Josephine: Ja, mni ville så der obemärkt ha mig till hustru, men jag är på intet vis mån om att se er, Se här, herr President, min klädning, min mössa och min halsduk, allt sönderrifvet, det sitter ännu. mull qvar efter marken, som han kastade mig på. (Hon framlägger slarfvorna på sekterens papper, och denne slungar ner dem på golfvet). Mathis, suckande: Efter du så grymt vill förstöra en mans lycka, som älskar dig, Josephine . . . ah der är municipalgardisten ? Gardisten , i full parad; Mamsell Champagnard, hvilken jag har den äran att göra mina uppvaktningar, har beklagat sig för mig att hon aldrig kunde göra sig qvilt från den der personens obehörigheter och efterhäng, och att han till och med hade slagit omkull henne och misshandlat henne. Jag hade länge sagt: Vi gå till polis-kommissarien! En vacker dag går jag nu ut till Gentilly, för att besöka mamsell Josephine; hvad ser jag, vid det jag viker af från vägen? herren här, som kastar sig i raseri öfver fruntimret, jamande som en katt, och på god väg att alldeles klösa sönder henne, då i hög tid jag kom emellan och hehörigen öfverlemnade homom till polis-kommissariens godtinnande. Mathis, i vredesmod: Det är falskt, det är falskt! låt honom också berätta, hur han burit sig åt, för att enlevera Josephine, det är inte alldeles så helt det! (Han ljungar ett vildt ögonkast på sin rival, hvilken åter helt lugnt fixerar honom och stryker derunder sin mustasch med välbehag). Josephine: Jag har redan sagt, att jag alldeles icke är mån om att se er! jag tycker mera om municipalgardisten ; har jag icke mitt fria val? Municipalgardisten , halfhögt: Ni hör det sjelf, herr kammartjenarce , soi-disant ur bättre hus. Mathis: O, min Gud! min Gud! hvem är det som säger mig deta? hon, som gjorde sig så söt och rar! ge mig på båten för en municipalgardist, en gendarmel ss ccs Domstolen gör slut på den arma älskarens lamentag tioner, och dömer honom till sex dagars fängelse.