SALELDOSKOR
CARBONARI OCH MINA ÖRON.
af Börne.
När jag kom till Milano, herrskade der en synbar
gäsning. Man hade fått underrättelse, att en: revolution
utbrustit i Turin. Auktoriteterna voro misstänksamma,
uppmärksamma, stränga; mobben gladde sig åt den blif-
vande förvirringen; och många ansedda borgare sågo ut
som fornöjda arfvingar, hvilka af skyldighet visa en
bedröflig uppsyn. Jag hade i Milano funnit Italienskt
språk, men ingen Italiensk himmel, nutid, men inger
forntid, och jag skyndade att komma öfver paradisets
tröskel. Sedan jag med en Vetturin för följande dagen
gjort aftal om resan till Florens, gick jag på Theatern
Della Scala. Man gaf Operan Othello af Rossini. Då
jag kände den afgudiska vördnad, hvilken man i Mila-
no, liksom i hela Italien hyste för Rossini, var det med
stor förvåning jag mårkte, att man i hela salen icke
skänkte actionen den ringaste uppmärksamhet. Man
skrattade, pratade, gick af och an i de rymliga logerne,
tog sig förfriskningar, och himlen vete för hvem sångare
och sångerskor gjorde sig besvär. Andtligen framträdde
Desdemona och emottogs med handklappningar. Hon
neg tre gånger, först för den tomma hoflogen, sedan åt
höger, och så för parterren. Jag vet icke om sånger-
skan var omtyckt eller arian, som hon skulle sjunga,
men, så fort hon syntes, inträdde den största tystnad.
Hon sjöng en evig fjerdedels timma, min hals var lik-
som tillsnörad, och först då kände jag någon lisa, när
jag på siraterna och melodiens snabbare och häftigare
gång märkte, att Cavatinan närmade sig det afgörande
ögonblicket. Signora Desdemona reste också snart storm-
stegar för att intränga i den brech, som hon skjutit i
åhörarnes hjerta, och eröfra bifallet. En tapper drill
trängde sig främst — intet andedrag hördes - —- —- - då
ljöd ett kanonskott. Förskräckt sprang jag upp från
min plats, ett doft mummel uppstod 1 salen, jag hörde
hur man i en något aflägsen loge hviskade till hvarann:
tills i morgon äro de här.? Jag kände mina kin-
der glöda, mina ögon fuktades, en himmelsk glädje ge-
nomfläktade mina ådror; och då jag, arma skälm, altid
har mitt hjerta på tungspetsen, då jag har den ömkliga
och löjliga vana att tala högt för mig sjelf — anfäktade
mig djefvulen, och jag ropade så högt, att det kunde
höras ett par loger derifrån: lefve Carbonari! lefve
Italien! :
Zitto! qväkade en liten sopranröst bakom mig; en fet
herre såg på mig med förundran; en skön Dame höll
näsduken för munnen. Dock hade mitt upproriska tal
gjort mindre intryck, än man kunnat vänta, sannolikt
emedan man ej förstått de Tyska orden. Men jag sjelf
hade alltförväl förstått dem, och då på enthusiasmen
följde eftertanka och hufvudvärk, då jag begrundade ort,
tid och omständigheter kom stor räddhåga öfver mitt
hjerta. Jag darrade för de ektonomiska domstolarna;
redan kände jag skarprättaren taga mått af min hals,
och ville jag an behandla mig aldrig så nådigt, kunde
jag dock icke befria mig från pinligt förhör och en lång
fångenskap, och det bästa, hvarmed mitt nedstämda hopp
smickrade sig, var att man skulle qvarhålla mig här i
Milano, och icke inspärra mig i det hiskliga Ollmätz.
Ack, suckade jag, sute du nu vid en groddam i Mark-
Brandenbug, huru mycket bättre vore det icke dig, än
här vid Signora Desdemonas ljufva kling-klang! Ve o-
lycklige! När akten är slut, kommer vakten och häm-
tar dig! . . . . Akten gick till ända, ingen vakt kom,
och då jag med fria öron också hörde andra akten sjun-
gas, började jag lugna mig.
Operan var slut och en ballet skulle följa. Under
mellanakten inträder i min loge en ung man, som först
samtalade med några andra, och, då han slutli-
gen blef varse mig, öfverraskad utropade: Ach ni här!
Han nämnde mig vid namn. Jag kunde icke känna igen
honom, och då han sade sig i N. varit i sällskap med
mig i åtskilliga kretsar, knotade jag för tusende gången
öfver mitt usla minne för namn och ansigten. Jag för-
undrar mig, sade den unga mannen, att Hr S. icke
underrättat mig om eder härvaro. Hvad! ropade jag
är S. här? — Och ni vet intet det? der i logen sit-
ter han. Jag vill föra er dit? — Ganska glad, att så
oförmodat träffa en af mina äldsta Vänner, följde jag
ann lodcagara EK. oc Lada jag lage duausvsnmn Lam