldrig tyckte sig oe en sudan utan blott skrik och okunnighet och öfverträdelse al hvad lagen tillåter; men man faun sig ändock tvungen alt erkänna principen, last man sökte eludera werkställigteten. Nu har deremot den heliga allianecns organ 1 Sverge repat mod all den orad. att det ntircekl heter. att älven con