ket; ett annat som förutsatte ett ömsesidigt tyst och ut-
tryckligt fördrag emellan Konung och folk: ett tredje
som försvarade förändringen af thronföljden såsom lag-
lig, jemte andra af dylik beskaffenhet; så förklarade
nämnde lårda skrå alla och hvart och ett af dessa på-
staenden ej blott falska och upproriska, utan ock för
skändliga och ogudaktiga, och att de böcker, som
sanehöllo dem, voro egnade att förleda tll uppror,
furstemord, ja till sjelfva Guds förnekelse. Så långt
gå dessa krassa yttranden af menniskor, som ej blygas
tiilvita sina motståndare de förhatligaste saker!
Vidare yttrar Författaren om den tid då Jatob TI
kommit till Regeringen:
Dagligen bragtes adresser utaf det mest slafviska in-
achåll inför Thronen. Universitetet i Oxford förklara-
de i sin: att den Religion, hon bekände, förbunde
heone till den ovilkorligaste lydnad för sin Monark,
utan förbehåll och inskränkningar. Adressen slöts med
eu slags bön, att alla undersatare måtte vara så goda,
rättskunnige män som Universitetets, och villige att er-
känna Kronans prerogativer i hela deras vidd.
Mot slutet tillägger författaren:
Jag vet i sanning icke, om Historien på ett cfter-
tryckligare sätt kan visa oss, att man ej bör förtvilla om
Republiken, än när den underrättar oss, att kort efter
dessa rysliga dagar, som bragte Min af den största stand-
aktighet till förtviflan, ej fullt fem är efter Sidneys och
Russells död, iriketens mest lysande tidpunkt inträffa-
de, som våra häfder haft att uppvisa.