fy RER AR (Ön -
influera på dem under deras öfverlåggningar, hvilket
alldeles icke synes overkställbart, så snart pubheitetens
kontroll blifvit tillintetgjord.
Det tredje lagförslaget innehåller åtskilligå stadgan-
den rörande förfarandet vid Assisrätterne. - Särdeles
märkvärdiga förefalla nedanstående bestämmelser, syn-
barligen föranledda af uppträdena under den stora pro-
sessen inför Pärskammaren.
Art. 9. Om en anklagad vägrar att inställa sig inför
assisrätten, så kan dess president med våld låta hemta
honom. Afvenledes står det presidenten fritt, i fall han
anser sådant lämpligare, att, sedan det blifvit vederbör-
ligen bekräftadt att den anklagade vägrat inställa sig,
företaga och afdöma målet i hans frånvaro.
Art. 11. Hvar och en anklagad eller annan person,
som är närvarande vid förhandlingarne inför en Assis-
rätt, och gifver anledning till tumult för att hämma
rättvisans lopp, gör sig skyldig till rebellion, och kom-
mer att straffas med fängelse från 6 månader till 2 år.
Utomdess kan honom åläggas de straff, som äro stadga-
de för förgripelser emot domstol.
Om dessa lagförslag behöfva vi icke försöka nagot
omdöme; deras beskaffenhet är i ögonen fallande och
blifver säkert noga genomhäcklad under diskussionerna;
ty en och annan deputerad måtte väl finnas, som har
lugn och mod nog, för att icke låta förvirra eller skräm-
ma sig ehuru det väl är möjligt, att Engelska tid-
ningarne hafva rätt, da de spå att förslagen gå igenom.
Det enda vi för var del vilja på förhand anmärka, är,
att Fieschis mordanslag icke kan vara anledningen till
dessa förslag, utan att de ögonskenligen länge varit på-
tänkta , så att helfvetesmaschinen blott gaf ett önskligt
tillfälle att framlägga dem, med hopp om framgång.
Hvad har för öfrigt en enskilt brottslings anslag att göra
ained hela Franska folkets fri- och rättigheter? Ar man
blind nog att tro, det hans brott varit föranledt af pres-
sen, eller att det uteblifvit, i fall en fri press ej fun-
nils? — Det är ändtligen upplyst, att han år Carlist,
och för absolutisternas brott skola nu hufvudsakligen de
liberale lida? Det är rätt märkvärdigt att se, huru
man vill med oerhördt straff. belägga försvarandet af
republikanska läror, under det intet straff föreslås för
predikande af absolutismen och dess principer, utan
endast för bestridandet af Ludvig Filips rätt till tro-
nen. Absolutismen må gerna predikas, blott man med-
gifver, att det är han som bör vara despoten! A ena
sidan förbjudes systemet, å den andra ingalunda detta,
utan blott personen.
Vi skola en annan dag meddela det tal konseljpresiden-
ten Hr de Broglie höll i Deputeradekammaren då han
framlade ofvannämde förslag. Det påminner många styc-
ken om H. Ex. Hr. Grefve af IVetterstedts bekanta ora-
won på Riddarhuset i Örebro 1812, då reaktionen här
började mot pressen. Hr de Broglie söker emellertid
icke fånga Kammarens bifall genom något löfte om los-
sandet af de bojor, man nu ämnar lägga på tryckfrihe-
ten, så att om representanterne är nog släpphändte och
glömske af sina pligter, för att läska vederbörandes
maktlystnad på bekostnad af landets frihet, så kunna de
åtminstone icke förebra minist ren, att den lockat
dem i fällan genom något löfte, som sedermera
aldrig uppfylles.
Sedan Hrr de Broglie och Persil talat för lagprojek-
terne, intog marskalk Maison tribunen, och föreslog å
regeringens vägnar att Kammaren måtte bevilja en årlig
pension af 20,000 fr. åt marskalk Mortiers enka, hvil-
ken pension efter hennes död skulle öfvergå till sonen
Napoleon Joseph, Hertig af Treviso; vidare 6000 fr.
årlig pension åt enkan efter general Lachasse de PV erig-
ny, att efter hennes död fördelas mellan hennes tre barn;
3000 fr. årligen åt den blesserade general Blin, samt
en lika summa åt kapten Villates moder. — Slutligen
förelade inrikesministern Hr Thiers förslag till pensio-
ners tilldelande åt nationalgardister och andra personer,
som blifvit sårade vid explosionen d. 28, äfvensom
åt de dödades familjer.
Arresteringar i följd af mordkomplotten fortfara. Man
griper republikanare och släpper i stället ut Carlister,
oaktadt det numera är fullkomligen konstateradt att
mördaren tillhör detta parti, och att således anläggnin-
sen, i fall den har utgreningar, ej äger dem inom re-
publikanska fraktionen. Redaktören af National, Carrel,
har åter blifvit försatt i frihet.
Det tros att Pärskammarens dom öfver Lyonfångarne
snart blir afkunnad, och att högsta straffet blir deporta-
tion, hvartill trenne af dem lära komma att fällas.
RE Från Madrid skrifves att markis Amarillas lärer
umgås med planen att förmå Drottningen ombilda
ministtren i en reaktionär anda, och att bortskic-
ka Toreno på ambassadörs-posten i Paris. Ingen
al de efter Ferdinands död återkallade landsflyktige
skulle få plats i; denna riådkammare, hvilken, i fall den