———— ?Läsaren finner på ett annat ställe i bladet en ur Parisertidningen Messager hämtad berättelse om katastofen i Paris d. 28 Juli. Med gårdags posten erhöllo vi derjemte ettenskildt bref, dat. d. 31 Juli från en person som för närvarande vistas i Frankrikes hufvudstad; och som det innehåller åtskilliga detaljer och reflexioner, hvilka torde interessera våra Läsare, så meddela vi af detsamma här nedanföre ett utdrag. Med tidningarna torde redan underrättelse hafva anlandt, eller anländer åtminstone på samma gång som detta bref, att vid den stora revyen d. 28, den andra af Julidagarna, Konungen och hans trenne äldste söner voro nära att blifva offer för en explosion ifrån ett slags ny helvetesmachin, bestående af 25 sammanställda och med dubla skott laddade gevärspipor, hvilken blifvit uppstalld i ett fönster af tredje vaningen af ett hus vid Boulevard du Temple och antändes i detsamma Konungen med sin svit red förbi, men afbrann en half minut för sent för att träffa någon af de Kongl. personerna, utan i det stället dödade och sårade flere officerare, bland hvilka den gamle marskalk Mortier, några nationalgardister samt ett par qvinnor. Om beskaffenheten af mordinstrumentet, sättet huru den Person, som antände machinen, blef gripen, antalet och namnen på de döda och sårade m. m. ipnehålla de härvarande tidningar så fullständiga underrättelser, hvilka sannolikt blifva Svenska allmänheten meddelade, att jag besparar mig ett upprepande deraf och ullägger endast, dels hvad jag icke sett dem upptaga, dels några egna observationer öfver verkan af denna händelse på sinnesstämningen. Det kunde i förstone icke skönjas, att julifesten väntades af Fransmännen med nagon särdeles enthusiasm. Den första dagen, då sorgfesten öfver de fallna Julimännen firades, befann jag mig på en resa ifrån Dieppe hit. Mären i Dieppe hade låtit uppslå en svassande proklamation på knutarna, der man läste, att trettio millioner Fransmän numera vitsorda, att Frankrike njuter de välgörande frukterna af Julirevolutionen i hela deras vidd, men verkan häraf var just ej magisk, Ingen syntes högtidsklädd, folket arbetade, såsom vanligt på landet fmed skörd och körslor, och i staderna voro verkstäder och bodar öppna. Trefärgade fanor voro väl uthangde i fönstren i de byar och städer, jag genomreste; I men blott i Amiens såg jag en grupp af båda könen uttrycka sin sorg med ett litet kalas utanför ett hus, hvarest fanan bade till inskrift: Vivent les vrais patriotes! med yrais serskildt understruket. Orsaken till denna liknöjdhet torde väl dock mycket hafva varit, att Fransmännen, isynnerhet i det undersköna Normandie, äro; mera GS