som hennes egen klokhet, eller hennes eget mod ej kun-
mat bryta. De olyckliga offren föllo således icke som
en försoning åt tvedrägten och missförståndet mellan
Regent och folk, hvilka vid deras graf kunde räcka
hvarandra handen till emghet och fred; de föllo, för att
med sitt blod vattna grundstenen till despotismens bygg-
nad, hvilken man hoppas kunna uppresa på deras graf.
Knallen af helvetesmasechinen har knappt bortdött, förr
än friheten skrämmes med slamret af de bojor, man
frambär åt henue, och Ministrarne uppträda med lag-
förslag, hvilka i våldsamhet ock förtryck öfvergå allt,
hvad någon Europeisk regering på denna sidan Alperna
och Apenninerne, under de sista tjugu åren, vågat försöka
emot yttranderätten. Man behöfver endast genomlåsa dessa
förslag, för att finna, att tryckfriheten genom dem full-
komligt utrotas; och när hon är borta, hvad är då hvar-
je annan frihet värd?
På detta sätt har Franska regeringen genom en obe-
griplig förblindelse inom några få dagar förstått beröf-
va sig alla de fördelar, hon på lagens och konstitutio-
nens väg skulle kunnat hämta af den misslyckade an-
läggningen, och förvärrat sin ställning emot mnatio-
nen ; ända till ohjelplighet. Det är en sanning, som
historien och den dagliga erfarenheten på det omisskän-
neligaste ådagalagt, att ingen missräknar sig vårre än
den, soin tror sig genom ett bro kunna vinna nå-
got ändamål, vore än detta ändamål i sig sjelf godt
och lofligt. Om således äfven det nedriga mordansla-
get lyckats , om Konungen och de at dess söner, som
atföljde honom, stupat, så hade likväl syftet förfelats,
ty hela den Kongl. familjen var derigenom icke utro-
tad, och alskyn för brottet, jemte deltagandet för de
fallne , skulle ha befästat den unga arfvingens thron på
vida säkrare grundvalar, än dess faders verkligen hvi-
lade; ty folkets intresse skulle hafva hägnat den. Det
är dessutom troligt, att den förmyndareregering, som
blifvit tillforordnad, skulle nödgats begifva sig till åtskilliga
koncessioner för friheten och folkrättigheterna; och den
allmänna belåtenheten hade således blifvit garanti för
den nya sakernas ordning. Den fördrifna dynastien
skulle på deta sätt, långt ifrån att kunna åter nalkas
Frankrike, så my cket längre jagats derifrån af det all-
mmänna hatet oach föraktet, och Ludvig Filips ätt ha-
de herrskat mera obestridt till följe af det förbund
med Franska folket, han skrifvit med sitt blod, än till
följe af denna karta, som han lofvade skulle bli en
sanning, men hvars första grundsatser man nu synes
vilja undergräfva. Om man äter skulle kunna antaga,
att mordförsöket härrörde från republikanerna, eller
rättare att det företagits i deras interesse, så är det
säkert, ätt denna plan slagit felt, och att monarkien
aldrig ägt fastare bestånd, än när man ville införa
republiken med banditernas vapen.
Brouets första afsigt — den mätte ha varit att upp-
resa legitimiteten eller demokratien — har således miss-
lyckats; tror man då väl, att det skall bättre gagna
dem, som genom det vilja införa terrorism och förtryck?
Då ministrarne taga helfvetesmachinen till förevänd-
ning, för att mörda gudabarnet friheten, göra de sig
icke då till denna nidings medskyldige, som med den
ville mörda menniskobarnet Konungen? Den, som vill
skörda brouets hugter, har han icke sjelf. del i brot-
tet? Från denna synpunkt hatva de Franska stats-
männen icke betraktat saken . ty i fall de det gjort,
skulle de ryst för sitt verk; men denna synpunkt är
kikväl den sanna. Uppgiften om tryckfrihetens vä-
dor och sammanhanget mellan dess missbruk och
imordförsöket är en dikt, hvarmed de bedraga in-
gen, ehuru de möjligtvis sjelfve deraf äro be-
dragnve. Har det någonsin givits, under vanliga
sociala förhållanden, en tryckpress, som vågat uppma-
na till lönnmord? och om det skett, hafva icke lagar-
ne varit till hands att bestraffa en sådan skändlighet?
Om det fått ske opåtaldt, så är det lagskipningens fel,
följaktligen styrelsens; men at det icke skett, det vet
hvar och en, som sett den ena skriftställaren efter den
andra, för oändhgt ringare förseelser, begrvafvas i fän-
gelse och beröfvas sin egendom genom ofantliga böter.
Har det åter icke ägt rum, hur kan man då anklaga
tryckpressen för ett brott, hvartill den icke är skuld?
Hvilken löjlighet, för ötiigt, att tala om sambandet e-
anellan det hemligt sitygände brottet och det offentliga
a a a pen å 1) 1 211
