som hennes egen klokhet, eller hennes eget mod ej kunmat bryta. De olyckliga offren föllo således icke som en försoning åt tvedrägten och missförståndet mellan Regent och folk, hvilka vid deras graf kunde räcka hvarandra handen till emghet och fred; de föllo, för att med sitt blod vattna grundstenen till despotismens byggnad, hvilken man hoppas kunna uppresa på deras graf. Knallen af helvetesmasechinen har knappt bortdött, förr än friheten skrämmes med slamret af de bojor, man frambär åt henue, och Ministrarne uppträda med lagförslag, hvilka i våldsamhet ock förtryck öfvergå allt, hvad någon Europeisk regering på denna sidan Alperna och Apenninerne, under de sista tjugu åren, vågat försöka emot yttranderätten. Man behöfver endast genomlåsa dessa förslag, för att finna, att tryckfriheten genom dem fullkomligt utrotas; och när hon är borta, hvad är då hvarje annan frihet värd? På detta sätt har Franska regeringen genom en obegriplig förblindelse inom några få dagar förstått beröfva sig alla de fördelar, hon på lagens och konstitutionens väg skulle kunnat hämta af den misslyckade anläggningen, och förvärrat sin ställning emot mnationen ; ända till ohjelplighet. Det är en sanning, som historien och den dagliga erfarenheten på det omisskänneligaste ådagalagt, att ingen missräknar sig vårre än den, soin tror sig genom ett bro kunna vinna något ändamål, vore än detta ändamål i sig sjelf godt och lofligt. Om således äfven det nedriga mordanslaget lyckats , om Konungen och de at dess söner, som atföljde honom, stupat, så hade likväl syftet förfelats, ty hela den Kongl. familjen var derigenom icke utrotad, och alskyn för brottet, jemte deltagandet för de fallne , skulle ha befästat den unga arfvingens thron på vida säkrare grundvalar, än dess faders verkligen hvilade; ty folkets intresse skulle hafva hägnat den. Det är dessutom troligt, att den förmyndareregering, som blifvit tillforordnad, skulle nödgats begifva sig till åtskilliga koncessioner för friheten och folkrättigheterna; och den allmänna belåtenheten hade således blifvit garanti för den nya sakernas ordning. Den fördrifna dynastien skulle på deta sätt, långt ifrån att kunna åter nalkas Frankrike, så my cket längre jagats derifrån af det allmmänna hatet oach föraktet, och Ludvig Filips ätt hade herrskat mera obestridt till följe af det förbund med Franska folket, han skrifvit med sitt blod, än till följe af denna karta, som han lofvade skulle bli en sanning, men hvars första grundsatser man nu synes vilja undergräfva. Om man äter skulle kunna antaga, att mordförsöket härrörde från republikanerna, eller rättare att det företagits i deras interesse, så är det säkert, ätt denna plan slagit felt, och att monarkien aldrig ägt fastare bestånd, än när man ville införa republiken med banditernas vapen. Brouets första afsigt — den mätte ha varit att uppresa legitimiteten eller demokratien — har således misslyckats; tror man då väl, att det skall bättre gagna dem, som genom det vilja införa terrorism och förtryck? Då ministrarne taga helfvetesmachinen till förevändning, för att mörda gudabarnet friheten, göra de sig icke då till denna nidings medskyldige, som med den ville mörda menniskobarnet Konungen? Den, som vill skörda brouets hugter, har han icke sjelf. del i brottet? Från denna synpunkt hatva de Franska statsmännen icke betraktat saken . ty i fall de det gjort, skulle de ryst för sitt verk; men denna synpunkt är kikväl den sanna. Uppgiften om tryckfrihetens vädor och sammanhanget mellan dess missbruk och imordförsöket är en dikt, hvarmed de bedraga ingen, ehuru de möjligtvis sjelfve deraf äro bedragnve. Har det någonsin givits, under vanliga sociala förhållanden, en tryckpress, som vågat uppmana till lönnmord? och om det skett, hafva icke lagarne varit till hands att bestraffa en sådan skändlighet? Om det fått ske opåtaldt, så är det lagskipningens fel, följaktligen styrelsens; men at det icke skett, det vet hvar och en, som sett den ena skriftställaren efter den andra, för oändhgt ringare förseelser, begrvafvas i fängelse och beröfvas sin egendom genom ofantliga böter. Har det åter icke ägt rum, hur kan man då anklaga tryckpressen för ett brott, hvartill den icke är skuld? Hvilken löjlighet, för ötiigt, att tala om sambandet eanellan det hemligt sitygände brottet och det offentliga a a a pen å 1) 1 211