Correspondensunderrättelse från Norra Bohus län.
Arsvexten synes mycket lofvande. Icke allenast rå-
gen, utan äfven kornet börjar man här a orten att af-
taga, och hafren mognar med forta steg. Linet synes
äfven vackert, och dess skörd är redan börjad. Ge-
nom kungörelser i kyrkorna, bjudes redan 14 Rdr tun-
nan för linfröet, och således 2 Rdr mer än förlidet år
vid denna tiden, hvilket allt gifver anledning till höga
priser på denna vara, hvarpå allmogen så mycket för-
lorade sistlidne år, genom en förtidig försäljning.
Det är ganska anmärkningsvärdt, att i samma mon
som jägaresällskaper de sednare åren bildat sig, älven
uti Bohuslän , ha, uti åtskilliga trakter af detta län,
rofdjuren till en ovanlig myckenhet icke allenast börjat
visa sig, utan äfven göra en ganska betydlig skada.
Bland dessa rofdjur visar sig räfven i första rummet,
såsom den mest verksamme, att motarbeta Jägarförenin-
gens goda afsigter; ty under innevarande sommar har
detta smidiga kreatur till den grad grundlagt sitt rykte,
såsom kalkon-, and- och hönsförstörare, att det troli-
gen icke på en hel mansalder kan blifva utplånadt. Uti
atskilliga socknar hafva räfvarne, gård från gård, upp-
ätit eller ibjälbitit hvart enda hönskreatur som funnits,
så att på somliga ställen hela 2.ne dussin på en gång
blifvit liggande på valplatsen. Icke mindre märkvär-
dig är den djerfyet, med hvilken räfven utför sina pla-
ner, emedan han begagnåt tillfället, på flera ställen att
ingå i stugorna, under det folket varit sysselsatta på ä-
gorna, och der anställt sina blodbad med de derstädes,
af ren försigtighet, instängde hönsen, hvarunder det äf-
ven händt, att snöret blifvit afbitit, med hvilket klin-
kar på dörren varit hopbunden. — För att ersätta des-
sa, för många verkhgen känbara, förluster, så vore det
önskeligt, att någon ville spekulera på anläggandet af
en kläckningsugn, i likhet med de som med så myc-
ken fördel begagnas i England, hvarigenom det utdöd-
da fjäderslägtet åter med snabbhet skulle komma i till-
växt. — Men icke nog med räfvarnes tilltagsenhet! Var-
garne och varglo börja äfven att fälla nötkreatur, och
deras djerfhet midt under sommaren tyckes icke eller
vara så htet märkvärdig, alldenstund det nyligen in-
träffat, att varglo gjort besök i ett fårhus och der ihjäl-
bitit 15 stycken större och mindre får, utom alla som
mer eller mindre blifvit blesserade. — Bondfolket, som
gerna tyder ovanliga händelser, på ett vidskepligt sätt,
förmodar åfven nu, att det blodbad, som vargar och
räfvar så flivgt anställa, skall betyda ofred och stora
slag. (G. H. o. S. T.)