Correspondensunderrättelse från Norra Bohus län. Arsvexten synes mycket lofvande. Icke allenast rågen, utan äfven kornet börjar man här a orten att aftaga, och hafren mognar med forta steg. Linet synes äfven vackert, och dess skörd är redan börjad. Genom kungörelser i kyrkorna, bjudes redan 14 Rdr tunnan för linfröet, och således 2 Rdr mer än förlidet år vid denna tiden, hvilket allt gifver anledning till höga priser på denna vara, hvarpå allmogen så mycket förlorade sistlidne år, genom en förtidig försäljning. Det är ganska anmärkningsvärdt, att i samma mon som jägaresällskaper de sednare åren bildat sig, älven uti Bohuslän , ha, uti åtskilliga trakter af detta län, rofdjuren till en ovanlig myckenhet icke allenast börjat visa sig, utan äfven göra en ganska betydlig skada. Bland dessa rofdjur visar sig räfven i första rummet, såsom den mest verksamme, att motarbeta Jägarföreningens goda afsigter; ty under innevarande sommar har detta smidiga kreatur till den grad grundlagt sitt rykte, såsom kalkon-, andoch hönsförstörare, att det troligen icke på en hel mansalder kan blifva utplånadt. Uti atskilliga socknar hafva räfvarne, gård från gård, uppätit eller ibjälbitit hvart enda hönskreatur som funnits, så att på somliga ställen hela 2.ne dussin på en gång blifvit liggande på valplatsen. Icke mindre märkvärdig är den djerfyet, med hvilken räfven utför sina planer, emedan han begagnåt tillfället, på flera ställen att ingå i stugorna, under det folket varit sysselsatta på ägorna, och der anställt sina blodbad med de derstädes, af ren försigtighet, instängde hönsen, hvarunder det äfven händt, att snöret blifvit afbitit, med hvilket klinkar på dörren varit hopbunden. — För att ersätta dessa, för många verkhgen känbara, förluster, så vore det önskeligt, att någon ville spekulera på anläggandet af en kläckningsugn, i likhet med de som med så mycken fördel begagnas i England, hvarigenom det utdödda fjäderslägtet åter med snabbhet skulle komma i tillväxt. — Men icke nog med räfvarnes tilltagsenhet! Vargarne och varglo börja äfven att fälla nötkreatur, och deras djerfhet midt under sommaren tyckes icke eller vara så htet märkvärdig, alldenstund det nyligen inträffat, att varglo gjort besök i ett fårhus och der ihjälbitit 15 stycken större och mindre får, utom alla som mer eller mindre blifvit blesserade. — Bondfolket, som gerna tyder ovanliga händelser, på ett vidskepligt sätt, förmodar åfven nu, att det blodbad, som vargar och räfvar så flivgt anställa, skall betyda ofred och stora slag. (G. H. o. S. T.)