2 OA mm
te de andra, till en enda falang emot den hotande re-
aktionens öfvermakt. Men ännu mera intryck tyckes,
om möjligt, de Engelska tidningarnas omdömen hafva
förorsakat, bland hvilka äfven ministerens organer hög-
ligen fördöma hvarje mesyr emot tryckfriheten i an-
ledning af mordanslaget. Utdrag af dem hafva sorg-
fälligt blifvit samlade och införda i härvarande tidnin-
gar, och jag är öfvertygad, att om ministrarne hade
tid och lust att höra sig litet mera om, hvad som sä-
sätten, som inträffat på några få dagar, skulle de icke
i kammaren framställa något förslag, hvaraf tryckfrihe-
teten verkligen kan hotas. Tyvärr lära dock de makt-
egande här, såsom öfverallt, vara omgifna af personer,
som icke tro sig kunna visa sitt nit på ett bättre sätt,
än genom tillstyrkande af kraftmesyrer och kupper
emot maktens motståndare, oaktadt desse i sjelfva ver-
ket mera än de förra äro dess verkliga vänner, och
som så länge intala hvarandra sina kotterimeningar, till
dess de tro, att all annan opinion är endast ett skrik
af packet. Den hårdaste nöten att bita på är, att de
flesta ministrarne fått se sina fordna yttranden för tryck-
friheten aftryckta, äfvensom pärskammarens president
Pasqvier, som under restaurationen höll ett förträffligt
tal emot det bekanta Peyronnetska förslaget.
Den 5 Augusti. Den fruktan, man hyste angående
det nya lagförslaget, har tyvärr realiserat sig. Depu-
teradekammaren samlades i går kl. 4. Fyra af mini-
strarna voro efter hvarandra uppe i tribunen. Det be-
rättas, att Hertigen af Orleans, samma dag massakren in-
träffade, haft det hedrande yttrandet, att man icke bor-
de begagna sig deraf for ett politiskt ändamål, eller ex-
ploitera saken, hvilket var hans uttryck. Emedlertid
var det just detta, som nu skedde. Hertigen af Brog-
Zie höll först ett långt tal, för att förbereda sinnena, och
efter kom Sigillbevararen Persil, med ett ännu langre,
åtföljdt af sjelfva lagförslaget, som åsyftar att återinföra
censuren öfver theaterpjeser och alla slags artistiska fö-
reställningar, att minska antalet af de Jurymän som er-
fordras för att fälla en åtalad skrift, från 8 mot 4, till
7 mot 5; att förbjuda alla undersokmngar om sjelfva re-
geringssältets prizcip och att tre- och fyrdubbla böter-
na för de flesta tryckfrihetsbrott. Frågan blir nu, hu-
ru detta skall kunna genomdnrifvas i Kammaren? Ganska
säkert är, att motståndet blir förfärligt; redan första upp-
läsningen mottogs med en synbar dysterhet, och ett sorl
af knot genomgick vid flera tillfällen salen under upp-
läsningen, så att Presidenten Dupin twe gånger måste
ringa med klockan för att äska ljud. Den ministeriel-
la Journal de Paris sade i går aftons, att nästan he-
la Kammaren, utom Garnier Pages och en annan de-
puterad, hade yttrat sitt bifall vill förslaget efter slutet
af dess uppläsming; men detta är en fullkomlig osan-
ning.
I dag kunna tidningarna knapt finna uttryck för sin
harm. National förklarar öppet att han hellre rent af
vill underkasta sig censuren, och nästan alla de andra
förutspå regeringen olyckor om förslaget skulle gå i-
genom. Onekligt är också, att den nya lagen i flera
fall är värre än den direkta censuren, som åtminstone
icke ruinerar, ehuru den vida mera skulle stänga yt-
tranderätten. I detta sednare afseende erbjuder försla-
get en ganska intressant anledning till jemförelse med
den tryckfrihetslag, som vi redan äga i Sverge, men
hvilken jag för utrymmet skull, nödgas spara tills en
annan gång.
Det är nu icke mera någon tvifvel, att mördaren till-
hört det legitimistiska partiet, utan att man likväl be-
stämdt kan säga, om han har några medbrottslige der-
ibland. Af tidningarna härifrån är det redan Tit. be-
kant, att hans namn icke är Girard utan Hlieschi, från
Corsika, att han icke är någon exalterad svärmare, utan
en gammal brottsling, som för stöld suttit i tio års fän-
gelse, som haft tre mätresser, bland hvilka två varit
mor och dotter; att han derefter — varit använd af
Fransyska polisen för att följa Hertiginnan af Berry
på spåren i Italien, men der sannolikt blifvit omvänd
till Carlist, emedan han efter återkomsten förevisat ett
porträtt af Hertigen af Bordeaux, som ännu finnes bland
processhandlingarna, samt haft mordiska Hotelser vid ett
föregående tillfälle; att han för ett par år sedan gått in
i en af de klubbar, som voro kända under namnet:
societås des droits de homme, men blef uteslu-
ten derifrån för yttrade Carlistiska tänkesätt och spio-
neri, och att han vid Junioroligheterna 1832 visat sig
verksam emot republikanerna. Förargelsen öfver för-
lusten af eh. pension, som han hade narrat sig till un-
der falskt antagande af en annan persons namn, torde
tili någon del hafva gjort honom böjd för mordgernin-
gen. Att han icke varit aldeles ensam vet man redan
deraf att en tjock gråhårig man, som han på skämt
OR ee oo FF TT FT Am fö JT 00 MM os 1. 2