Josephine: Ja, mni ville så der obemärkt ha mig
till hustru, men jag är på intet vis mån om att se er,
Se här, herr President, min klädning, min mössa och
min halsduk, allt sönderrifvet, det sitter ännu. mull
qvar efter marken, som han kastade mig på. (Hon
framlägger slarfvorna på sekterens papper, och denne
slungar ner dem på golfvet).
Mathis, suckande: Efter du så grymt vill förstöra
en mans lycka, som älskar dig, Josephine . . . - ah
der är municipalgardisten ?
Gardisten , i full parad; Mamsell Champagnard,
hvilken jag har den äran att göra mina uppvaktningar,
har beklagat sig för mig att hon aldrig kunde göra sig
qvilt från den der personens obehörigheter och efter-
häng, och att han till och med hade slagit omkull hen-
ne och misshandlat henne. Jag hade länge sagt: Vi
gå till polis-kommissarien! En vacker dag går jag
nu ut till Gentilly, för att besöka mamsell Josephine;
hvad ser jag, vid det jag viker af från vägen? herren
här, som kastar sig i raseri öfver fruntimret, jamande
som en katt, och på god väg att alldeles klösa sönder
henne, då i hög tid jag kom emellan och hehörigen
öfverlemnade homom till polis-kommissariens godtin-
nande.
Mathis, i vredesmod: Det är falskt, det är falskt!
låt honom också berätta, hur han burit sig åt, för att
enlevera Josephine, det är inte alldeles så helt det!
(Han ljungar ett vildt ögonkast på sin rival, hvilken
åter helt lugnt fixerar honom och stryker derunder sin
mustasch med välbehag).
Josephine: Jag har redan sagt, att jag alldeles ic-
ke är mån om att se er! jag tycker mera om munici-
palgardisten ; har jag icke mitt fria val?
Municipalgardisten , halfhögt: Ni hör det sjelf,
herr kammartjenarce , soi-disant ur bättre hus.
Mathis: O, min Gud! min Gud! hvem är det
som säger mig deta? hon, som gjorde sig så söt och
rar! ge mig på båten för en municipalgardist, en gen-
darmel ss ccs
Domstolen gör slut på den arma älskarens lamenta-
g
tioner, och dömer honom till sex dagars fängelse.