posten. Vid Marsfältet, der några af Julimännen ligga begrafne, höll en borgare ett tal, och flere hade ämnat tala, men en regnskur kom och skingrade grupperna. Alla bodar voro ännu kl. 11 på qvällen öpna; med ett ord, det syntes denna dagen icke, som om någonting ovanligt passerat. — Flere tidningar förutspådde äfven, att bott ett ringa antal af Nationalgardet skulle inställa sig till revyen dagen derpå. Också utgjorde de, enligt ett öfverslag i en tidning af nummertalet i hvarje bataljon, endast något öfver 15,000 man. Linietrupparne lära varit 60,000. Emellertid var anblicken häraf, åtminstone för ew främling, ytterst imposant. Någonung skönare i verklig miltärisk hallning och pli, samt uniformernas nätthet, kan man icke se, än det Franska nationalgardet; blott på en viss säkerhet och ledighet i uppsyn och rörelser skiljde man dem lätt från linietrupparna, som upptogo den andra sidan af boulevarden , utåt hvilken man kunde gå en timmas väg, utan att se något slut på vapen och uniformer. Redan klockan 8 på morgonen voro de samlade utåt denna siräcka , dels stående i grupper kring de kopplade gevären, dels sittande i de uppfyllda kaffehusen , samt vinskänkar och läsekabinetter, med journaler i handen och fraterniserande med folket. Klockan 9 kom Konungen med sina trenne äldsta söner från Tuillerierna, och red en gång fram och en gång tillbaka genom lederna, innan han begaf sig till Place Vendöme, der hela den öfriga Kongl. familjen var samlad på en balkong, midt emot framsidan af Napolenos staty, förbi hvilken regementerna defilerade. Under denna promenad såg jag Konungen tvenne gånger. Hans ansigte, mera fult än vackert, har likväl en behaglig och intagande vänlighet, då han är glad, såsom händelsen var första gången jag såg honom. Han ser ännu ganska kraftfull ut. Det sades, att han blifvit varnad att ej begifva sig ut, i anseende till en redan befarad konspiration mot hans lif; men man kunde icke märka den minsta oro i hans ansigte, utan tvertom helsade han folket med en oförställd och liflig glädtighet. Prinsarne syntes deremot mera alfvarsamma. I allmänhet anses Konungen äga ganska mycket personligt mod, hvilkat också bidragit, att han blifvit kallad fredens Napoleon , och äfven fienderne till hans politik neka ej rättvisa åt flera stora personliga egenskaper. Det var under denna promenad tll häst, som den olyckliga katastrofen timade. Det försäkras, att Konungen, ehuvu ej skadad, fått en kontusion i armen; men man kunde vid återvägen icke märka annat, än att han var nagot blekare. Tiloppet af åskådare vid revyen var mindre, än jag förmodat. Jag har flera gånger sett vida större folkträngsel vid riksdagsutblåsningar och dylikt i Stockbolm. Också hurraropen voro ganska tunnsådda. Detta förändrades hastigt efter mordhändelsen ; uttrycket deraf verkade elektriskt på Nationalgardet. Dess medlemmar trängde sig omkring Konungen, tryckte hans hand och sökte, hvar och en på sitt sätt, att visa sin tillgifvenhet. Nyheten spridde sig hastigt bland tropparne till Place Sendöme; :och äfven Drottningen fick veta det. Hon var hela tiden mycket upprörd, och jag såg henne flere gånger föra näsduken till ansigtet, för att aftorka tårarna. Icke lika hastigt fick folket notis om händelsen. Ånnu en timma efteråt stod jag i hörnet af rue Castiglione , tatt invid Vendomeplatsen, der tropparna marcherade förbi efter defileringen, och hörde, huru alla frågade hvarandra om orsaken, hvarföre bataljonerna, jemte ropet: Lefve Konungen! emellanåt skreko: red med mördarne! Först på eftermiddagen visste nan allmännare derom, och ännu kl. 5 på Champs flysges, der en otalig folkmassa hade samlat sig, för att åskåda de hundradetals tillredelserna till påföljande dagens granlåter, som skulle ega rum på detta ställe, tycktes kunskapen om händelsen ej vara allmän, eller hade åtminstone ej gjort det intryck, jag trodde, emedan lustbarheterna af en otalig mängd lekar, taskspelexier, lotterier, gungor, bågskjutningar m. m. fortsattes under ett oerhördt skrik och stoj, såsom om glädjen stått upp i taket. På aftonen var nyfikenheten imedlertid obeskriflig, att få veta några närmare — detaljer. Uti Polaisroyals trädgård, hvarest är en — församlingsplats för tidningarna, betaltes altontidningen Messagcer med en franc, fem gånger det vanliga priset, och gick ända åt så fort, som nya exemplar hunno anlända från hyrån. Öfyerallt samlade sig grupper af personer, bland hvilka en läste högt för de öfriga. Detta var äfven händelsen på parterren i flere teatrar. Några folksånger afsjöngos dock icke, och på teatern i Palais Royal skreks på Ila Parisienne, Så alt man kunde mista hörseln. I går och i dag hafva alla naturligtvis varit sysselsatte att få veta, om ej Girard, som påtändt maschinen, haft några medbrottslige, och om tillställningen varit följden af enskild fanatism, eller haft någon utgrening i partierna. Oaktadt talrika arresteringar, har man ännu