posten. Vid Marsfältet, der några af Julimännen lig-
ga begrafne, höll en borgare ett tal, och flere hade äm-
nat tala, men en regnskur kom och skingrade grupper-
na. Alla bodar voro ännu kl. 11 på qvällen öpna; med ett
ord, det syntes denna dagen icke, som om någonting ovan-
ligt passerat. — Flere tidningar förutspådde äfven, att
bott ett ringa antal af Nationalgardet skulle inställa sig
till revyen dagen derpå. Också utgjorde de, enligt
ett öfverslag i en tidning af nummertalet i hvarje ba-
taljon, endast något öfver 15,000 man. Linietruppar-
ne lära varit 60,000. Emellertid var anblicken häraf,
åtminstone för ew främling, ytterst imposant. Någon-
ung skönare i verklig miltärisk hallning och pli, samt
uniformernas nätthet, kan man icke se, än det Fran-
ska nationalgardet; blott på en viss säkerhet och le-
dighet i uppsyn och rörelser skiljde man dem lätt från
linietrupparna, som upptogo den andra sidan af bou-
levarden , utåt hvilken man kunde gå en timmas väg,
utan att se något slut på vapen och uniformer. Redan
klockan 8 på morgonen voro de samlade utåt denna
siräcka , dels stående i grupper kring de kopplade ge-
vären, dels sittande i de uppfyllda kaffehusen , samt
vinskänkar och läsekabinetter, med journaler i handen
och fraterniserande med folket. Klockan 9 kom Ko-
nungen med sina trenne äldsta söner från Tuillerierna,
och red en gång fram och en gång tillbaka genom le-
derna, innan han begaf sig till Place Vendöme, der
hela den öfriga Kongl. familjen var samlad på en bal-
kong, midt emot framsidan af Napolenos staty, förbi
hvilken regementerna defilerade. Under denna prome-
nad såg jag Konungen tvenne gånger. Hans ansigte,
mera fult än vackert, har likväl en behaglig och inta-
gande vänlighet, då han är glad, såsom händelsen var
första gången jag såg honom. Han ser ännu ganska
kraftfull ut. Det sades, att han blifvit varnad att ej
begifva sig ut, i anseende till en redan befarad kon-
spiration mot hans lif; men man kunde icke märka den
minsta oro i hans ansigte, utan tvertom helsade han
folket med en oförställd och liflig glädtighet. Prinsar-
ne syntes deremot mera alfvarsamma. I allmänhet an-
ses Konungen äga ganska mycket personligt mod, hvil-
kat också bidragit, att han blifvit kallad fredens Na-
poleon , och äfven fienderne till hans politik neka ej
rättvisa åt flera stora personliga egenskaper. Det var
under denna promenad tll häst, som den olyckliga
katastrofen timade. Det försäkras, att Konungen, ehu-
vu ej skadad, fått en kontusion i armen; men man
kunde vid återvägen icke märka annat, än att han var
nagot blekare. Tiloppet af åskådare vid revyen var min-
dre, än jag förmodat. Jag har flera gånger sett vida större
folkträngsel vid riksdagsutblåsningar och dylikt i Stock-
bolm. Också hurraropen voro ganska tunnsådda. Detta
förändrades hastigt efter mordhändelsen ; uttrycket deraf
verkade elektriskt på Nationalgardet. Dess medlemmar
trängde sig omkring Konungen, tryckte hans hand och
sökte, hvar och en på sitt sätt, att visa sin tillgifvenhet.
Nyheten spridde sig hastigt bland tropparne till Place
Sendöme; :och äfven Drottningen fick veta det. Hon
var hela tiden mycket upprörd, och jag såg henne
flere gånger föra näsduken till ansigtet, för att aftorka
tårarna. Icke lika hastigt fick folket notis om händel-
sen. Ånnu en timma efteråt stod jag i hörnet af rue
Castiglione , tatt invid Vendomeplatsen, der tropparna
marcherade förbi efter defileringen, och hörde, huru al-
la frågade hvarandra om orsaken, hvarföre bataljoner-
na, jemte ropet: Lefve Konungen! emellanåt skreko:
red med mördarne! Först på eftermiddagen visste
nan allmännare derom, och ännu kl. 5 på Champs
flysges, der en otalig folkmassa hade samlat sig, för
att åskåda de hundradetals tillredelserna till påföljande
dagens granlåter, som skulle ega rum på detta ställe,
tycktes kunskapen om händelsen ej vara allmän, eller
hade åtminstone ej gjort det intryck, jag trodde, eme-
dan lustbarheterna af en otalig mängd lekar, taskspele-
xier, lotterier, gungor, bågskjutningar m. m. fortsattes
under ett oerhördt skrik och stoj, såsom om glädjen
stått upp i taket. På aftonen var nyfikenheten
imedlertid obeskriflig, att få veta några närma-
re — detaljer. Uti Polaisroyals trädgård, hvarest
är en — församlingsplats för tidningarna, betaltes
altontidningen Messagcer med en franc, fem gån-
ger det vanliga priset, och gick ända åt så fort,
som nya exemplar hunno anlända från hyrån. Öfyer-
allt samlade sig grupper af personer, bland hvilka en
läste högt för de öfriga. Detta var äfven händelsen på
parterren i flere teatrar. Några folksånger afsjöngos
dock icke, och på teatern i Palais Royal skreks på Ila
Parisienne, Så alt man kunde mista hörseln.
I går och i dag hafva alla naturligtvis varit syssel-
satte att få veta, om ej Girard, som påtändt maschinen,
haft några medbrottslige, och om tillställningen varit följ-
den af enskild fanatism, eller haft någon utgrening i
partierna. Oaktadt talrika arresteringar, har man ännu