SldUClkl. il vrYdl if cl HN IVA, 0 DA TE penhjertig; hon fann snart en förförare. Hon blef moder, men forföraren öfvergaf henne. Ett helt år, under hvilket Eugenie blifvit vis och allvarsam, uppfödde hon sitt barr genom sitt arbete: det dog och Eugenie, erfaren och (flitig, arbetade hemma hos sig, förkastade alla lättsinnighetens anbud ömt oegråtande sin kära, saknade dotter. Efter att hela veckan hafva arbetat, begaf hon sig hvarje söndag till grafven och tillbringade der oftast hela dagen för att blomsterpryda den lilla griften och vattna den med sina tårar. En dag hade hon gjort sin vanhga pilgrimsfärd, men veckan hade förbigått utan arbete och Eugenie hade icke en gång förljenat så mycket, att hon kunnat köpa sig en liten krona af immorteller för att bekläida det enkla trädkorset. En ond tanka uppstod då hos henne ... utan allt tvifvel ond: men hvem kan väl dock derföre fördömma henne! Bredvid den torfsatta grafven står en rik mausol, betäckt med otaliga blommor ech kronor sedan gårdagen. HEugenie tar en krona och skyndar sig att i största hast dermed pryda sitt barns grafkors. Företaget har icke undgått en bevakande persons uppmärksamhet. Eugenie blef häcktad och inställde sig, smältande i tårar, inför Domstelen, att svara för sitt tilltag. Juryn befriade henne. Hr Paul, vinhandlare, förenar inkomsten afsitt kontor med förtjensten af en bal-anstalt, organiserad i bodkammaren. Man kan lätt tänka sig, att lofvad, vare förfriskningarnes beqvämliga närhet, Hr Pauls bal, en samlingsplats för stadens nympher, icke blifver synnerligt allvarsam och att hvarken sederna der blifva de aldra strängaste eller maniren de utvaldaste. — Imedlertid upstå klagomål dervöfver, och polis-komissarien i qvarteret gjorde flera stränga förebråelser åt Hr Paul för hans öfverscende med benkastningarne, poussetternas våldsamhet, figurens oordning, och de balancerandes slingrande rörelser m. m. Hr Paul lofvade att vidmakthålla god ordning; och han lät samma afton till och med arrestera tvenne af sma kunder, som, medelst anständighetens förgätande gjort sig till passande föremål för straff, androm till varnagel. Mrs Maison neuve och Carion instäldes derpå inför olisdomstolen. Presidenten, till Hr Paul: Förklara er ang. de öfverträdelser hvarföre de anklagade beskyllas. Hr Paul: Minsan jag kan säga mer, än att de dansade som på sjelfva fet-tisdagen.) En af dem började alldeles försätta sig i vilda tillståndet .. . och sanningen att säga, just när jag ville låta köra honom på porten. I öfrigt har jag här med mig min violinspelare och dansdirektör, hvilka kunna bäst intyga förhållandet. Violisten: Ja! det är sannt, att de dansade, med förlof, en Robert-Macaire. Presidenten: Det är nödigt att Domstolenfår veta sjelfva förbrytelserna; uppgif dem... Violisten: Ha! ha! ha! Jag kan icke dansa, jag; hi! hi! Presidenten: Voro åtbörderna sådane, att de sårade anständigheten? Violisten: Hi! hi! anständighet!. ... jag är fyrtionio år Hr President... vid min ålder och mitt kön är man vand vid allt detta. Dansmästaren: Mina herrar! Jag har den äran att oändligen buga mig för Er! J kunnen måhända fråga mig: har ni verkligen sett hvad dessa herrar anklagade gjort? Ja, mina Herrar jag har sett det. Då torden J kanske säga mig: berätta: det då; nå väll! se här förhållandet: Dessa Herrar hafva dansat på det mest oanständiga sätt . ... GeneralAdvokaten: Hvad slags dans? Dansmästaren: vandande sig mot det siste talande Konungens Ombud: Min Herre är förmodligen Hr general-procuratorn . . . Min Herre, jag har äran ödmjukligen buga mig för Er. Se här saken: Vi hade först hvad man kallar stön-dansning, en ädel classisk dans, en sådan jag utlärer. Sedan dansade vi Cancan, en vanslägtad, förderfvad dans; men en anständig dans, som brukas i de bästa samqväm. Den skiljer sig från skön-dansen genom balancgernas större brytning och genom jettdernas större utkastning: det är en sammansättning af pas de bourree och pas de basque. Slutligen dansade man den så kallade Chahut eller Robert Macaire. I denna är icke mer fråga om dans; det är en fullkomlig förstöring af alla erhållne dans-begrepp; dess utmärkande karakter består i benens förvexlingar och slingringar, fullkomlig förgätenhet af alla skön-dansens reglor. Sålunda om man vill. göra ett en avant, utsträcker man sig såhär — och — Presidenten: Det är nog. (CRättens vaktmästare hindra imedlertid dansmästaren att fortsätta, då redan med höjda händer, böjda armar och unnivftadt ben han lagar sig till. att förena exemplet