da, och icke utan Herr Fresidenten Foppu mellankomst, att få uppsätta en våg i huset — en vådlig innovation, som väckte mycken förskräckelse ! — Försäljningen gick dock lyckligt, och fabrikanterna upphörde ej att florera, fastän den ena af rättvisans sinnebilder blef uppsatt emellan dem och ullproducenterna. De tvenne följande åren gick allt väl, och under en endrägt emellan köpare och säljare, som väckte sann glädje hos hvarje välänkande. Ullen steg i qvantitet och qvalitet, och priserna voro äfven i stigande, Fjolårets marknad gaf första anledningen till farhåga. Producenten fordrade 1833 äs priser, men fabrikanten bjöd så mycket mindre, som kursen sedan nämnde år hade fallit. Härpå vägrade producenten att ingå, och erinrade att ullen ändock såldes lägre än den Tyska ull, som af ulihandlarne utbjöds. Sannolikt hade producenten redan då nödgats finna sig i denna rabatt, och sälja sin ull till underpris, om ej en till fabrikssocieteten icke hörande köpare hade uppträdt. Nu fick handeln en ytterst liflig gång och ullen betalades af köparne med 1833 års priser och derutöfver. Man har tadiat denne köpare, och påstått att han betalat öfverdrifna priser. Detta kan möjligen vara händelsen med ett och annat parti; men han kopte deremot en mängd andra partier mycket billigt, ehuru han, äfven för dem betalade vida öfver hvad de andre köparne bjödo. ) Härmed må vara huru som helst, så märkte man dock att detta förhållande alstrade en spänning emellan köpare och säljare. De förre hade yttrat sig ej kunna betala fullt 1833 års priser — och slutade dock med att betala mer än dessa; de hade icke otydligt låtit förstå, att de just icke behöfde någon ull — och på en gång visade sig behofvet vara betydligt; de hade beredt sig på en reaktionsmarknad, och fått en mouvementsmarknad. — Men reaktionen skulle icke uteblifva! Detta årets marknad kom, och köparne hade på förhand yttrat, att de icke ämnade bevilja särdeles höga priser. — Säljarne infunno sig med ganska nedstämda förhoppningar. En tryckt tabell, innehållande priserna på Berlins ullmarknad, uträknade i Svenskt mynt, sattes — vi veta ej huru — i omlopp, och åtskilliga, ja en stor mängd af köparne, förklarade att de skulle rätta sina anbud: derefter, med tillökning af circa 14 sk. per skålp., hvilket ungefär lärer utgöra tulloch transportkostnaderna från Tyskland. På detta sätt skulle dock den Svenska ullen, vi veta ej Awarföre, betalas med så mycket lägre pris än den Tyska af samma qvalitet, som ullhandlarens vinst kunde utgöra. Producenterna, villiga att uppoffra något för en rask afsättnings och den kära fredens: skull, förklarade sig dock i allmänhet nöjda med den ensidiga och ofördelaktiga beräkningsgrund, och begärde för den fina ullen något mindre än hvad förlidet år erhölls. Nu borde alltså saken lätt fogasig. — Långt derifrån! första marknadsdagen kom, och endast de grofva och medelfina ullpartierna funno afsättning, dock ej enligt den uppgjorda grunden, utan i allmänhet tll betydligt högre priser eller, ungefärligen lika med dem som betalades för Tysk vill af samma qvalitet, hos Norrköpings ullhandlare. Ägarne till fin ull fingo deremot ej ens ett anbud: Man förklarade sig vilja vänta till eftermiddagen. Eftermiddaden kom — och man ville vänta till morgondagen. Andra marknadsdagen grydde, det stora ullmagazinet var fullt afsäljare, men af köpare visade sig blott en och annan, utan att uppgöra affärer, och det allmänna uteblifvandet kunde icke mera tydas som en tillfällighet. Ändteligen fram emot kl. 11 syntes en större mängd köpare, hvilka i allmänhet med en beundransvärd kontenans missbjödo producenten. — Halftannat dygns väntan hade haft den lätt beräkneliga effekten, och en och afinan började sälja till underpris. Nu var, som man säger, gärdet uppgifvit, harmsne och utledsnade antogo producenterna snart sagdt hvarje anbud, och endast några få partier, hvilkas egare föresatt sig alt i intet fall antaga misshud, upplades Oförsålda. Sådant var förloppet med Norrköpings ullmarknad, eu tilldragelse, som mer än allt annat var egnad att nedslå den nyfödda ullkulturen. — Dess orsak var icke alt söka i något konjunkturförhållande, ) ty den fi) Denne köpares sedermera iråkade obestånd härleder sig så mycket mindre från ,dess ullhandel — en tydning som man så gerna velat gifva det — som en del af hans inköpta partier redan blifvit sålda till högre priser än han sjelf betalat, och utsigt lär vara att, oaktadt den fallna konjunkturen, hela totalpartiet kommer att realiseras till mer än inköpspriset. ) Häribland var t. ex. det utmärkta partiet ifrån Näs, heillaöt me da sf eka AT 0 MR OYPRAS MR