(Enskild korrespondens.) Paris den 4 Augusti 1835. Innan jag fortsätter berättelsen om hvad som här tilldragit sig sedan afsändningen af mitt sista bref, och hvilket, såsom man lätt kan, föreställa sig, uteslutande angår sviterna af massackern den 28 Juli, ber jag att få göra ett tillägg angående Konung Ludvig Filips förhållande på den dagen, hvilket lemnar ett bevis på den ovanliga energi, som finnes hos denne regent, och som, i förening med flere andra utmärkta egenskaper, utan tvifvel i detta ögonblick skulle slutit folkets hjertan fullkomligt till honom, och förlamat nästan all opposition, om icke entusiasmen blifvit alltför mycket afkyld genom de sednaste dagarnes regeringsåtgärder. Det var kl. 9 som Konungen red ut till häst från Tuillerierna. Han fortsatte då revyen till kl. omkring 12, då det olyckliga mordanslaget verkställdes. Efter en kort stunds uppehåll på platser, red han vidare till place Vendome, gick der några ögonblick in för att trösta Drottningen, och satte sig åter till häst, då tropparna defilerade till kl. nära 5. Hemkommen till Tuillerierna, går han ned till sin Adjutant, Gen. Heymbs, (en af de sårade) för att efterfråga dess tillstånd, äter derpå i hast middag, går med Drottningen ned på gawan, sätter sig i den första ftacre han träffar (en Konung i hyrvagn! huru mycken förargelse skall det icke väcka hos den gamla äkta monarkiens anhängare, att det ännu är så mycket qvar af Med5orgarekonungen!) åker dermed till marskalk Mortiers enka att underrätta sig om hennes tillstånd och trösta henne, tar vid hemkomsten emot en talrik mängd deputationer af utländska ministrar samt stater och korpser, och, efter allt detta, håller konselj på aftonen. En sådan uthållighet torde vara svår att finna hos någon annan afnulefvande regenter i Europa. Beklagligtvis tyckes, såsom jag nyss nämnde, intryckel af denna själsnärvaro och den styrka och rådighet Konungen ådagalade pi den olyckliga dagen, sedermexa betydligt hafva svalnat, dels genom de våldsamheter, som polisen utan allt skäl och utan all anledning till misstanka tillåtit sig, genom arresterande äfven af personligen högt aktade män i samhället, dels i följd af den riksdagstaktiken, om jag så får uttrycka mig, att begagna denna händelse såsom ett svepskäl, för att få lägga nya band på tryckfriheten. Det är i högsta grad anmärkningsvärdt, att under det flera omständigheter gifva anledning till den förmodan, att tillställningen, om den har någon utgrening, ar af Carlistiskt ursprung så hafva likväl regeringens tidningar i det längsta alldeles förnekat denna omständighet, för att i stället få kasta skulden, icke blott på republikanerna, hvaraf den vildsinta fraktionen, som hade tidningen la Tribune ufl organ, nu mera utgör endast ett högst obetydligt antal, sedan den uttömt sina sista krafter i den stora processen, utan på hela den oheroende tryckpressen. Jaurnal des Debats äfvensom Journal de Paris och Moöniteur du Commerce, hvilka numera sjelfva erkänt att de äro betalta af de hemliga fonderna, hafva de sednare dagarna innehållit de uppbyggligaste artiklar i detta afseende, d. Vv. s. predikningar om nödvändighetem att genom starka åtgärder kufva tryckföihetens missbruk, hvilka hafva ett verkligen oförlikneligt tycke af åe bekanta variationerna öfver samma thema i vår Statsisaring under riksdagen. De anses allmänt såsom föreföpare till något högst reaktionärt förslag i ämnet från regeringens sida ull Deputerade kammaren, 1 dag på e eftermiddagen. Det är förmodligen för att bereda sinnena till emottagande af något radikalkur i denna väg, hvilken skall brådstörtadt genomdrifvas i Deputeradekammaren, innan opinionen ännu hinner sansa sig, och för att så mycket möjligt under tiden hindra sakons skärskådande, som några de förnämste redaktörernc af de oberoende bladen blifvit satta inom fyra väggar, och andra tidningar, som alltid försvarat dynastiens intressen, fastän de frimodigt och obervende yttrat sig öfver ministörens åtgärder, blifvit trakterade med småaktiga försök att försvåra deras tryckning och spridande, såsom Tit. torde finna af de fakta tidninsara härom lemna. Detta oaktadt har väl aldrig pres