(Enskild korrespondens.)
Paris den 4 Augusti 1835. Innan jag fortsätter
berättelsen om hvad som här tilldragit sig sedan af-
sändningen af mitt sista bref, och hvilket, såsom man
lätt kan, föreställa sig, uteslutande angår sviterna af mas-
sackern den 28 Juli, ber jag att få göra ett tillägg an-
gående Konung Ludvig Filips förhållande på den dagen,
hvilket lemnar ett bevis på den ovanliga energi, som
finnes hos denne regent, och som, i förening med fle-
re andra utmärkta egenskaper, utan tvifvel i detta ögon-
blick skulle slutit folkets hjertan fullkomligt till honom,
och förlamat nästan all opposition, om icke entusias-
men blifvit alltför mycket afkyld genom de sednaste
dagarnes regeringsåtgärder.
Det var kl. 9 som Konungen red ut till häst från
Tuillerierna. Han fortsatte då revyen till kl. omkring
12, då det olyckliga mordanslaget verkställdes. Efter
en kort stunds uppehåll på platser, red han vidare till
place Vendome, gick der några ögonblick in för att
trösta Drottningen, och satte sig åter till häst, då trop-
parna defilerade till kl. nära 5. Hemkommen till Tuil-
lerierna, går han ned till sin Adjutant, Gen. Heymbs,
(en af de sårade) för att efterfråga dess tillstånd, äter
derpå i hast middag, går med Drottningen ned på ga-
wan, sätter sig i den första ftacre han träffar (en Ko-
nung i hyrvagn! huru mycken förargelse skall det icke
väcka hos den gamla äkta monarkiens anhängare, att
det ännu är så mycket qvar af Med5orgarekonungen!)
åker dermed till marskalk Mortiers enka att underrätta
sig om hennes tillstånd och trösta henne, tar vid hem-
komsten emot en talrik mängd deputationer af utländ-
ska ministrar samt stater och korpser, och, efter allt
detta, håller konselj på aftonen. En sådan uthållighet
torde vara svår att finna hos någon annan afnulefvan-
de regenter i Europa.
Beklagligtvis tyckes, såsom jag nyss nämnde, intryc-
kel af denna själsnärvaro och den styrka och rådighet
Konungen ådagalade pi den olyckliga dagen, sederme-
xa betydligt hafva svalnat, dels genom de våldsamheter,
som polisen utan allt skäl och utan all anledning till
misstanka tillåtit sig, genom arresterande äfven af person-
ligen högt aktade män i samhället, dels i följd af den
riksdagstaktiken, om jag så får uttrycka mig, att be-
gagna denna händelse såsom ett svepskäl, för att få
lägga nya band på tryckfriheten. Det är i högsta grad -
anmärkningsvärdt, att under det flera omständigheter
gifva anledning till den förmodan, att tillställningen,
om den har någon utgrening, ar af Carlistiskt ursprung
så hafva likväl regeringens tidningar i det längsta all-
deles förnekat denna omständighet, för att i stället få
kasta skulden, icke blott på republikanerna, hvaraf den
vildsinta fraktionen, som hade tidningen la Tribune
ufl organ, nu mera utgör endast ett högst obetydligt
antal, sedan den uttömt sina sista krafter i den stora
processen, utan på hela den oheroende tryckpressen.
Jaurnal des Debats äfvensom Journal de Paris och
Moöniteur du Commerce, hvilka numera sjelfva erkänt
att de äro betalta af de hemliga fonderna, hafva de
sednare dagarna innehållit de uppbyggligaste artiklar i
detta afseende, d. Vv. s. predikningar om nödvändighe-
tem att genom starka åtgärder kufva tryckföihetens miss-
bruk, hvilka hafva ett verkligen oförlikneligt tycke af
åe bekanta variationerna öfver samma thema i vår Stats-
isaring under riksdagen. De anses allmänt såsom fö-
reföpare till något högst reaktionärt förslag i ämnet
från regeringens sida ull Deputerade kammaren, 1 dag
på e eftermiddagen. Det är förmodligen för att bereda
sinnena till emottagande af något radikalkur i denna
väg, hvilken skall brådstörtadt genomdrifvas i Depute-
radekammaren, innan opinionen ännu hinner sansa sig,
och för att så mycket möjligt under tiden hindra sa-
kons skärskådande, som några de förnämste redaktörer-
nc af de oberoende bladen blifvit satta inom fyra väg-
gar, och andra tidningar, som alltid försvarat dynasti-
ens intressen, fastän de frimodigt och obervende ytt-
rat sig öfver ministörens åtgärder, blifvit trakterade
med småaktiga försök att försvåra deras tryckning och
spridande, såsom Tit. torde finna af de fakta tidnin-
sara härom lemna. Detta oaktadt har väl aldrig pres-