Hr Galmon, en at Deputeradekammarens vice-presidenter, skyndade i går afton tilll Konungen, åtföljd af de deputerade som befunno sig i Paris, och höll till H. Maj:t ett kort men kraftigt tal, som uttryckte Kammarens tänkessätt i afseende på det nidingsförsök för hvilket Konungen varit utsatt. Hans Maj:t svarade med mycken rörelse. Monitören innehåller följande Kongl. proklamation: Fransmän! Nationalgardet och armen äro försänkta i sorg — Fransyska familjer i förtviflan; — mitt hjerta är sönderslitet af ett fasansfullt uppträde. En åldrig krigare, en gammal vän, som undgått döden på hundrade slagtfält, har fallit vid min sida för kulor, som mördare ämnade åt mig. För att träffa mig hafva de icke dragit i betänkande att uppoffra ära, fosterlandskärlek, fredliga medborgare, qvinnor och barn, och Paris har sett de ädlaste Fransmäns blod: flyta på samma stalle och på samma dag det gjöts för fem år sedan för upprätthållandet af landets lagar! De, hvilka vi nu begråta, hafva fallit för samma sak. Liksom då är det den konstitutionella monarkien, den lagbundna friheten, nationens ära, familjernes trygghet, allas välfärd, som återigen hotas af mina och edra fiender; men den allmänna smärtan, som motsvarar den jag sjelf känner, är på en gång en hyllning hemburen åt de ädla offren, och ett kraftigt prof på föreningen mellan Frankrike och dess Konung. Min regering känner sina pligter och skall uppfylla dem. Må emellertid de högtidligheter, som voro ämnade för firandet af den siste af dessa dagar, lemna rum åt andra, mera öfverensstämmande med de känslor, som fylla våra sinnen — må tillbörliga hedersbetygelser ägnas åt minnet af dem som fäderneslandet nyss förlorat — oca må det sorgflor, som i går betäckte den trefärgade fanan, åter hölja denna trogna sinnebild af landets alla känslor. Tuillerie-palatset d. 28 Juli 1835. Ludvig Filip. Konseljpresidenten: de Brog lie. Denna proklamation åtföljdes af en Konglig ordonnans af samma datum, af följande lydelse: Festiviteterne till firandet af minnet af Julidagarne 1830 komma icke att fortsättas. En högtidlig sorggudstjenst skall ega rum för de offer, som fallit för mordanläggningen denna dag. Regeringen ämnar öfverlemna åt Pärskammaren högmålet rörande mordförsöket mot Konungen. Sigillbevararen kommer att i sådant afseende i dag begifva sig till Kammaren, som blifvit sammankallad till kl. 1. De Deputerade, som befinna sig i hufvudstaden, hafva likaledes af questorerne blifvit kallade att inställa sig i Kammarens sessionssal, vid lika tid. Förliden afton uppläste poliskommissarier på alla teatrar ett bref från prefekten om dagens ohyggliga händelse. Öfverallt mottogs det med utrop af: Lefve Konungen! och åskådarne visade den lifligaste afsky för det brottsliga försöket. Alla theatrar komma att i afton hållas stängda. Officerarne af nationalgardet ämnade samlas i dag kl. 1, för att en corps göra Konungen sin uppvaktning. Regeringen har beslutit att alla de, som i går föllo offer, skola begrafvas på en gång och med en likprocession för alla gemensamt. Morgondagen var bestämd till denna ceremoni; men det tros att de nödiga förberedelserne icke hinna fullbordas tilldess, så att begrafningen först kommer att ske om Fredag d. 31. Den sorgliga känsla, som gårdagens beklagansvärda händelse väckt, visar sig äfven deri att större delen af bodarne i hufvudstaden denna morgon hållas stängda. Flere polistjenstemän infunno sig i går e. m. omkring kl. 6 i tidningen Reformateurs byrå, med befallning att arrestera hufvudredaktören af bladet Hr Raspail, och att företaga wvisitation af allt, som kunde visiteras. Hr Raspailvar rest på landet, men de utskickade togo alla papper, bref och böcker de funno på hans bord. Vid midnattstiden återkommo de med befallning att arrestera Hr Eugene Raspail, hufvudredaktörens brorson, och som är medarbetare i tidningen. Han greps och affördes till polisprefekturen. i En poliskommissarie infann sig i går afton på tryckeriet hvarifrån Charivari utgifves, och befalte sättarne upphöra med arbetet på den N:r, hvarmed de då voro sysselsatte. SE Kr AE KR Too FIA