NAGRA KOMMENTARIER TILL HERR CRUSEN-STOLPES BADA RATTEGANGS-SKRIFTER. De uppgifter dessa innehålla, äro så märkvärdiga och utgöra en så nedslående skildring af förhållandet inom den högre administrationen, att man ej kan undgå att deröfver anställa hvarjehanda betraktelser, icke just af tröstefull art. Det enda, hvarvid man vågar trygga sig är, att de måste vara, om icke rent af osanna, åtminstone mycket öfverdrifna, och man kan blott förundra sig deröfver, att vederbörande så länge dröjt med vederläggningen. Att de kunna vederläggas, derpå tviflar man icke ett ögonblick; men för att visa nödvändigheten att icke längre uppskjuta dermed, vill man här fästa uppmärksamhet på de menliga resultater, som kunna dragas af de anförda fakta, sådana nemligen, som de ännu visa sig, sedda blott från ena sidan. Vi vilja ingenting nämna om Hr Crusenstolpe sjelf, emedan han, som enskild person, oändeligen mindre intresserar än den offentliga personen: styrelsens ledamöter. I sitt förhållande till dessa senare, förtjenar likväl en del af hans lefnad att tagas i betraktande. Vi känna af denna offentliga lefnad ingenting, förtjent att tadlas, eller som åtminstone det allmänna omdömet icke gillat, mer än hans egenskap af Tidningen Fäderneslandets utgifvare. Tonen i detta blad, och de grundsatser det hyllade, voro ingenting mindre än enliga med tidens rigtning, med nationens allmänna mening, och med den vördnadsvärda titel tidningen usurperat. Men denna tidning var Regeringens; de principer den bekände, måtte ha varit Regeringens ; de anfall som deri gjordes på enskildta personer, måste ha skett med den verkliga redaktionens, regeringens, goda minne, och om Hr Crusenstolpe är tadelvärd, är det,