maglerne hafva sin peliuk för sig: och bverige hörer
ull en hek annan fraktion al Kuropa, har et motsatt
intresse, motsatta principer och institutioner, diame-
iralt motsatta sympathier. .Hvarföre skulle det då upp-
träda, representeradt al sin thronarfvinge, på denna
1
stora politiska bal par.
Ty politik är hela tillställningen — con demonstra-
tion, för att attrahera eller intimidera. Och politik
betyder nu mera icke det samma som för ett sekel sc-
dan. Då licrade sig och aflägsnades regeringar för land-
vinningar, handelsintressen och dylikt, utan att kontra-
henterna frågade hvarandra om deras politiska tro,
om regeringssätt o. d.; det gick så längt, att man-
gen des spot uppvigglade sin fiendes undereiter, till
och med genom förespeglingar af frihet, och understödde
de republi
Nu har statskonsten tagit en aldeles motsatt vändning;
landvinningar och dylika syften hatva försvunnit ur
räkningen , och allt sträfvande , alla underhandlingar
och f förbun d, alla sammanträden och all önmlighet går
icke ut från annan grund än bemödandet att bestäm-
ma regeringarnes förhallande till deras undersåter; de
ikanska rebellerna emot deras förra monark.
stora fursteförbunden och kongresserne handla icke om
annat, än huru man skall med samlad hand bota den
hos folken allt mer sig inrotande sjukdom , som Hr A.
3; Upsala kallar politiken. Furstemötena äro ej annat
än fakultetskonsultationer i detta hänseende.
Därigenom hafva de Europeiska staterne numera
rangerat sig i två stora ligor, som stå i den häfti-
gaste spänning mot hvarandra. Icke ett ögonblicks
ivekan kan äga rum, till hvilkendera Sverige hörer
och måste höra. Vi hafva visserligen sett, att mån-
ga styrelser, som hafva sin naturliga plats i vester,
sträfva åt öster, fastin folklynnet och statsinrätt-
ningarne icke vilja dit. Men vi äro ölvertygade, att
vår styrelse icke vill eller kan luta åt något annat håll,
än dit icke blott folkets sympathier, utan äfven det
bestämdaste interesse visar vägen. .
Vi kunna således omöjligen första, hvad H. K. H.
skulle göra i Kalisch. Hans stadgade karakter och
konstitutionella grundsatser försäkra honom visserligen
emot all fara för smitta: men andra konsiderationer
finnas, dem H. K. H. säkert icke förbiser, nemligen
det intryck, som ett dylikt besök skulle göra hos Hans
ullkommande undersåter i bada rikena, äfvensom de i
Kalisch zete vepresenterade vestra staterna. Det är
icke nog, att Caesars gemal är oskyldig; hon måste
äfven synas det. ;
Den lysande magtutvecklingen i Kalisch är ögon-
skenligen en demonstration, hvars närmaste praktiska
bruk är öfverflödigt blifvit genom Fieschis bearbetande.
Frankrike har nu i fem ar varit en nagel i ögat på de
östra magterna, och de kunna ej hviia förr, än detta-
git en mera monarkisk gång, såsom konsttermen ly-
der. Men hvad som till en början kan i detta at-
seende åtgöras, har blifvit möjligt utan det Kalischska
skådespelet; och detta hade saledes rätt kunnat aflysas,
om man icke för syns skull mist fortsätta tillställ-
ningen. Alla tänkande menniskor inse detta förhållan-
de; och hvar och en, som kommer att figurera i den
stora dramen, blifver ovilkorligen ansedd såsom adept
i förbundets planer. Betta är den ledsamma följden.
Hvilka dessa planer iro, det kan man inse, om
annan samlar strödda yttranden af dem, som i bättre
underrättade kretsar taga sina kunskaper och ideer.
åär i landet är utan tvifvel Minerva — eler vill åt-
mminstone synas vara — djupast initier vad i det slags
politik, som nu går och gäller i öster. Den
höjda , säkra till och med hotande tonen, som hon
antagit , bevisar nog, hvad man hoppas åt det hållet
— ty hvad man vill, det veta vi förut. Denna å
plomb går: ända derhän, att en tidning i ett samhälle,
som äger representation och yttrandefrihet, vågar sä-
ga, att alla vältänkande män, som littsinnigt inlåtit
sig i alt leka konstitutsonell opposition, icke längre
Pkunna undgå att inse, det denna Ick ovilkorligen
förer till revolutionen, som äter i Frankrike slutar
med republiken, därest icke monarkien ännu har
rådrum att göra hvad nu Ludvig Pilip och hans
dokirinärer försöka, men hyaraf den slutliga utgången
kan vara oviss.
Sådant behöfver inga kommentarier. Förut vågade
man dock icke så öppet förklara sig; man låtsade hysa
belt andra tankar om det motstind , som kallas opposition.
Ah bevars,: sade man, en opposition tåla vi visst, blott
den är sansad och consliötwitoned. — Sanunt är väl att
nan aldrig tyckte sig oe en sudan utan blott skrik och
okunnighet och öfverträdelse al hvad lagen tillåter; men
man faun sig ändock tvungen alt erkänna principen,
last man sökte eludera werkställigteten. Nu har der-
emot den heliga allianecns organ 1 Sverge repat mod
all den orad. att det ntircekl heter. att älven con-